Let someone else in
En annan håller sig flytande. Irriterar mig på tid, människor och livet som inte anpassar sig efter mig, utan hela tiden tvingar mig att anpassa min skit efter deras jämna, jävla rytm.
Träffade Alice idag. Alice, a.k.a. 'ramaskriet'. Hah!
Alice var around when times were good och en liten del av mig villa omfamna henne och blomlyckan som lyste klarröd på hennes åldrande kinder.
Eller så ville jag kanske att hon skulle omfamna mig och ta mig tillbaka.
Men istället stod hon och frågade, med förväntansfulla ögon, hur det går för mig. Hur jag har det, om jag lyckats ta mig för något. Jämför mitt nu med mitt då som i hennes ögon inte var särskilt lyckat. Med all rätt.. På sätt och vis.
Men jag ljög en aning, för jag ville inte riktigt ta ifrån henne hennes delaktighet av den lilla antagna framgång jag har.
Värnpliktshistorien är fortfarande ett misslyckande i mina ögon, och Alice och AnnaBritas ord svider fortfarande, från det där utvecklingssamtalet i åttan. 'Luftslottsbyggen.'
Å andra sidan vägde fortsättningen upp.
'Åh, universitetet.. '
Joru, Alicebrallis, en annan skall ta sig an de tunga böckerna!
Tackar allra hjärligast för inspirationen. Ditt ramaskri ekar fortfarande i mitt samhällsorienterade huvud.
Annars vill jag att Maja ska komma hem. Inte alls för att jag inte unnar henne de äventyr hon upplever, utan enbart för att jag saknar henne så förbannat mycket.
Att få en snabb breifing av Linnea igår var guldigare än guld och smakade bättre i örat än vad sockervadd gjord på regnbågen smakar på tungan. Typ.
Mina brudar. Åh.
Träffade Alice idag. Alice, a.k.a. 'ramaskriet'. Hah!
Alice var around when times were good och en liten del av mig villa omfamna henne och blomlyckan som lyste klarröd på hennes åldrande kinder.
Eller så ville jag kanske att hon skulle omfamna mig och ta mig tillbaka.
Men istället stod hon och frågade, med förväntansfulla ögon, hur det går för mig. Hur jag har det, om jag lyckats ta mig för något. Jämför mitt nu med mitt då som i hennes ögon inte var särskilt lyckat. Med all rätt.. På sätt och vis.
Men jag ljög en aning, för jag ville inte riktigt ta ifrån henne hennes delaktighet av den lilla antagna framgång jag har.
Värnpliktshistorien är fortfarande ett misslyckande i mina ögon, och Alice och AnnaBritas ord svider fortfarande, från det där utvecklingssamtalet i åttan. 'Luftslottsbyggen.'
Å andra sidan vägde fortsättningen upp.
'Åh, universitetet.. '
Joru, Alicebrallis, en annan skall ta sig an de tunga böckerna!
Tackar allra hjärligast för inspirationen. Ditt ramaskri ekar fortfarande i mitt samhällsorienterade huvud.
Annars vill jag att Maja ska komma hem. Inte alls för att jag inte unnar henne de äventyr hon upplever, utan enbart för att jag saknar henne så förbannat mycket.
Att få en snabb breifing av Linnea igår var guldigare än guld och smakade bättre i örat än vad sockervadd gjord på regnbågen smakar på tungan. Typ.
Mina brudar. Åh.
Kommentarer:
Trackback