Embraced

Hemmavid, full av beundran, stolthet, avundsjuka och, återigen, saknad.
Det tjänar inget till att ens försöka beskriva det av lycka framkallade deliriet som infann sig så snart jag satt min fot innanför F21s grindar, vilket därefter varade helgen ut.

Full aktivitet under fredagen. Bokstavligt talat.
Entusiasmerad av återföreningen fann jag tillsist mig själv, efter att under ett fåtal timmar inte varit fullt så

närvarande (detta på grund av endorfinöverdosen återföreningen framkallade), vid olles mystrånga barbord med

mina hjältar.
Same old bartender, same old häng i gäng. Lyckan var total.

 

Full aktivitet, dock i anan bemärkelse, under lördagen.
Å ja bah; been there, done that.


Det smärtade djupt att vandra omkring civilklädd som förmodad flickvän då grabbarna fick visa sina färdigheter.
Hade gärna sprungit omkring lika kittad som Lein och Sahlin och mött de av förundran storögda mammpapporna,

men fick istället nöja mig med att klämma och känna på soldaterna likt de andra civilisterna.

Dock med vissa extra privilegier.

Och som vi klämde och kände på varandra sedan!
Att återigen få förlora sig i mina gröna hjältars famnar var störst av allt; Att få andas in den andres välmening

som rann rakt till hjärtat fick mig knäsvag då jag glömde bort att syresätta blodet.

Den ömsesidiga saknaden som i de flesta fall fick sitt avslut i omfamningsögonblicket kändes i hela mitt universum. Fusionen Jag + 2FBS var vacker.

(Att sedan min farewellnote fanns upphängd för allmän beskådning på anslagstavlan i vår korridor var ett ömhetsbevis av sällan skådat slag.)

 

Med en vacker symfoni av kulsprutor, automaktkarbiner och mördarhundarnas hetska skall i den isiga solnedången avslutade 2FBS anhörigdagen.
Jag var tårögd.

Mental erektion infann sig då någon utagerade sin roll som jag tidigare bara upplevt genom det talade ordet, inte sett live.

Yeah baby, tänkte jag och nynnade lite på candyman. Men det är en parentes vi inte skall orda vidare om. HE-HE-HE.


Att återigen lämna dem på söndagen var söndertrasande sorgligt, men jag tror att jag någonstans fann det closure jag behövt.
Dessutom har jag födelsedagskalaset att se fram emot, då eliten självklart kommer att närvara.

M. Mitt 2FBS. Jag älskar dem.

Kommentarer:
Postat av: HFÖ Lindbäck

"Med en vacker symfoni av kulsprutor, automaktkarbiner och mördarhundarnas hetska skall i den isiga solnedången avslutade 2FBS anhörigdagen."

2008-03-22 @ 20:32:40

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits