you as my joy become my crown

Ett par väl valda om Amp. vore väl på sin plats?

Allas vår Andreas Myleus a.k.a. fancypatns3.0 besökte stan, väl förberedd på inomhusfestival och GH-mästerskap.
Fick rätt lite valuta för förhoppningarna då det mestadels handlade om våldsam vinkonsumtion med ett gäng på
totalt 8 tappra själar i olika storlekar på Hagmarksvägen 25. The Mansion.

Hysteriskt fnissande, vackra singstartoner och smsande var vad det bjöds på, bortsett från alkohol. En lyckad trifekta + lite annat smått och gott, vilket inte alla ögon och öron är kvalificerade att få höra talas om.

Jag sög i mig tre låtar totalt, vilket förstås är helt värdelöst, men obeskrivligt värt. I min värld.

Världens kanske vackraste kvartett?
image23
image25
image24

Nu väntar en dag med Linnea och en helg med Jane. Förmodad alkoholkonsumtion. Nu vill jag att folk ska ringa mig.
Hej!

You're the party baby, I'm just the guest list

Dagen är kommen.
Glas och jag närmar oss sakta men säkert ett faktiskt samtal, till skillnad från röstbrevlåde-förhållandet vi nu har.
Maja är inte mer än en bussresa bort, och detsamma gäller  ett x antal favourites jag inte träffat på länge.

Det känns tryggt.

image22


don't you let med go tonight

Befogad frustration har övertagit större delar av systemet.
Känner mig lika charmig som ett köttätande virus.
Men i guess det är sådant som händer när någon liten, flygande, jävla dvärg skjuter automateld i huvudet på en.
Naiviteten och den annars så stillsamma längtan jag besitter löpte amok och fick mig visst att tro at det var självaste Cupid som flaxade omrkring som en annan liten irriterande myggjävel.


hahaåh, vad snorlöjligt.

Men en annan önskar ju att man hade stake nog att våga ta tag i skjortkragen på'n och ruska om så'n blev yr och när'n är som mest vimsig så säger man jävulskt fort, på ett främmande språk, hur det ligger till.
Så har man ju åtminstone fått det ur systemet.

Och kanske kan man då ägna mer tid till alternativen.
Men ett alternativ är ju inget original.
Men, igen, originalet är ju egentligen inte ens originaloriginalet.
Och så är man tillbaka vid Everest.

Lykke li säger det bäst:

hands down
i'm too proud for love
but with eyes shut
it's you i'm thinking of
but how we move from A to B?
it can't be up to me
'cause you don't know
eye to eye
thigh to thigh
i let go

i think i'm..

a little bit, a little bit
a little bit in love with you
but only if you're
a little but, a little bit, a little bit
in lo-lo-lo-lo-love with me

and for you i keep my legs apart
and forget about my tainted heart
and i will never ever be the first
to say it
but still I,
yes you know I..I..I..
i would do it,
push a button
pull a trigger,
climb a mountain
jump off a cliff,
'cause you know baby
i love you love you a little bit
i would do it, i would say it
i would mean it, we could do it
it was you and i and if only i..

i think i'm
a little bit, a little bit
a little bit in love with you
but only if you're
a little but, a little bit, little bit
in lo-lo-lo-lo-love with me

come here, stay with me
stroke me by the hair
'cause i would give anything, anything
to have you as my man  

 

så tror jag förövrigt att jag kan ha råkat starta ett litet rykte om något som jag varken har något att göra med eller är särskilt intresserad av.  .

Så om ni hör något galet är det inte sant!
heh..


the song about you

Fan.
Idag är jag trött.
Pensionärerna berättar skrönor från förr i oändlighet och jag orkar inte ens försöka se intresserad ut.
Jag ger BLANKA FAN I om du snöt ut blod och var i en näsduk för tio år sedan.
Tyst!

Det stormar i söder och jag är lite orolig för pappsen och brudarna. Danny har ont i foten och Britney, ja, hon stormar hon också.
Jag vill till Umeå. NU.



image20
Den här karln vill man ju inte ha rumbling around i sänghalmen för övrigt.
Jädra otrevlig uppsyn han har :(

earlybird

Fett sköna dagar, dawgs!

Kanske borde man skaffa sig en pimped out villa på något skönt, Danderydskt ställe och leva loppan som karriär-kvinna?
Idag, efter jobbet, gled jag i crwn, köpte färska räkor 'n shit, och massa fucking fresh frukt av exotiskt slag samt fem Staropramen.
Ikwell ska jag ha fredag. Förhoppningsvis med Kim. Detta förutsätter dock att han hinner klart med mord-planeringen i tid.
Att planera ett massmord kan visst ta tid.

Jag har suttit och drömt mig iväg till höjder jag varken kan eller vill uppnå. Sjöng så blommorna dog och spelade in hela härligheten på ljudinspelaren.
Haha, jag kan jävlar i mig inte sjunga vackert, men roligt är det!

Annars så har min kroppshydda nu svällt opp för många storlekar för att det ska vara bekvämt att sitta. Magen liksom viker in sig i sig själv. Armarna dallrar när jag springer i trappor. Röven är i vägen när jag ska vända mig om.
 Wläh. Ge tillbaka mina muskler.

Nu dusch.

you keep on shouting

Håkansson, det är ju en fantastisk man. Det vet vi som vet, och ni som inte vet vet det nu.
Men även solen har sina fläckar, om än de är stundtals roliga.
Följande fråga (och svaret) tänker jag på minst femtio gånger per dag:

Vad är en mil långt och luktar fisk?



-Är stundtals fascinerad över den nya kontakten jag fått med ring- och- lillfinger på vänsterhanden.
Reaktionsförmågan på de tu är också den waaay improved. Detta tack vare Gh, FÖRSTÅS.

-Brottas med ett dilemma, storlek obetydligt för omvärlden, nämligen helgen vecka 4.
Glas, Jonsson och brudparty i Luleå.
eller
Maja, Kaj, Wilanders och Amplified i Umeå

-
Är öron som snöflingor?

-Serious spoiler för Sex and the city; the movie:
http://www.fanpop.com/spots/sex-and-the-city/videos/352519
Men jag tror minsan det är en set-up, för att folk ska TRO att det blir såhär.
Det tror jag BARA för att någon annan tror så och jag såg det. Annars skulle jag tro att det är en faktisk scen i filmen.

-Orka bry sig om annat i livet och världen?



Tjejmilen är förresten svaret på frågan ovan.
Haha!

Droplets


Då hormonerna lugnat sig och lagt sig till ro
PLUS
den tidigare nämnda sorgen över skilsmässan har kinda lagt sig for now.
Den neutrala känslan är allt annat än neutral.
Lyckan peakar just nu, med andra ord och jag känner mig kär i hela världen.

Or do I?

Det kan även vara pur desperation, men whatever. Just nu känns den fin och inlindad i positivismens bomull dämpar den alla kantiga pladask-fall en desperation likt denna faktiskt kan anbringa.

Det kan även ha att göra med mitt senaste, och förmodligen pinsammaste, beroende so far: GossipGirl.
Grrls! (det här säger jag i min absolut bästa VonSydow-imitation, vilken inte är särskilt bra. Det är snarare en version av Betners version, which whom i like so much more. Mums! ) It's a must-see! Superhett, verkligen! Ciao.
..och när hon ändå är på tapeten så passar jag på att göra lite sarkastisk reklam för hennes blogg:
http://www.veckorevyn.com/mode-shopping/ebbas-blogg/.

Beroende, desperationer eller faktisk lycko-peak så har jag eager longings att få skriva en sång om någon som inte ens existerar och bara sjunga den med mina ögon och hälla hinkvis med fluffig sockervaddskärlek över denna imaginära människa och when he smiles, it's like he put's a finger on my heart och de betydelselösa dagarna existerar inte i din närvaro. Tillsammans med dig kan jag urskilja de tidigare på håll så oskiljbara ögonblicken. Hos dig så fylls de annars så anspråkslösa varadgarna med någon litet med betydelsefullt; med dig. Singularis är ett ickeexisterande faktum tilllsammans med dig, tillsammans med dig känner jag mig aldrig ensam.
För detta står jag inför en tacksamhetsskuld av oöverskådlig storlek för du ger mig, sekund för sekund, så mycket mer än du någonsin kommer att förstå. Hur ska jag någonsin kunna tacka Dig för det?
...och när allt är slut så ligger man alldeles utmattad med känslan av mind-blowing sex, fastän det bara var sekunder av ögon som möttes där man levde ett helt liv tillsammans, fastän man inte ens känner varandra eller den minsta antydan till kroppskontakt. Bara förnimmelser av något man aldrig riktigt haft, men tror sig veta existera.
Ungefär så känns det idag.

Hämningslös kärlek, till allt och ingenting.
NOT



Britney Darling!
You can be sure that I'M prayin' for ya, hun!

you caused this

Vet ni vad?
Ni skulle ha bott i min kropp igår. Ni skulle ha bott i min kropp och känt känslan
som hälsade på när jag kom över ett par vackra toner någon unknown rackare från staterna komponerat ihop.
Det var som en varm och mysig pastellfärgad och o-stickig filt
som fick mig att flyga bland rosa moln och fjärilar och allt jag åt var regnbågar och magi.
Haha!

Det är sjukt coolt när det händer, vare sig det är musik eller någon lukt eller något ord eller någon känsla.
När man bara tappar fattningen, om så bara för ett par sekunder. Halleluja.

Motsatsen däremot, är minst lika oundviklig men överraskningsmomentet blir inte fullt lika lustfyllt.
Vissa känslor, lukter, toner och ord har fortfarande kraften att flytta alla jävla solida fucking jävla
 fastnaglade-i-benmärgen berg i mig. Berg man trodde satt sig på plats efter senaste istiden.
Berg man slutat fundera över; som något man slutat tänka på, inte något man slutat känna.
 Men ändå lyckats undvika.
YOU ARE MY EVEREST.
Fuck!


image19


I morgon blir det jobb, träning och som rubrik på morgondagen skulle man väl kunna skriva Maria: Återkomsten.
På måndag blir det Umeå, umgänge och vin-kvällar.
Nu blir det chips, cola och Idrottsgalan.

Och avslutningsvis den självklara och oundvikliga tanken till soldaterna runt slotten i sthlm. Puss!

starsprangled

Jag tog över Vilhelmina igår. Otippat skoj att återse gamla rävar.
Stämningen var god i hagen och alla hästar var glada och hämningslöst berusade.
Vissa hemvändare reunited @ robins lya på kyrkstan. Karln själv var dock bortrest.
I hans ställe fanns där Sellman och Adrian och ingen var ledsen för det.
Ganska hastigt bestämde jag mig för att bjuda in mig själv. Absolut ingen var ledsen för det.
Bartömning på Hotell Wilhelmina väntade. Haha!
Sammanfattningsvis så var allt som det alltid varit, bortsett från en liten omöblering
och jag har gjort mig välförtjänt av den molande huvudvärken och de stela lederna.
Det är fint att vara stjärna på hemmaplan.



image18


I Stockholm är det fest ikväll och jag försöker så gott jag kan telepatera mig dit, men misslyckas ständigt.
Fint är det iallafall att vakna med min smaskiga vän i örat och det är inte helt utan att man längtar till vecka 4
och umgänge med densamme. Ultra-puss, baby!
Nu aftonbladet och uppddatering på Britneys läge,
sedan obligatorisk pizza och skvaller-samkväm med girlfriends.

hot as ice

Jag känner självdistans nog att publicera följande mejl:

Det blev inte direkt något kramslut, men jag måste säga att jag är imponerad! ;)
Du gjorde precis som du sa!
 Haha, ryktet gick ju dagen efter; "
tjollahoppsan fick sig inatt".
Det var så sjukt skönt att förklara att det faktiskt var Maria som fick sig,
att du hade bestämt dig för att fälla honom tidigare under kvällen.
SOM de blev förvånade! GO, GO, GO GIRL!


Ja, det är minsan vackert ibland.
Nu är jag snyggare än någonsin (jag har tagit en dusch, snäppt upp upptäckt nya frisyrer jag har att tillgå) och JÄVLIGT sugen på vin, brudar och allt därtill.

