ang. att stå och posa

Hej! Hejhejhejhejhejejejehejhe!!!!!!111ett

Nu är jag tillbaka. Än så länge har dagen inte serverat några motångar what so ever.
Min dygnsrytm är galet normal, jag har tonvis med bra mat i kylen, jag har träningsvärk sedan gårdagen, och Ulf Svensson fortsätter leverera klarhet efter klarhet.
Jag vill att han, och inte nationalekonomen med le grande mustasch, ska vara min tomte på jul.

Efter en inte fullt så betungande frl. som vanligt tog jag Annie under armen, övertalade henne att överge sin cykel som står parkerad på hemlig plats, och följa med för att utforska det tidigare av barndomresorna sönderutforskade gamla stan för att inta en restaurang värdig nog för oss. Det gick dåligt tills det gick bra.
Pasta, juice och en varmt välkommen tisdagsöl gladde både själ som hjärta. Jag älskar Stockholm.

På väg hem, på centralen, vid spår tretton, stod minst 6 personer och posade. Av just ingen anledning alls.
Bara stod, i typiska modellposer, i väntan på tåg 35 mot Bålsta.
Kan man inte bara stå istället? Släppa ut magen, slappna av i gamnacken, låta axlarna falla framåt osv.
Varför posa när man kan låta bli?
Jag föll för trycket och började posa jag också. Det kändes jävligt löjligt.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits