the great inddor-people

Slitna, slitna dag.

Sov inte tt kiss på hela natten och begav mig till mellanvåningen för lite TV. Somnade i soffan och väcktes ungefär 93827598275983475 gånger av min kära bror som ville få mig att gå på systemet. Drog dit, blev utskrattad och drog hem efter ett besök påaffärn. Sov som ett litet lindebarn till klockan var middag. Mamma serverade gourmetmiddag vid tvn och gav mig fotmassage.
Kände mig nöjd.
Tog en dusch och kom tillbaka till livet. Deklarerade och drog till pappa. Här är jag nu.

Sen är ju frågan varför jag ger er denna mer eler mindre detaljerade beskrivning av mig dag?
Kanske för att jag inte har något annat att berätta.

Här hos pappa har krille en minor grabbfest. De spelar tjejspel. Jag har tagit över musiken och väntar på att Jonas ska dyka upp.
Kan bli en höjdarkväll.


analysis


Jag förstår inte hur man inte kan bry sig? Jag kan förstå varför man vägrar släppa på sina (stundtals befängda) bekvämlighetsprinciper, men jag kan inte förstå hur man inte kan bry sig?
Jag efterlyser inte mindre hjältedåd a la min älskade Maja Anderback, utan små insatser som att låta bli att låta TV stå på standby, sopsortera åtminstone glas/papper/plast/ (men vara noga med att inta blanda porslin med glas eller post-it lappar och kuvert med papper).
Det är så lätt, och så lite, och det gör skillnad.

Jag går balansgången mellan dåligt samvete och sant gottgörande och slits mellan hopp och förtvivlan. Men jag går åtminstone inte från skepticism om att jag inte kan göra någonting, till hopplöshet utan gör så gott jag kan och orkar. JAG har mina bekvämlighetsprinciper, men motsätter mig dessa dagligen.
Jag spenderar, enligt TV4.se/klimatsmart 2,77 planeter per år. Min koldioxidutsläpp ligger på 10,78 ton per år.
Den kanske största paradoxen är gällande mina framtidsdrömmar som innefattar allt annat än miljömedvetenhet, då de handlar om  otroligt slöseri med resurser. Detta är förvisso  en av två delmål jag vill jobba mot. Ett mer miljömedvetet OCH ett mer jämställt försvar. (förutsatt att jag själv överlever personliga motsättningar).

Booyah!


Köp boken VEM FAN BRYR SIG? En bok om medveten konsumtion av Nanny-Maja Anderback

'Det här är en bok om eftertanke. Det här är en bok om fattigdom, kärlek och hänsynlöshet. En bok om uppmärksamhet, kläder och mat, en bok om handlingar och bekämpningsmedel. Det här är en bok om inspiration, sopor och omtanke, en bok om katastrofer, ansvarstagande och konsumtion. Det här är en bok om makt, pengar och bananer, en bok om sjukdomar och överlevnad. En bok om märken företag och kaffe. Det här en en bok om grönsaker, girighet och arbete, en bok om kött, medvetenhet och barn. Det här en en bok om hälsa, vatten och liv, en bok om valmöjligheter. En bok om död. Det här är en bok om djur, natur och människor, en bok om oss.

Det här är en bok om dig och mig och världen.
'

Nanny-Maja Anderback,
nanny_maja@hotmail.com


http://www.sopor.nu
http://www.rattvisemarkt.se
http://www.climatecrisis.net

based on a true story

Idag är jag lika charmig som ett köttätande virus.
 
Sov inte alls särskilt bra och vaknade jag inte av att halsen svullit igen så var det någon crazy mardröm om mina superkrafter. Igen. Jag måste sluta titta på Heroes, STAT.

Har jobbat mig igenom en och en halv säsong av Friends idag. Planen var att titta på TV men eftersom det bara sänds SKIT på TV  tvingades jag gång på gång bryta mot lagen.
(Den jäveln som skrivit Nya tider eller vad fan det heter är så dålig. Eller nej, han är inte dålig. Han är så förbannat jävla dålig att jag vill sticka in ett finger i ögat och röra om i min hjärna bara för att.) 

Hela jag är satt ur funktion idag. Minns inte alltför mycket av morgonen förutom bitterheten av att inte kunna ta mig ut eftersom mina ben inte fungerade. Någon ringde, det minns jag men jag har ingen aning om vem det var. Tappade ner ett glas, eftersom mina händer inte fungerar. Tappade datorn i golvet då jag skulle flytta den, eftersom jag saknar motorik. Kan inte tänka en sak och använda kroppen samtidigt. Jag dregglar fastän jag är vaken, eftersom mina muskler i ansiktet inte fungerar. Jag somnar lite var som helst, eftersom min hjärna inte fungerar.

bu jävla hu.

Well well. sjuk är ett relativt begrepp, men idag är jag sjuk. Alla klagomål jag någonsin haft om mina tidigare sjukdomar tar jag tilllbaka här och nu för att istället lägga all kraft på att klaga på den här dagen. Idag är jag än sjukare än en förkyld man. Så jag tänker klaga. Jag tänker klaga mig frisk. FÖR JAG HAR FAN INTE TID ATT VARA SJUK! I'VE GOT A DREAM TO LIVE!

nu börjar överdoseringen av värktabletter avta och det är återigen dags att inta fosterställning. HEJDÅ!??!?!!??!!!

you look different

Har hittat tillbaka till fokus efter helgens bravader. Förvisso är jag tillbaka på square one vad gäller mörkerrädsla och mardrömmar. Jeez! Kan inte ens ta en powernap utan att svettas och riva ner något i sömnen. Känner mig rätt barnslig, men det kan inte hjälpas. It'll pass.
Har gjort testerna och får svaren till veckan. FÖRBANNADEJÄVLAIDIOTERNIBÖRUTROTAS!

Bodypumpade och sprang en bit idag. Ska snart anmäla mitt egetkomponerade lag till vårruset också. Känns jävligt skoj eftersom jag aldrig tidigare sprungit ett lopp i hela mitt liv, bortsett från fem-kampen på lilleputtelandet i Skellefteå då jag kammade hem en medalj.
Nu är förvisso vårruset bara 5 km, och vi ställer enbart upp för att ha roligt och för att få äta picknick efteråt, men tävlingsmänniskan i mig kan inte låta bli att triggas.
Jag och Kämpe drog till simhallen efter jag tränat. SImmning är definitivt inte en av mina starka sidor. Ingen kan räkna med att bli räddad av mig. 

Har börjat märka av smärre skavanker i kroppen vilket oroar mig. Högra knäet vill ibland lossna, särskilt i sidorörelser SOM TILLEXEMPEL då man simmar. Att springa är heller ingen fröjd, och frågan är nu om det är värt att kolla upp, få reda på att det måste amputeras och sedan ge upp alla mina drömmar, ELLER om jag ska bita ihop, hoppas det går över och köra på.
Skavank 2: axeln. Den vill inte heller sitta på plats alla gånger, speciellt inte då man jobbar med vikter. Den smärtar, svider, värker och är mest i vägen. Samma dilemma här.
Och skavank tre; halsen. Linda säger halsfluss, jag säger fuckyou halsen. Jag har inte tid att vara sjuk.

öljlph.uaefylaoiueghfö98oöhinl1092837467)(/"&%/(#)OP"!Q!!!!

Jag och Kämpe bakade muffins igårkväll efter att hela dagen törstat efter bakverk av alla de slag. Vi bakade våra paradmuffins och slog på stort i morse då vi bjöd hela klassen på 50-dagars fika efter stundentplaneringen. Allt ät klappat och klart, och det är bara att vänta ut tiden.

Fan, idag är jag tråkig. det kan inte hjälpas. hejdå.

as far as you gonna get

Så har jag äntligen tagit mig ut ur alla dimmor och komor och nedsövningar.
Inleder med en tacksamhetslista:

Sara: För att du överlevde och inte övergav mig. Frivilligt.
Johanna: För att du överlevde och inte gav upp.
Maja och Anton: För att ni alltid finns till när det behövs
Linnes S: För att du ställde upp helt utan förpliktelser what so ever.
Grannen: för att du iom ditt övermod förmodligen räddade mig.
Men kanske allra mest tacksam är jag gentemot Linnea Karlsson the one unblelieveble only, för att hon lyckades ringa exakt den mest kritiska timma på dygnet och höll mig sällskap när jag som mest behövde det.

Idag är allt än mer overkligt än vad det var igår. Idag är det än mer flyktigt och om än svårare påtagligt. Det går sekund för sekund upp för mig hur lätt jag skulle kunnat befinna mig på helt andra platser än vad jag befinner mig just nu. Allra mest eftersom efterlyst går på TV3. Men ändå sitter jag här, fully alive and kickin', mår prima och kan inte reflektera över det, AT ALL eftersom minnet från hela fredagen är fullt utraderat.
En mer absurd situation har jag aldrig vart med om, enligt min personliga prioriteringsstege, även om jag vart med om en del jävligt sjuka saker som mordhot, livsfarliga sjukdomar och frontalkrockar med lyktstolpar. Dehe, Dehe.

Nåväl. nu är det måndag och skola snart. Jag pallar inte att sova inatt heller, trots att Linda ligger och sover i sängen. Senaste Greys Anatomy och sedvanliga och väldigt uppskattade Kim på msn får göra mig sällskap i natten.
Tjarå!

exploding

Ja jävlar, man fick vakna en dag till.
En söndag, fylld med sol, smoothies och påskmust. Hade allt vart som det var innan helgen hade jag också sagt 'men dessvärre den här jävla projektrapporten'.
Men eftersom allt inte är som det var innan helgen så säger jag istället och 'dessutom projektrapporten'. Tänker inte överdriva och låtsas som att det är roligt, eller upplyftande what so ever. Men jag gör den gärna klar så jag kan gå vidare i liv och skola.

Lite extra mörkrädd lyckades jag somna strax innan 5snåret i morse. Kan också berott på draget från köket och de futtiga 15 graderna i lghtn. Ju längre tid som passerade desto mer insåg jag vad som faktiskt hänt och ILSKAN visste liksom inga gränser.

Måndag i morgon. Stor och spännande, i en kanske alltför positiv bemärkning.

blabla. I'm alive and kickin'. Känns värt.

untitled

Det är ett hett ämne, det här med NBG. Har svårt att slita mig från bloggarna och artiklarna som ploppat upp efter SVT's dokumentär.
Försöker bilda mig en egen uppfattning om huruvida unga, svenska soldater kan komma att skickas ut i krig, och dessutom vara först på plats, strax efter muck från värnplikt och avsaknad av livserfarenhet.
Det är många som tycker, tänker och säger, och mestadels är det kritik riktat mot bristfällig information från försvarmaktens sida till de värnpliktiga som söker NGB.
Vad jag sett, hört och märkt så är de som söker tjänsten välinformerade om de stora riskerna som det faktiskt handlar om.
Vidare tycker man att FM 'lurar' in de värnpliktiga genom att ställa frågan om intresset för utl.tjänst redan vid mönstring, och senare innan påbörjad värnpliktsutb.
Säg vad ni vill, men jag vill söka till NGB. Jag vill åka på ett R10-uppdrag. Inte för att jag tror att jag kommer att bli hjälte, inte för att jag vill döda barnsoldater, inte för att jag vill döda överhuvudtaget, inte för att få kriga, inte för att få en adrenalinöverdos, använda vapen eller hänga med grbbarna(?).
Jag vill göra det för jag tror på det. Både för att det kan förändra mig och världen, till vissa delar.
blablabla.
Disskussion 2 är huruvida Sverige nu längre kan ses som alliansfritt och opartiskt.  Jag orkar inte riktigt gå in på det.
Jag har inte tid heller.
Jag måste sätta mig och skriva projektrapporterna, äta en macka och spänna mina muskler.
 
Men jag måste först bara understryka så förbannat nöjd jag är med livet. Det är obeskrivligt skönt att veta, kunna och vilja. Jag är mer fokuserad än jag någonsin tidigare vart och inte en enda dag har jag vaknat och kännt mig tveksam över vad jag tagit mig an.
Jag är så väl medveten om de hinder, mentala, fysiska och egentliga, jag kommer att möta. Att vara kvinnlig pb i den kanske mest patriarkala av miljöer är förmodligen inte en dans på rosor alla dagar. Att vara fysiskt underskattad och frångå principer om ickevåld är utmaningar jag inte kan säga att jag längtar efter, men ändå ser jag fram emot det.
Jag ser fram emot att vakna de tre första månaderna i Luleå och undra vadfan jag gör där. Jag ser fram emot de gånger jag är så trött att jag vill spy, ser fram emot att tveka på om jag klarar av det överhuvudtaget, ser fram emot att kämpa, blöda, grina och svettas.
Jag vet med mig att jag kanske inte fullgör min värnplikt, för det finns så mycket som talar emot. Jag vet med mig att kanske inget  blir som jag förväntat mig, för allt jag har att gå på är spoken word och rövarhistorier från manliga män i min närhet, och en och annan blogg från kvinnor som gjort lumpen.
Men jag ska ge allt, precis allt jag har så långt jag orkar. Och räcker det inte, vet jag att jag gjort mitt bästa. DÅ levar jag vidare på drömmen, plan B.
Och klarar jag det, då klarar jag det. Då fortsätter jag leva drömmen, plan A.

FOKUS är ledordet nu i dagarna. Aldrig någonsin har jag kunnat vända ryggen till livets oigentligheter så fokuserat som nu. Aldrig någonsin har jag följt den planerade vägen med sån exakthet. Nu jävlar är det nära.
103 dagar to go.


i will always be your soldier

 http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=803143 (kolla in debattforumet också vettja.)
Det var intressant, men innan jag går in på details så; VARFÖR I HELVETE omnämns inga kvinnor? Varken när man pratade utlandstjänst ELLER värnplikt. Förbannat dålig stil.
Av 60 000 pojkar tillkallas max 25 000 i år varav 4500 får möjlighet att göra värnplikt. Okej, blablabla. 
Brudarna? Är ni ute efter att rekrytera fler kvinnor till värnplikt kanske man borde tänka på att nämna dem?
Visst, det var ifs SVT som gjorde en granskande dokumentär om NBG, men jag tycker fortfarande att man skall lämna plats för kvinnorna. !"#¤%&/%¤#"!
(Men eftersom jag är så uppdaterad på läget kan jag passa på att nämna att 962 kvinnor antagningsprövade, varav 385 är inskrivna för värn- och civilplikt. JAG ÄR EN AV DEM! booya. Ytterligare statistik är att jag är en av 14 kvinnor som antagningsprövat och blivit inskriven som PB inom flygvapnet år 2006.)

Annars var det som sagt intressant.
Gillade särskilt brigadgeneral Engelbrektssons statement: "Man måste vara medveten om vad det är för jobb man tar. Jag vill ha en person som har en moralisk inre kompass och förstår vad som är rätt och fel utan att det finns regler för allt... ..Inom det militära finns regler för allt, men ofta hamnar man ändå i gråzoner, särskilt när man ska hantera vapen."

Jag kommer fortsätta, för jag brinner, men att sova känns aktuellt för det är ju trotsallt skola i morgon.

right ahead of me

Jag och pappsi har haft en helt underbar dag, jävligheterna till trots.
Vi krigar, och håller oss flytande tillsammans.

Gränslöst mycket solsken idag, vilket vi inte var sena att fånga upp i huden. Nu är jag röd efter ett par timmar i solstolen och en långpromenad till granberget. Det var förbaskat skönt att svettas i solen. Låta skiten rinna av oss och springa ifrån all smuts i livet för en stund.
Väl hemma igen tog vi gulan till domus och pantade burkar, köpte allt vi var sugna på och disskuterade vilken sallad som var godast.
Vi fixade ihop tacos och bänkade oss framför TVn och väntade in hockeyn. I vanliga fall avskyr jag hockey, men tillsammans med pappsen, i den soffan, tas man tillbaka till barndomsåren då allt var som det skulle.
Hursom, vi skrek, åt, hejade, svettades och kämpade med modolaget, vilket gav resultat i form av guldmedalj. Heja , heja.
Sen blev det massa chips och varsin smoothie, film och mys, och pappa har nu somnat för natten.
Älskade Pappsi.

Hann med att längta till sommarkvällarna i blygsamt solsken. Hann med att önska att man kunde ta sig till Hultsfredsfestivalen med ösd.grabbarna. Hann med att längta till trästock och yran, innan jag kom på att jag inte tar mig dit. Festivalöl, sommarkvällskyla, trummhinnespräckande musik, flottiga langos och hejdlöst, jävla mycket röj. Den korta sommarmånad jag har i frihet lär jag spendera i en körskolebil och i växthuset.
Jag vill ha sommarkväll med polarna. Helst nu.

Umeå i morgon, och jag är faktiskt lite glad att jag stannade lovet ut. Men SATAN vad jag vill till stan nu. Hem till mig och mitt och mina och allt som är flugskitlätt.

flying high

Jag hängde med Maverick efter jobbet. En dag kan inte bli mycket bättre.
Sista dagen, för denna omgång, på PK's.
Bill höll mig sällskap och vi sköt pantburkar med prismärkaren.
Det kom en underlig, gamal skruttig karl in som hela tiden kallade mig 'lillpajken' och sedan tömde han sin stomipåse på toaletten. Ja, PÅ och inte I toaletten.
Well well, goodbye PK's. I wont miss ya.

Nu har jag duschat och börjat få tillbaka det normala rörelsemöstret igen. Vissa muskler på överkroppen strejkar dock fortfarande. Men jag klagar inte, det är bara roligt. Oftast.

Fredagkväll, och jag önskar mig själv till Umeå, en vinare med Lina och ett ballt dansgolv. Får nöja mig med Vilhelmina, påskmust och..?
You tell me.

lets pretend

Aamen tjena.
Återigen en av dessa dagar då drivkrafterna jag annars lider brist på, löper amok. Fixar allt möjligt som jag tidigare lagt på hyllan.
Har bokat in mig på bilskolan, ordnat möte på försäkringskassan, letat rätt på den försvunna studentmössan, bokat tider om än det ena än det andra, ringt runt, kollat läget, fixat, påtat, donat, grejat och gjort klart.
Bockar av skolarbetena som inte blivit gjorda, mejlat runt ang. boken, skolmöten och balbiljetter, Fixar inköpslistor och gamla hederliga 'att göra'- listor inför studentkalaset.
Fan, vad jag får saker gjorda. Hinner dessutom med umgänge, mat och att sova middag. Däremot sover jag inte så mycket natt, men det är en småsak.
Har missbrukat påskmust, karra och mammas mat så lagom till min hemkomst i Umeå kommer jag att vara iaf två storlekar större med mitt mysiga påskmull.
Hursom, bodycenter ikväll där jag ska lägga på mig ytterligare kilon, men i muskler. BOOYA, som vanligt.

Alla jävla horoskop snackar kärlek, och att jag som vädur ska 'se mig om efter en ny sorts män. Vidga dina byer. Prova något nytt.'
Haha! Fuck you. Säg något intressant om karriären istället för att snacka bull.
Har återigen entrat den underbara tidsperiod som inte har någon cyklisk förklaring, då jag stenhårt kan fokusera på mig själv och vad jag vill, ska, måste och önskar och hoppas och whatever. It's aNice!
Träning med fokus på framtiden; orkar pusha mig själv längre, hårade och jävligare.
MVG'n, rullar in och gör de inte det så fixar jag det ändå. Lägstanivån är VG, vad gäller allt i livet, vilket alltså betyder att ett VG i whatever, både i och utanför skolan, innebär IG.
Det är gött.

Nåväl, enough with the selflove, jag vet att ni irriterar er på det. Jag irriterar mig på det. Fuckers som ska hävda sig själv hela tiden är vad ni är.
mehenehenheeenehe.
Nu ska jag fortsätta fixa.
Tja!

know all about it

Jag vet inte hur jag lyckades. Eller jo, jag hetsade på nollorna när jag skulle knappa in varorna i kassan.
Men 64 laxar!? Det kändes onödigt. Dessutom på en gammal kassaapparat där man inte kan makulera eller göra felslag.
Inget man direkt kunde komma undan med.
'Maria, det saknades 64tusen i kassan idag. Vet du något om det?'

Äsch. Småsaker. Jag trivs förträffligt bland alla gamla tanter och farbröder som alla kallar mig för lill-bosse. hö-hö.
Köpte, hör och häpna, en helnice goretex-wannabe till jacka idag. Och tre träningstoppar. Kom väl till användning eftersom ajg och pappa skulle ner på bodycenter.
Körde hans pass, fast lite bättre, lite hårdare, lite tuffare. Efter det var jag helt död, since pappa mest tränar kondition, vilket inte är något jag kan skryta med. God kondition alltså.
Fuck, vad jag sprang och cyklade och rodde långt och jag är så jävla nöjd, och jag måste puscha alla skrytknappar jag hittar hos mig själv och hosta upp det i skriven text såhär. YEAHHHHHHHHSSSS!
Nåväl, var rätt död som sagt, och medan pappsen duschade joggade jag ner, då dök Annika upp och slet in mig på muskelspinning, eller vad det nu hette. 75 min till.
I morgon kommer jag inte vara lika tervlig med tanterna och farbröderna.

i'd like to know if

Vilhelmina. Jag har lyckats begränsa det till pappas hus, mammas hus, PK's och joggingrundan.
Det är skönt att jobba och man slipper tänka på allt det där som är lite för stort för att ens försöka greppa.
Längtar tillbaka till Umeå där jag verkligen kan jobba stenhårt med försvarsmekanismerna förskjutning, regression och förnekelse och istället ägna mig åt att de små problemen som räkor, Richtmans dödsuppgifter och vart studentmössan tagit vägen.
Här blir det lite för närgånget och påtagligt, om än flyktigt och alldeles för stort.
WHATEVVAAAHHHHH.

DragonX var bra. Satt nästan som klistrad. Mormor blev lite uppröröd och uppfattade det som att jag skulle göra samma utb. som jägarna och jag var emellanåt tvungen att förklara min tjänstgöring för henne.
Något som slog mig häromdagen var rädslan för omplacering iom. att jag inte har ngt körkort än.
Planen är ju att ta det månaden mellan student och inryck, men min älskade bror kastade de planerna i soptunnan. WTFgör jag om jag inte får ngn chans att ta körkortet och därmed blir omplacerad?!
(yeahwell, jag  kör på stenhårt på den placering jag får ist. men ändå?!)
Aja  SVT2 söndag 15 april kl 20.00 sitter jag bänkad iaf. Dokument innifrån: Ung svensk soldat.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=67816&a=802265&lid=puff_802298&lpos=lasMer
OBSERVERA att ordet KVINNOR inte förekommer i texten, enbart UNGA MÄN omnämns. Irriterande som satan.
!"#¤%¤#"!#¤%&!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

dragonX-länken btw. titta på dokumentären!
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=61757&a=797852&lid=puff_800521&lpos=lasMer

so do what you must do to comfort your soul

En annan är vaken tidigt, som sig bör när man ska ta morgonbussen.
Vinden har också vaknat, efter att den sovit under gårdagen. Jag älskar det inte.
Annat har somnat totalt, och det är en besvikelse som fanns någontans emellan väntat och insomnade önskningar.
Men även om det var väntat så kan jag inte låta bli att grämas över frisyren som jag tror var en bidragande faktor till att jag inte rodde hem vad som skulles ros hem. (WTF, klart det inte var frisyren, det bekräftade 987654356787 personer, och däribland garderobs-snubben som formligen hotade mig, under trevliga omstädigheter, att jag var tvungen att komma tillbaka ikväll. Han skulle bjuda på öl och skrev upp mig på gästlistan. Yeeeiy..)
Hursom, inte förrän man säger det rakt ut lägger jag mig inte. Och frisyren var inte hundraprocentig, tigrarna var de högsta och Filippa gjorde mig inte fullständig rättvisa. Eller så klär jag inte i nyktert.
INTE VET JAG, något fungerade iallafall inte som det skulle.

Gårdagskvällen på plaza var en härlig tillställning. Träffade Kaj och blev glad, fick sjukt mkt cred för värnpliktsframtiden, tatueringen och hela mitt härliga jag av en snygg och trevlig sociolog jag lämnade bort för att jag är dum i huvudet, drack efterlängtad Mariestads och minglade hejvilt. I miglet sprang jag på Moa och vi stöttade varandra i nederlagens obarmhärtighet, men vägrade båda ge upp. Sisterhood, när det är som allra bäst.
Målet med kvällen var givet, men det misslyckades och för det är jag mycket besviken, ledsen och arg.
Och fastän allt pekar, mer än tydligt, på att jag bör ge upp och det enbart för mitt eget bästa, så kan jag inte låta bli att fortsätta kämpa.
Jag är inte den som ger mig, och hör sen!
Annars är det bara att konstatera att det är rätt avskräckande att gå på klubb under nyktra omständigheter.
Ni är ganska slitna, folk och fä, när ni är fulla.

Nu väntar Mormor 12 mil norrut.
Nu väntar påsklovet och allt vad det inte innebär.
Nu väntar promenad till bstn, i vinden, med väskorna, i gårdagens makeup som jag inte orkar tvätta bort.
glad påsk, fuckers.

oh no, i dropped it

Jag var ganska missnöjd igår.
 Hummselihum......................................................................


Idag är det bättre, bortsett från stormen.
Sov rätt dåligt, för jag var rädd att döden skulle komma med vinden och blåsa av taket och ta mig med.
Vaknade onödigt tidigt och städade, diskade, dammsög och skrubbade fönstrena, livrädd att det skulle komma en hund flygande från vägen.
Gick sedan till synundersökningen för att konstatera att synen blivit aningens sämre på höger öga.
Sedan blev det intressant;

'Ska vi gå och prova ut bågar?' sa farbror optiker.
'??'

Ni förstår, det finns ett tiotal "olika" bågar att välja bland då man ska tjäna kronan. Jag skrattade, skrattade och skrattade, men fann tillsist ett par som inte var så pass tunga att näsan inte skulle gå av.

image7
Där har ni dem. BOOYA!
Kan ju förövrigt passa på att säga att jag inte tänker se ut som henne, utan snarare som allas vår KICK ASS BABY :
image8
Tyck, tänk, säg och skriv vad ni vill. Jag längtar tills jag får kasta håret i soporna,(för det ska jag. sparar bara ut det nu för att jag aldrig haft såhär långt hår förut, och det passar bra lagom till balen) klä mig i grönt, ständigt max 1.25 meter från min AK5a, badandes i isvakar, svettig och blodig och ständigt trött, less med känslan av att vara sämst för att man är brud och känslan av att vara bäst för att man är brud.

Satan, vad taggad jag är. Det är bara 116 dagar kvar och det känns fullständigt overkligt.
116 dagar kvar till inledningen på mitt just nu livs största dröm. Nej, det är inte värnplikten som är drömmen. Värnplikten är bara början. Men sedan, om det går som jag vill;
tredje terminen -> utlandstjänst -> OP på mhs (ah, assååååå officierprogrammet på militärhögkolan) -> jobba litte sen kris- och konflikthantering vid umu. Sen hoppas, cill och önskar jag ett jobb inom FN eller RB. Sen är det bara att börja rädda världen.
Jag har en plan B, en plan C, en plan D en plan.. ..och en plan Ö, don't you worrie.
Är mycket väl medveten om att planerna kan gå i stöpet.
 Jag är taggad. På livet. Jag har en dröm, jag har otaliga reservdrömmar, jag är 20 år, jag har en påse karra och almost everything else you can wish for in life.



If you could only see, baby, vad jag ser.
Nåväl, jag försöker väl, i vanlig ordning, för hårt. Jag är för intensiv, för involverad, för mycket.
En får be om ursäkt, om det var opassande, fel tidpunkt.
En kan ju ibland undra vad i helskotta som försigår i en annas huvud. Å andra sidan, så blåser det väl i allas huvud, vare sig man vill eller inte, en blåsig dag som denna. En annan blir väl helt urblåst. Hö-hö-hö.
aaahmahgaaad, vad en annan gör mig lite konfunderad.
Men å andra sidan så är det väl en del av tjusningen, en av de största anledningarna till att man får lite hjärtklappning. Små, små blessyrer på trevligheten. 
(Trevligheten, det var lamt sagt.)  

'Han förkroppsligar obegränsad kärlek.' Fint.
Och dessutom gilla(de) jag mötesplatsen.se-reklamen.

You can thank me later

Alla dessa dödssynder går mig på nerverna.

Jag gillar inte barn. Jag känner ingen längtan efter att en dag få ett barn och om jag nu någon gång skulle få för mig att skaffa barn är det ett adopterat. 
Djur däremot, dem gillar jag. Men inte katter.  
 Jag älskar att köpa nya kläder i alla former. Jag är en märkesbög(flata?) XXXL. Jag är kär i Umeå och har gjort slut med Vilhelmina. Jag ser inget roligt eller intressant med Vilhelmina, enbart av bekvämlighetsskäl.
Visst kan man hitta på i princip vad som helst om man anstränger sig, och alla möjligheter finns, om man ansntränger sig.
Men här, här behöver jag inte anstränga mig. Här finns variation, kultur och närhet till det mesta. Och då menar jag inte närhet i bemärkelsen alla-känner-alla, eller trehundra meter till Domus. Eller oj, coop va?
Jag har planer på att flytta tillbaka och bli gammal i Vilhelmina, men just nu finns där inget som lockar mig. Inga skoterturer, ingen sliten ragg (!?), inget häng på stenmans med billigt te, inga personer man aldrig mött förr, inga promenadstråk och inten natur.
Jag flyttade av en anledning (som till viss del var lite korkad, men som senare betytt jäkligt mycket) och jag har inte flyttat tillbaka av en anledning.
Att jag åkt tillbaka mkt tidigare var av anledningar som inte längre existerar.
Vidare så är jag ytlig. Dömer personer ofta och mkt, men är inte sen att ge dem en andra chans. Oftast. Jag skulle vilja göra en hårtransplatation a.k.a. SKÖNHETSOPERERING (!!!!!!!!!!!!!!).  Jag ogillar hockey, mkt. Har mest låsats gillat det för att.. man skulle? Jag tycker att jag är snygg och smart. Jag har mycket sex. Jag bryter mot de oskrivna vänskapslagarna hit och dit. Jag har vart otrogen, ofta. Jag ljuger ibland. Jag ställer mig in hos vissa personer, medvetet. Jag avskyr att prata om avföring. Jag blir ofta lite för full. Jag håller ibland med om saker bara för att slippa konflikter. Jag gör mig tre meter lång och skottsäker om någon motsätter sig mig och mina åsikter.  Jag snackar skit om folk. Jag håller inte alltid vad jag lovar. Jag tar åt mig av beröm, men sällan av kritik. Jag känner mig ibland bättre än folk. Jag har vissa gånger bett om ursäkt utan att mena det. Jag tycker oftast att det är roligare att prata om mig själv än att prata om andra.  Om jag ogillar någon, så gör jag det. Jag har en förmåga att skita i saker andra anser vara väsentliga. 
Jag är ombytlig, och i morgon kanske jag förnekar att jag skrivit det här. Eller inte.

Jag är mycket väl medveten om mina "brister"/brister, och vissa försöker jag förändra, vissa vill jag verkligen inte ge upp och andra har kommit till för att jag vill ha dem, precis så operfekt perfekta som de är.
Visst finns där mer att lägga till, och än mer jag säkert inte ens är medveten om. Visst kan jag framstå och dömas som osäker, dum i huvudet och motsägelsefull. Whatever.
Jag har ett gäng fantastiska vänner jag älskar och litar fullständigt på, men som ibland kanske inte litar fullt ut på mig, för det har jag inte förtjänat. I'm well aware of that fact.
Ibland är jag rädd att det är dödsdömt att starta ett nytt förhållande, för jag vet med mig att jag sumpat tidigare å det grövsta.  Ibland känns det lönslöst att försöka rätta till vad som blivit fel, leva så rättmätigt jag kan och det känns fel att gå vidare när andra inte gjort det.