Men så insåg jag att jag är i vilhelmina och det är jävligt tunn uppslutning av vänner här.
Kiss.

I like the lights on

Jag tog faktiskt tag i livet idag.
Jag duschade inte (Jag kan inte kräva hur mycket som helst av mig själv), men märk väl att jag rörde mig bland folk ute i Vilhelmina.

Min fina vän Johanna dök upp och lös som bara hon kan.
Det är en insiktsfull och fascinerande människa och vän jag aktar högt. 2000-talets och Vilhelminas version av Charlotte med a touch of de Beauvoir's intellekt, J.Simpsons beauty, HMK Victorias sofistikation.

Vi catchade upp ordentligt och som en liten bitchslap slog det mig hur dålig jag vart på att leva två liv .
Jag har missat mycket i mina viktiga vänners liv. Alldeles för mycket. Och jag står nu, återigen, i en evig tacksamhetsskuld till dem för att tar mig tillbaka med öppna armar.
You are the wind beneath my wings.

Bortsett från den mentala bitchslapen så var det skönt att få en objektiv synvinkel på de minor problems som åker runt i min inte alltför sysselsatta hjärna. Det var befriande att hälla ur mig hur det faktiskt känns och tänks och tycks om saker och ting här i världen. Och med saker och ting menar jag någon och med världen menar jag där.
Så ett par hundra kilo lättare skall jag inom kort ta mig an natten.
Och i morgon ska jag duscha. For real.


image16

Nån som är sugen på sthlm på måndag förresten? Ring!

they will se us wave

Jag funderar på en dusch. En dusch och kanske till och med frisk luft.
Kanske sträcker jag mig så långt som till umgänge.
Det kan bli en stor dag.



image14image15
Jag saknar Jane och jag saknar Mads.
Finns förresten bilder från umeåpartyt uppe på pixbox nu.
http://www.pixbox.se/alb657239

feel me up

Jag fucking överdriver, okej?

Inatt drömde jag en ovanligt levande dröm där både Popcorn och lieutenant Evil-Eyes närvarade.  Jag kan inte riktigt dra detaljer till minnes, men Evil-Eyes yttrade, med rosiga kinder och glittriga ögon, orden 'Bra val för bal..' varpå det följde en av ömsesidig ömhet sprängfylld och laddad tystnad.
Sedan klättrade jag vidare uppför ett berg med en enda tanke i hela kroppen: 'Han vill gå på bal med mig!'
Jag vaknade nöjd.

Kollar runt på lite jobb efter en energiuttömmande disskusion med pappsen (som förövrigt köpt mig ett träninskort på det eminenta BodyCenter med motiveringen 'så du har något att göra'. Sött)
Hittar lite olika roliga tjänster; rektor i obbola, affärscoach, processledare, tandsköterska med mera. Eller kanske systemvetare eller försäkringsrådgivare?
Jag lovar att uppehälle och leverne i Umeå skulle med jävligt mycket mer intressant om Jag var Din försäkringsrådgivare?

Eller kanske läsa nån kurs på folkhögskola? Lediga platser för VT- 08 är bland annat
  • Allmän kurs: Friskviktskurs - för dej med övervikt
  • Datalinje på finska, allmän kurs
  • Kurs för kvinnor med funktionshinder
Sug mitt huvud ur led.


Jag tror jag slöar ett tag till. Och skickar ett tyst men våldsamt intensivt 'wohooo!' till de nyblivna stripsarna på F21.

Jag hoppas ni såg Planet Earth - Framtiden igår.
Jag såg det. Jag tittar otroligt mycket nu i dagarna. Mina ögon har blivit så väldigt mycket visare.
De blir aldrig leda att titta på det vackraste digitaltekniken givit oss; Me and you and everyone we know. Eller Babel. Eller Nwe York waiting. Eller P.S. I love you.
Nu ska jag låta dem njuta av Jonas och Musses religion.

På återseende.

I will come to you

Jag vill inte sluta snusa, för jag orkar verkligen inte bli tjock
 
(idag är det dessutom en sådan dag att jag lägger till -ARE).
Min självdiciplin är i det närmsta obefintlig. Så nej, snuset får finnas kvar i mitt liv.

Mensen är här, för er intresserade.
Så för allas bästa håller jag mig innomhus ett par dagar till.
Fortsätter leva det glamourösa liv jag påbörjat; glass, SATC/Grey's, GH, mackor och snus.
Att duscha är bara jobbigt och jag ser ingen anledning att byta kläder.
Eftersom gud har slängt regelboken i Sverskers röda soptunna så försöker jag balansera
upp det med att förhålla mig, till punkt och pricka, efter de regler jag känner till.
Så därför ovanstående levnadssätt.
Jag sover då jag känner för det och det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är.
Ett par timmar lite nu och då. Oregelbundna matintag är viktigt.
Min kärlek till Britney Spears börjar dessutom bli allt annat är ironisk.
Hon är ju de facto en fascinerande kvinna, för bövelen! Jag snackar platonsk kärlek.

This is a fase, not a lifestyle.

Allt detta görs mot min vilja, hur nu det går till.
Förlorat intresse för livets egentligheter är inget jag ägnar mig åt för att det känns bra.
För att spice up my life skulle vara en rimlig förklaring.
Ungefär som när Paolo Roberto käkade hamburgare för att bli tjock,
bara för att träna bort allt sedan.

JAG HAR MENS I VECKAN. Det är förklaringen.
Jag har mens, jag har inget att göra och jag är ju faktiskt lite heartbroken.
Så allt är i sin ordning. Kinda.

Big shoutout till mina grappar. Och Glas, mitt hjärta. Ni finns alltid hos mig.
v

Och till alla vilsna pojkar därute; Här har ni en hjälte, en riktig man och en fantastisk människa.
Väx upp och bli en promille av människa som han och ni kommer att klara er fint i livet.
Ljt. Burnwall. höhö!

image13
Jag stal bilden härifrån.
http://www.f21.mil.se/photo.php?id=142537&aid=17293
Utan att anhålla om det. Det är det fina med det civila mörkret.


for today I am a boy

Har parkerat någonstans mellan medvetslöshet, regression och bortträngning.
Då jag vaknade, strax efter sixteenhunderedhours och kom till insikt om att varken kropp eller själ var redo att inse att jag inte låg i säng 12A1, kasern 25 i luleå, utan i krilles rum på häggatan 12 i Vilhelmina stängdes det mesta av, totalt.
 Dagen som följde var precis sådär härligt förutsägbar och ultra-jävlig som förväntat.
 Vilket förstås gjorde det hela än mer fantastiskt. Någonstans känns det ju faktiskt som att man borde ha något försvar mot det förväntade. Å andra sidan så kanske det förverkligas just därför man gick omkring och väntade på det.
Hur som helst; en breakup förtjänar lite otröterliga timmar/dagar(/månader/år?). Och enligt konstens alla regler har jag all rätt att älta, sakna, analysera, gråta, dricka vin, äta glass och sörja i två och en halv månad till. Starting today.

 Tiden man var tillsammans / 2 = rättfärdigad tid att sörja förhållandet. Internationell erkänd formel.

(Detta behöver dock inte innebära att man måste utnyttja tiden, men OM man nu gör det så finns en gräns då nära och kära får börja sätta ner en fot och kräva att man återgår till livet igen.)
Dagar som denna, en omöjlighet att vara den där slutetgott-personen jag behöver vara. Curled up i någon gammal soffa med huvudet fullt av musik så är glaset halvfullt och jag är en has-been that never really was.
Då dagens sorg, saknad och ångestfyllda förtvivlan a la 'jag har just fyllt mental-14 igen' hade nått någon sorts antiklimax och jag var redo att vika in årorna; då jag till fullo levde ut parodin av mig själv, så ringer min hjälte, varpå de närmsta timmarna därefter spenderades tillsammans med grabbarna(OCH JONSSON!), på distans.

Tappert sväljer man då tårarna och och storler varmt och rosa inombords.
 Man vill inte vara den sönderslagna hundvalpen någon plockat upp från gatan, men samtidigt så orkar man inte vara den där heltidshjälten.
Här om någonstans förklaras den fantastiska och självklara vänskaps-balansen.
Samtidigt så är det inte dem jag saknar; det finns varken tid eller rum att sakna dem. Det rings och hälsas på och de finns i allra högsta grad i mitt liv.
Det är DET jag saknar, tillsammans med dem.
Uppställningarna i korridoren då de begåvade soldaterna förvandlas till en än mer begåvad gosskör, marscherna till skjutbanan med jasplanens öronbedövande jetmotorer ovanför oss, iskalla fingrar som försöker knyta kängorna, innebandysvettiga pojkar på kvällsfikat, det ständigt pågående kalla kriget med hundpluttarna, korridorsnätterna, ölkvällarna, bakismornarna, trötta timmar i filmsalen, illaluktande sittningar i gamla grov, smånervösa visitationer av logementet, ständig väntan på nya order, långa promenader till blå förrådet, upphetsning över nytt materiel, långa, kalla nätter utomhus, timmar på hundrametervallen..
 Att få vara tillsammans i allt det. Det är vad jag saknar.

Orättvisan är en trist och dålig visa.
Men gud gjorde en oskuld, i mitt namn, med barn. Gud doesn't play by the rules och idag är allt hans fel.
 


Utöver denna förlöjligande och för mig oifrånkomliga sentimentalitet så finns där rubriker som är något mer konkretiserade:

BXL

 Kan, med handen på hjärtat, inte komma på ett bättre sätt att inleda ett nytt år på än att åka utanför Sveriges gränser, till en av de bästa människorna på jorden och hans mysiga familj.
Kan, återigen med handen på hjärtat, säga att det inte spelade så stor roll vad vi gjorde eller inte. Det var bara fint och välbehövligt från min sida att få spendera vad som annars skulle varit ett gäng dagar i kritiskt tillstånd, tillsammans med honom.
MEN vi gjorde en hel del; besökte platserna man bör, såg sevärdheterna, åt ätvärdheterna och drack dryckvärdheterna, so to speak. En hel del GH och jag är numer officiellt GH-groupie till Andreas. Heh.
Det var fabulous. Så tack min fina vän.

FUTURE HAPPENINGS

 Det civila livet, som jag bör ta tag i, har börjat utan att jag hinner med.
Kenya är stökigt och fröken Anderbacks resa är uppskjuten. Jag kan och vill inte boka någon resa förrän efter vissa radikala åtgärder gjorts för mitt hälsotillstånd och innan det är det också onödigt att börja jobba, träna eller leva. (Men det blir av. I brussels hade jag förmånen att få träffa viktiga och gästvänliga människor som utan vidare mankemang bjöd in mig, med öppna armar, till deras fräscha lya i Nairobi.  Check it out! http://tina.travelblogg.se )

Längtar otroligt mycket efter att få börja plugga igen och innan jag börjar till hösten finns där hundratals kurser jag vill ta mig an; genusvetenskap, freds- och konfliktstudier, miljöetik, svenska, journalistik, italienska, franska, spanska.. ALLT.
Men så vill jag också åka till franska alperna och glida nerför nåt vilt berg på min bräda, eller åka till Kanada och hälsa på Shannon. Och skaffa mig ett coolt jobb vore inte fy skam. Men pallaaaaaaaa butiksjobb? Wlääh.
 Framtiden, kära barn. Den är i antågande.

2007

Det går inte att namnge som annat än glädjens fantastiska år. Gode herre, vilken resa.
Sure thing; det började darrigt då jag 'kom ut' som erkänt störd på flera nivåer; ätstörd bland annat. Men det tog sig. Vännerna var viktigare än någonsin och som en händelse var de allra viktigaste bosatta i Umeå under en period.
Linnea var den första som begav sig söderut varpå they dropped like flies. Johanna, Lina, och säkert någon fler.
 Bortsett från det och några minor misstag; HIGHTIME.

Aldrig har det konsumerats så mycket alkohol som under 2007 då jag kunde börja handla på systemet all by myself. Andra bidragande faktorer; brudgänget var större än någonsin. Studentår. Besvikelser. 20årsgränsen på klubbarna. Skolstress. Med mera.
 Och på tal om skolan så gick det bättre än någonsin. Projektarbete x2 och skyhöga betyg. Klassen var gosig och livet lekte.
13 mars kom inkallelseordern. (13 mars var även en dag jag gick in i en butik och gjorde något roligt. *FniZz*)
Sen fyllde jag 20 vilket firades med en jävulskt trevlig fest med de bästa av vänner.
I april hittade jag fokus på allvar och allt som existerade var 30 juli och inryck. Jag skulle förverkliga mina drömmar och inget skulle få komma i vägen. Vänner planerade bröllop och barn och jag sa fuck you och pratade om vapen och stridsvagnar tills de ledsnade totalt.
Fram till juli existerade inget annat (bortsett från student-bruset) och efter inryck har livet varit rosa, fast grönt.
 De bästa fem månaderna av mitt liv. Without a doubt.

innocent

Det är jobbigt att vara företagsam när man har feber, i'm tellin' ya!
Packningen blev tillsist packad, maten tillsist uppäten och kroppen blev duschad och kontot blev påfyllt och snusen inhandlad.

Snusshoppingenen, det är en liten fantastisk historia.
Aldir i mitt tidigare snusande liv har jag inhandlat en stock. Så var det idag dags, denna 1 dag på det nya året då priset skjutit i höjden.
Statoil-mannen sålde den med ett irriterande 'hehe bra dag att köpa en stock på, cp-barn'-leende. Lät mig inte tryckas ner av hans jävligt trista inställning till mina medvetna val, utan tackade tervligare än någonsin för affären och körde över hans katt på vägen hem.
HEHE, mannen!

Nej lite middag och kanske en smaskig nyårstårta på det?
Har efter ett mindre viktras återigen börjat lägga på mig.
Det är sorgligt egentligen, då viktraset enbart var förtvinande muskler och ingen sensationell fettreducering. Och det rätt sköna vägen uppåt igen består ENBART av markant, lokal fläskökning, helt utan plus på muskelmassan.
Å andra sidan så handlar det inte om 10-tals kilo och jag bryr mig knappt, men nu när man återigen blivit civil så blåses det nytt liv i dessa eldar; fåfängan, ytligheten, egenkärleken och självgodheten.
Just love it!

Nä, nu bär det av. Tja.

P.S. INA AURORA HULDA NANNY-MAJA ANDERBACK! VAR FÖRSIKTIG! JAG ÄR FÖRBANNAT OROLIG!

jump

Jag vidgar mina vyer.
 Helt nytt nyårsfirande bestående av early mornin' bussresa, hemkomst, insjuknande, sömn till kl 2100, förflyttning och en helkväll framför TVn med alvedon som mitt enda bubbel.
Jag hoppas sannerligen min start på det nya året utgöt någon sorts riktpunkt för hur resterande 364 dagar kommer att vara.
Nog för att jag är stark anhängare av den tron, men mitt nyårslöfte är att sluta tro på det. Säger vi.

Umeåvistelsen var trevlig. Så klart.
 Wikander bjöd på makaroner och en tjejkväll med exotiska frukter, spice girls-dokumentär, vitt vin och dansmatta. Och Tinny.
Jag somnade hårt på soffan och dagen därpå spelade vi laserdome i en timma. Och jag säger då det; JÄVLAR vilken revanch jag fick!
Sist jag spelade, vilket också var första gången, var jag sämst. Jag var verkligen skit-kass. Jag fick minuspoäng. FUCKING MINUSPOÄNG?!
Denna gång kom jag 3:a av 16 personer. BOO-motherfucking-YAAH!
Sen kom jag sist två gånger, men ändå!

Bortsett från hänget med grapparna så socialiserade jag med Maja mitt hjärta under begränsade timmar på stan. En sista gång sådär innan april, då vi ses nästa gång. Det gjorde lite ont i vänskapstarmen.
Så för att stabilisera läget anordnades ett litet samkväm i Linas fräscha lya. Henne har jag inte träffat ordentligt sedan inryck. Det var fint.

Så shoppade jag också. Förstås. Jeans, och allt det man får på köpet. *FnIzZzZ*


Well oh well. Eftersom jag inte fått något gjort idag, annat än sömn, har jag desto mer att göra i morgon.
Packa tillexempel.

kulikul.

hits