Dag 06 – Min bästa vän
Vilket jävulskt omöjligt ämne att skriva om.. En onsdag dessutom.
Alla mina vänner är bäst. Jag har inga sämsta bästa kompisar. Inga sämsta kompisar alls för den delen.
Människor som är sämst blir jag inte kompis med. Inte ens på facebook.
Facebook är en väldigt bra måttstock. För mig. Kanske? Inte riktigt.. Vissa är kvar för att jag antingen inte kan säga nej, eller för att de är för coola för att ta bort. Serri! Vissa är för creddiga att ta bort, även fast de inte riktigt är bäst. Ärligt va?
Men jag rensade bort kontakter nå råjävulskt i våras. Vilken känsla det är. Radera människor.. Aaaah!
Så om man är kompis (skrev konstig först?) med mig på FB är man min bästis eller så är man jättehäftig. Eller så har man skickat en förfrågan när jag kände mig oälskad.
Alla mina kompisar är bäst och jag kan omöjligt välja en. Det skulle i så fall vara Diksor.
Jag skulle kunna gruppera dem?
Barndomsgruppen: Ganska uppenbart? Bästisar jag delat hjärta med (Gärna gjort på slöjden, eftersom man då kunde dela dem i fler bitar, och dessutom skriva lite vad man ville.) växt upp med och klängt mig fast vid.
Militärerna: Ganska uppenbart? Jättemånga, jättefantastiska människor. Skulle kunna dela upp dem i subgrupper, men jag orkar inte. Alla militärer i hela världen räknas inte. Bara vissa. Fast väldigt, väldigt många.
Man kan inte gärna döpa en grupp till randoms? Men där finns människor i mitt liv jag bara snubblat över, eller som snubblat över mig, för att sedan, tillsammans, fortsätta snubbla genom livet. såna bäsisar finns också.
Ni bah: Men ååh, kom igen! Vem ringer du när du vill grina? När du är kär? När du vill skratta? När du vill festa? När du vill ligga? När du vill prata uuut?
Ja bah: Men alla. Vem som helst. Jag älskar alla mina människor. Ja bah göre. Och jag kan grina och vara kär och skratta och festa och ligga och prata ut med alla.
Okej.. Kanske inte ligga. råh! ..men ganska exakt 1/3 hamnar där, enligt beräkningar baserat på otillförlitligt material. Intressant..
Alla mina vänner är bäst. Jag har inga sämsta bästa kompisar. Inga sämsta kompisar alls för den delen.
Människor som är sämst blir jag inte kompis med. Inte ens på facebook.
Facebook är en väldigt bra måttstock. För mig. Kanske? Inte riktigt.. Vissa är kvar för att jag antingen inte kan säga nej, eller för att de är för coola för att ta bort. Serri! Vissa är för creddiga att ta bort, även fast de inte riktigt är bäst. Ärligt va?
Men jag rensade bort kontakter nå råjävulskt i våras. Vilken känsla det är. Radera människor.. Aaaah!
Så om man är kompis (skrev konstig först?) med mig på FB är man min bästis eller så är man jättehäftig. Eller så har man skickat en förfrågan när jag kände mig oälskad.
Alla mina kompisar är bäst och jag kan omöjligt välja en. Det skulle i så fall vara Diksor.
Jag skulle kunna gruppera dem?
Barndomsgruppen: Ganska uppenbart? Bästisar jag delat hjärta med (Gärna gjort på slöjden, eftersom man då kunde dela dem i fler bitar, och dessutom skriva lite vad man ville.) växt upp med och klängt mig fast vid.
Militärerna: Ganska uppenbart? Jättemånga, jättefantastiska människor. Skulle kunna dela upp dem i subgrupper, men jag orkar inte. Alla militärer i hela världen räknas inte. Bara vissa. Fast väldigt, väldigt många.
Man kan inte gärna döpa en grupp till randoms? Men där finns människor i mitt liv jag bara snubblat över, eller som snubblat över mig, för att sedan, tillsammans, fortsätta snubbla genom livet. såna bäsisar finns också.
Ni bah: Men ååh, kom igen! Vem ringer du när du vill grina? När du är kär? När du vill skratta? När du vill festa? När du vill ligga? När du vill prata uuut?
Ja bah: Men alla. Vem som helst. Jag älskar alla mina människor. Ja bah göre. Och jag kan grina och vara kär och skratta och festa och ligga och prata ut med alla.
Okej.. Kanske inte ligga. råh! ..men ganska exakt 1/3 hamnar där, enligt beräkningar baserat på otillförlitligt material. Intressant..
Kommentarer:
Trackback