NVK
Åh halleluja! Jag är tillbaka i Luleå och känner mig som förr i tiden; stressad, mysglad och grön.
Det sista är obefogat, för jag är inte grön på något sätt. Snarare mer rosa än någonsin. Bokstavligt talat. Det blir rosa valentino till kvällens happenings; NVK-möte! Waaay overdressed, förmodligen, men det struntar jag i. Totalt.
Jag ska fira med att slå en volt innanför grindarna. Åh, vad jag ser fram emot att gosa in mig i mässen med brudarna (och HELA värnpliktsrådet.)
Och nog för att detta är en trip to heaven and back, men på onsdag väntar muckfest med de största, bästa och syggaste grabbarna i världshistorien OCH det pratas även om muckmiddag på torsdag. Och fredag, ack och ve, muck. Jag garanterar att jag kommer att gråta.
Det är egentligen inte ett dugg stressigt. Snarare angenämt lagom och förväntansfullt nervöst. Men magen kan inte riktigt skilja på nevositet, förväntam och stress.. Att bajsa skulle inte vara helt fel. (applåd till mig för att våga yttra mig om bajs..)
Bella är, inte helt oväntat, bäst i hela världen och har lånat ut både bil, busskort och säng till mig. Hon är världsbäst även fast hon inte lånar ut nyssnämnda, det ska ni ha klart för er, men detta underlättade både logistiskt oh ekonomiskt min vistelse här.
wellwellwellwellwell. Jag kan inte riktigt fokusera på någonting. vill bara att tiden ska gå så jag kan börja röra mig mot F21.
Sitter och tänker på Maja och Linnea ungefär HELA tiden. Något har gått snett och jag är orolig. Förmodligen inget allvarligt (försöker ideligen intala mig själv detta..) och jag vet att Maja hört av sig till Svante. Jag ska nog ringa honom, eftersom det är lite av en omöjlighet att ringa kenya..
blä. nu ska jag ta en promenad. Later!