mariakarlsson - my name is called religion

Jag somnade. Därav blev det ingen uppdatering om mitt bästa skämt. Sedan vaknade jag i soffan. Av mardrömmar. Sedan somnade jag om igen. Vaknade nyss, av samma madröm. Men JAG vaknar inte. Pappa måste väcka mig.
Sen somnar jag om igen. Jag sover hela tiden. Och drömmer samma sykiska dröm. Därför var jqag ganska hungup på Foppa. *StIlL aM*

Jag har alltid sovit väldigt mycket. Jag kan sova hur länge som helst, om jag har lust. Vilket är ganska ofta.
Men nu vill jag inte sova. Och om inte pappa är hemma för att väcka mig är jag fast i den där sykiska mardrömmen.
Jag hyperventilerar. Ganska läbbigt. Då hör pappa mig och väcker mig.
Därför tror jag att jag lyckades sova bort hela lördagen.

Men det är inte mitt bästa skämt. Det är min sämsta verklighet jag ville berätta om för att ni ska tycka synd om mig.



Jag har inget bästa skämt! Okej?! Jag är dålig på att skämta. Jag är rolig, men jag kan inte skämta.
Och 90 PROCENT AV ALLA SKÄMT MENAR MAN PÅ ALLVAR! ..
hahaha! Så sa vi alltid när vi var ettakladdare. Och toalettdykare. ..vad var man när man gick trean?
Visst var man något i varje årskurs?
Men gällande termen skämt i den åldern stämnde nog vårt uttalande.
'Ful tröja! Nää ja bah skämta..'

Iofs ett bra skämt. Flerdimensionellt liksom.

Nåväl. Jag har inget bästa skämt.
Ända sedan what-kursen och alla andra storskämtnärare därute harmitt skämtförtroende dalat.

Mitt elakaste "skämt", som snarare var en hämnd, var då jag i fjärde klass sa åt en kille at stoppa in två blyertspennor i ett eluttag och sedan hålla bak på pennan.
Han fick åka ambulans.

Mitt konstigaste skämt var första gången jag låg på NUS. Med kateter. En sköterska kom in och skulle ta ett urinprov ur min påse och jag satt och småpratade med mina besökare.
Mitt i vår konversation så vände jag mig mot henne och vrålade: 'MITT KISS!!!!!!!!!!!!'

Ett ganska roligt skämt som aldrig blev av var på thaifesten i The Mansion.
När jag bjöd in Nils och hans bror sa jag att det var dresscode kostym.
Tänkte att det vore awesome om vi andra lät bli att klä upp oss, särskilt då det bara var folk som inte kände varandra där. Sen skulle de kliva in och bah: wläää oapgfjp poaig.
Det blev inte av. Jag vet inte ens vad som hade vart roligt med det? Det var inte ens lite roligt :(

Jaja. Kul va! Nä, ja bah skämta..