Men oftast så känns det jävligt bra. För jag kom på att jag är visst bara människa. Och kanske var det för att jag så gärna ville vara superhjälte det inte gick så bra. Men jag trivs som människa och jag trivs med att lära mig av vad jag gjort fel, vilket inte innebär att jag trivs med att göra fel.
Men det händer hela tiden, kanske mer än för de flesta, inte vet jag, att jag gör fel.
Skulle gärna vara superhjälte, och nån dag så kanske jag blir det. Åtminstone hjälte. Det återstår att se.




Har haft en underbar dag.  Drömde återigen helt urflippade drömmar som jag vaknade skrattandes av.  Sovmorgon till 1230, slapp lektion så innihelskotta, sedan följde my favourite strayboy med mig hem och vi diskuterade livets djupa innan vi drog ner och käkade middag i stan. Gick runt och spanade möjliga inköp i kläd- och skoform, sedan sprang vi på Maja och Anton och minglade på apberget ett tag.
Gick hem och gjorde mig redo för en lugn hemmakväll fastän jag kände mig väldigt sällskapssjuk. Tack och lov hörde Lina av sig och vi tog en lång kvällsfika på Schmäck.
Innan slutet hade vi en onödig diskussion om spöken, så promenaden hem tog ungefär 30 sekunder, med en puls på 450 och kallsvettningar orsakade av att alla jag mötte var rödögda demoner. Och nu stormar det ute, och jag älskar inte strömavbrott.
Yeahwell, känner mig nöjd med livet och snart ska jag sova för att vakna upp till skärtorsdag som innebär utprovning av försvarsmaktens högfashionabla glasögon och en lunch i stan.
Sen får vi se om jag åker hem eller inte.

Godnatt.


winter just wasn't my season

Jag måste på allvar börja tillbejda gudarna med högakting och gedigen tacksamhet. Tror jag?

Börjar landa efter den senaste ivägsvävningen, men å andra sidan så landar på ett par trappsteg högre upp än tidigare. Faktiskt i en helt annan trappa. En lite snyggare, trevligare och bättre utformad trappa.
Sen får vi se hur länge man finner det lämpligt att låta mig sitta kvar. Jag njuter så länge det varar iallafall; suger in allt jag kommer åt av denna underbara värld vi lever i.

Känns rätt mycket kiss att åka hem. På sätt och vis. MammaPappaKickiKrille och hundarna saknar jag varje dag, men Vilhelmina; mjae?
Känns jobbigt att jag lovat att jobba, känns jobbigt att inte kunna gå någonstans man aldrig vart tidigare, känns jobbigt att inte ha något att göra och jobbigt att träffa massa folk.
Känns jobbigt att åka från mitt älskade Umeåliv, min lght och allt annat jag verkligen, verkligen inte vill åka ifrån.
Verkligen, verkligen inte.
Verkligen. Inte.

Och som jag hatar att vara utan min mobil! Jag hatar att vara utan sms, telefonsamtal med lite mer lattjo signal än signalen på hemtelefonen och jag hatar att en av hemtelefonerna har en seg 4a och den andra tar en halvtimma att slå numret på.
Jag vill ha mitt nya simkort nu, så jag åtminstone kan återanvända den fullständigt värdelösa mobilen jag hade innan. Med den kan jag åtminstone skriva sms. Jag älskar sms.

Nu är jag trött. Har sjuka påsar under ögonen.

he kissed me 'til the morninglight

Måndagen blev till och med bättre än väntat.
 Kände mig sådär löjligt nöjd när jag, i tid(!!!!!!!), promenerade mot engelskan. Väl där var det mest bara att sitta och dola på tills det blev lunch.
Tog helgen i snabba svängar med Lina, sedan foto och en förbaskat seg eftermiddag.
Det enda som gjorde det bra var mitt humör och den snygga praktikanten som är en klon av Winona Ryder.
Stirrade ett tag på henne och försökte planera vem jag ska dokumentärfota, utan resultat.

Fick ett mejl av Ida från Skellefteå som gjorde mig glad, så glad så mycket gladare än jag redan var. För det första är hon en av de största intressenterna till boken, och för det andra ska hon ha barn i maj. Jag blev så glad så glad.
Hon kommer att bli världens bästa mamma.
Gick därefter hem och upptäckte en müsli jag glömt bort och gjorde en lite slapp men snorgod middag, sedan mot USM och lite pump. Kände mig så jävulskt bra efteråt att jag joggade till ersboda och köpte äpplen.

Och nu är jag hemma.
Och jaha tänker ni, och juttejutte säger jag. Jag är nöjd och glad för allt jag behöver finns så nära, så nära att det är läskigt.


Har hela dagen försökt komma på vad det heter när ord är likadana om man stavar dem baklänges, men jag kan inte komma på det. Fan vad det är irriterande.
Tack gode Jesus räddade Viktoria min kväll; det heter ju förfan palindrom. 
Jag hittade ett sjukt kul (men det är inte så kul, jag är bara trött) Märk stupid abrakadabra: ur fin ränsel lyfta rappa japaner samma mimosa som i mammas rena pajapparat fylles när ni fruar bada karbad i putskräm.
haha, så jävla meningslöst!?
Så meningslöst att tänka på palindrom överhuvudtaget, när det finns så mycket annat trevligt att tänka på.
Något annat jag funderat på var att det var länge sedan jag använde mig av det rätt skojiga ordet 'knallpulver'.
Länge sedan jag använde knallpulver överhuvudtaget. Kanske något man borde ta sig för att göra inom en snar framtid? Vore skoj.

Innan jag tar mig an all världens muslimer ska jag duscha så det står härliga till. Jag ska dansa och skvätta ner hela badrummet och sjunga och tjoa och tjimma, för duscha är så härligt och det borde man fira med sång och dans varje gång.
 Sedan vill jag, helt ärligt, hångla mig till sömns.


oftast på tallriken: broccoli
bästa klubben: typ folkets jubel eller pingvin
då vet jag att jag är kär: smsen och stalkerfasonerna
detta gör jag när jag är ledsen: det avsöndras saltvatten i särskilda kroppsöppningar i ansiktsområdet 
hit går jag helst: hem till mig eller hem till dig 
bästa presenten jag fått: Maja knäcker alla på presentfronten.  
älskar att ge bort: jag bara älskar att ge bort mig till dig
skor: nyinköpta. Just nu älskar jag sönder mina tigrar. jag hoppas döden tar alla moonboots.
jag spelar: hårt och orättvist med folks hjärtan
innan jag somnar: brukar jag styra in drömmarna på rätt väg 
efterrätt: ett äpplei 
dagens lögn: 'vad duktig du äääär!!' 
ditt rum är: en lägenhet jag älskar men numer har lite mindervärdeskomplex för. 
din hobby: springa, shoppa, pumpa, festa och hänga. 
vad är det för veckodag: snart tisdag 
vad åt du senast: en go limpa med tomatmarmelad 
vem fick du mail av senast: Ida bodin 
vem fick du sms av senast: Säg det. Det var i lördags och minnet sviker å det grövsta 
manchester eller jeans: men död åt manchester, länge leve jeansen! 
sover du naken: nej fan, det är äckligt. 
vad gör du när du inte kan sova: bloggar obviously 
brukar du laga din egen mat: ja.Tillsammans med Jamie Oliver. 
vinyl eller cd: vore coolt att säga vinyl, men det vore en lögn. Jag använder mig knappt av cd heller. blir mest datapata 
när du blir gammal, bor du i stan eller på landet: i vita huset

en lördagkväll

image5image6image4image3

we can make babies

Hörrni, hörrni, hörrninini!
Umeå open är över. Umeå Open får 100 poäng och ett stort diplom. Umeå Open var fucking great.



Torsdagen: blev litet berusad, vilket inte var planerat. Men det var bara roligt och lite öl gör gott.
Det spelades sjukt bra musik och omringad av de snällaste hästarna i stallet kunde jag inte annat än skratta och dansa och ha det lattjo. Kvällen tog typ aldrig slut, vilket var det bästa av allt. Kom hem kring 5 och sov som en död i två långa timmar innan det var dags för skola.
Allt som hände på fredagen är lite svårt att reflektera över, då jag befann mig i något sorts bubblande, brusig och härligt tillstånd jag inte riktigt kan definiera. Men det blev kväll tillsist, och jag och min kära syster kände lugnet.
Mycket VIPande på fredagkvällen, med ännu mer snorbra musik.
Busdriver var snorhäftig och jag blev lite kär i honom. Laleh är ju Laleh. Salem är ju Salem. Massa mingel och rödvin, och en relativt tidig kväll.
Trodde jag.
Den slutade ju inte riktigt bara för att jag gick hem. Men ja, vad som hände där behåller jag för mig själv.
Lördag var bara trevligt. Sov länge, länge och min fina syster köpte frukost och var go och gla.
Förfesten stod herr och fru Anderback/Pettersson-Björk för. Var lite väl exalterad, vilket jag tog ut på vinet och spriten och ölet och likören. Det resulterade i en rejäl berusning och tyvärr, vad som hände på Open har jag ingen aning om.
Några minuter här och var minns jag. Som Sebastians mössa som skuttar omkring, som rökrutan med Kämpe, som minglet i baren med Sofie. Men annars är det rätt svart, och det gör mig lite irriterad.
SOM JAG LÄNGTAT ATT FÅ SE TIMBUKTU, så minns jag inte en ton.
Stod längst fram gjorde jag visst, och roligt hade jag också, och svettig var jag. Shitpissfuck.

Nåväl, jag hade kul. Jävligt, jävligt kul. Jag var så nöjd med allt. Jag är fortfarande nöjd. Orkar inte sura över min bristande förmåga att förtära alkohol med måtta. Att mobilen är borttappad och att en jeansknapp gått förlorad är småsaker. Jag är nöjd. Eller jag är något supelativ till nöjd. Ultranöjd och förbaskat bakfull.
Nöjd med musiken och vännerna och livet och härligheterna. Höjdpunkter som torsdagsnatten, alla goa människor, att sebastian brosche dök upp, att min lillasyster var 18+, att Maja är så go, att mina kläder var så snygga. you name it.
Men jag saknade Linnea, Jossa, Petra, Viktor, Petter och Olle. lite konstigt att va på open utan dem.

Yeayeah, nu ska jag lägga mig på soffan och fortsätta vara nöjd och drick massa saft. Saft är the shit.
Sen kanske jag gör något annat.
puss.

hits