the voice that breaks the silence

Jag har umgåtts med ett barn. Ett riktigt barn. En bebi. Bejbi. Bäbis. En sisådär 2 månader gammal kanske.
Och jag gillade det.
Det är egentligen inte särskilt uttrycksfulla djur de där bäbisarna, men den harmoni som bosatt sig i mig konverterade mig och helt plötsligt uppskattar jag bäbisar. (För att inte tala om hur skrämmande mycket mamma gillar att jag gillar bäbisar.. ) Vi hängde, bara hon och jag, i en och en halv timme.

Inledningsvis sjöng jag. En del egna låtar.
Typ:
hej lilla bäbis
hur mår du?
stjärnor på himlen
la la la la luuu

Försökte komma på låtar som existerar och den enda jag kunde tänka på var
Orgasmatron. .. Inte en tanke på Blinka lilla stjärna, Trollmor eller tryggare kan ingen vara.
Återigen problemet att leverera under press...

Tillsist ledsnade jag på att sjunga och allt blev tyst.

*aCkWaRd*


Tog en snus och funderade på hur PK det egentligen var, varpå jag började snacka med henne om livet.
Hehe. Hehehehe. *mArKeD*


Moderligheten själv

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits