suck my dick
Fuck yeah. Känner mig mer laddad än någonsin.
Efter en hälso-svacka delux har jag bestämt mig för att bli frisk som fan och ge gärnet in i mål.
Mål i bemärkelsen start.
75 dagar till inryck. Otaliga förlorade dagar har passerat och jag har varken tid eller råd att slappa en minut till.
Klockan är sixhoundred hours och dagen erbjuder perfekt löp-väder. 5 km slät terräng för att värma upp min förslappade kropp. Långhelg med mycket fritid innebär otaliga timmar då jag kan pumpa muskler och svettas, svettas, svettas.
Spenderade gårdagen med Ulf, mitt lilla hjärtegull. Terroriserade honom med lumpensnack hela den trevliga middagen på news, och om möjligt än mer hela natten. Höll honom vaken för G.I. Jane, (som den jäveln inte sett?!), mhs.mil.se, ung svensk soldat, ngb, fystester, utb. preciseringar, everything you can ever imagine.
Eftersom jag inte får lov att prata kamoflagegrönt i närheten av flick-kamraterna så passar jag på så snart jag får möjlighet. Och helst hela nätter, som den som just passerat.
Han gick precis, säkert skitless på mig och allt som har med det militära att göra what so ever. Men jag är nöjd.
Nöjd, taggad och längtansfull.
nu väntar terrängen längs Ersboda-slingan. BOOYAH!
Det här gillar vi: http://www.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=37169
det här gillar vi inte: http://www.varnpliktsnytt.se/granskar.php?id=3387
Det här tycker vi inte så mycket om än så länge :http://www.varnpliktsnytt.se/reportage.php?id=3386
to find a way
Och jag är riktigt, riktigt smutsig.
Och jag har riktigt, riktigt ont i huvud och hals.
Och jag är riktigt, riktigt less på att vara sjuk.
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk, jag har verkligen inte ro att vara sjuk. Jag hatar att vara sjuk just nu. (vilket förövrigt är rätt skönt. Och nytt.) Jag har framförallt inte TID att vara sjuk. Var tvungen att avboka ett tredje bodypump/spinnig-pass och JAG HATAR DET.
Jag vill sitta och svettas och se alla bilder av luleåskogarnas kämpiga terräng flyga förbi i huvudet.
!"¤"#&/%#)"(
Inte får jag något gjort heller. Har käkat alvedon i hopp om att bli mindre medveten om mitt huvud, dock utan större resultat. Tog mig däremot till coop och tog, så gott jag kunde, död på shoppingbehovet. Bröd och ägg och pasta och potatisar och frukter och grejer. Har gjort smoothies och omelett så fort huvudet tillåtit. När jag vaknade till vid 1730 hade björken här utanför bytt färg till grönt. Det är visst vår och varmt.
Har mejlat endel, med massa grabbar som rycker in samtidigt. Känns nice att stifta lite bekanstskaper och halvmingla på tekniskt vis. Det är dock lite brudtorka på lumpenfronten (vilket är synd eftersom jag har gått och blivit lesbiks i dagarna. Går in närmare på det någon annan dag.)
OCH ANNARS VILL JAG VÄL JUST NU BARA DÖ. Jag är så förbannat otränad! Jag har så sjukt kass kondition och klarar knappt av att öppna en dörr utan att få svettningar och bli anfådd. JAG HATAR DET! På ungefär ingen tid alls ska jag orka springa en mil på under en timme. Yeah right.
I dagsläget skulle det ta ungefär en vecka att ta sig den sträckan.
KUK!
GÖR MIG FRISK! NU! GE MIG TOPPKONDITION OCH SVÄLLANDE MUSKLER! GE MIG EN PENIS! ANABOLA! WHATEVER!? HJÄLP??!?!
AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
untitled
Det är ett hett ämne, det här med NBG. Har svårt att slita mig från bloggarna och artiklarna som ploppat upp efter SVT's dokumentär.
Försöker bilda mig en egen uppfattning om huruvida unga, svenska soldater kan komma att skickas ut i krig, och dessutom vara först på plats, strax efter muck från värnplikt och avsaknad av livserfarenhet.
Det är många som tycker, tänker och säger, och mestadels är det kritik riktat mot bristfällig information från försvarmaktens sida till de värnpliktiga som söker NGB.
Vad jag sett, hört och märkt så är de som söker tjänsten välinformerade om de stora riskerna som det faktiskt handlar om.
Vidare tycker man att FM 'lurar' in de värnpliktiga genom att ställa frågan om intresset för utl.tjänst redan vid mönstring, och senare innan påbörjad värnpliktsutb.
Säg vad ni vill, men jag vill söka till NGB. Jag vill åka på ett R10-uppdrag. Inte för att jag tror att jag kommer att bli hjälte, inte för att jag vill döda barnsoldater, inte för att jag vill döda överhuvudtaget, inte för att få kriga, inte för att få en adrenalinöverdos, använda vapen eller hänga med grbbarna(?).
Jag vill göra det för jag tror på det. Både för att det kan förändra mig och världen, till vissa delar.
blablabla.
Disskussion 2 är huruvida Sverige nu längre kan ses som alliansfritt och opartiskt. Jag orkar inte riktigt gå in på det.
Jag har inte tid heller.
Jag måste sätta mig och skriva projektrapporterna, äta en macka och spänna mina muskler.
Men jag måste först bara understryka så förbannat nöjd jag är med livet. Det är obeskrivligt skönt att veta, kunna och vilja. Jag är mer fokuserad än jag någonsin tidigare vart och inte en enda dag har jag vaknat och kännt mig tveksam över vad jag tagit mig an.
Jag är så väl medveten om de hinder, mentala, fysiska och egentliga, jag kommer att möta. Att vara kvinnlig pb i den kanske mest patriarkala av miljöer är förmodligen inte en dans på rosor alla dagar. Att vara fysiskt underskattad och frångå principer om ickevåld är utmaningar jag inte kan säga att jag längtar efter, men ändå ser jag fram emot det.
Jag ser fram emot att vakna de tre första månaderna i Luleå och undra vadfan jag gör där. Jag ser fram emot de gånger jag är så trött att jag vill spy, ser fram emot att tveka på om jag klarar av det överhuvudtaget, ser fram emot att kämpa, blöda, grina och svettas.
Jag vet med mig att jag kanske inte fullgör min värnplikt, för det finns så mycket som talar emot. Jag vet med mig att kanske inget blir som jag förväntat mig, för allt jag har att gå på är spoken word och rövarhistorier från manliga män i min närhet, och en och annan blogg från kvinnor som gjort lumpen.
Men jag ska ge allt, precis allt jag har så långt jag orkar. Och räcker det inte, vet jag att jag gjort mitt bästa. DÅ levar jag vidare på drömmen, plan B.
Och klarar jag det, då klarar jag det. Då fortsätter jag leva drömmen, plan A.
FOKUS är ledordet nu i dagarna. Aldrig någonsin har jag kunnat vända ryggen till livets oigentligheter så fokuserat som nu. Aldrig någonsin har jag följt den planerade vägen med sån exakthet. Nu jävlar är det nära.
103 dagar to go.
i will always be your soldier
Det var intressant, men innan jag går in på details så; VARFÖR I HELVETE omnämns inga kvinnor? Varken när man pratade utlandstjänst ELLER värnplikt. Förbannat dålig stil.
Av 60 000 pojkar tillkallas max 25 000 i år varav 4500 får möjlighet att göra värnplikt. Okej, blablabla.
Brudarna? Är ni ute efter att rekrytera fler kvinnor till värnplikt kanske man borde tänka på att nämna dem?
Visst, det var ifs SVT som gjorde en granskande dokumentär om NBG, men jag tycker fortfarande att man skall lämna plats för kvinnorna. !"#¤%&/%¤#"!
(Men eftersom jag är så uppdaterad på läget kan jag passa på att nämna att 962 kvinnor antagningsprövade, varav 385 är inskrivna för värn- och civilplikt. JAG ÄR EN AV DEM! booya. Ytterligare statistik är att jag är en av 14 kvinnor som antagningsprövat och blivit inskriven som PB inom flygvapnet år 2006.)
Annars var det som sagt intressant.
Gillade särskilt brigadgeneral Engelbrektssons statement: "Man måste vara medveten om vad det är för jobb man tar. Jag vill ha en person som har en moralisk inre kompass och förstår vad som är rätt och fel utan att det finns regler för allt... ..Inom det militära finns regler för allt, men ofta hamnar man ändå i gråzoner, särskilt när man ska hantera vapen."
Jag kommer fortsätta, för jag brinner, men att sova känns aktuellt för det är ju trotsallt skola i morgon.
i'd like to know if
Det är skönt att jobba och man slipper tänka på allt det där som är lite för stort för att ens försöka greppa.
Längtar tillbaka till Umeå där jag verkligen kan jobba stenhårt med försvarsmekanismerna förskjutning, regression och förnekelse och istället ägna mig åt att de små problemen som räkor, Richtmans dödsuppgifter och vart studentmössan tagit vägen.
Här blir det lite för närgånget och påtagligt, om än flyktigt och alldeles för stort.
WHATEVVAAAHHHHH.
DragonX var bra. Satt nästan som klistrad. Mormor blev lite uppröröd och uppfattade det som att jag skulle göra samma utb. som jägarna och jag var emellanåt tvungen att förklara min tjänstgöring för henne.
Något som slog mig häromdagen var rädslan för omplacering iom. att jag inte har ngt körkort än.
Planen är ju att ta det månaden mellan student och inryck, men min älskade bror kastade de planerna i soptunnan. WTFgör jag om jag inte får ngn chans att ta körkortet och därmed blir omplacerad?!
(yeahwell, jag kör på stenhårt på den placering jag får ist. men ändå?!)
Aja SVT2 söndag 15 april kl 20.00 sitter jag bänkad iaf. Dokument innifrån: Ung svensk soldat.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=67816&a=802265&lid=puff_802298&lpos=lasMer
OBSERVERA att ordet KVINNOR inte förekommer i texten, enbart UNGA MÄN omnämns. Irriterande som satan.
!"#¤%¤#"!#¤%&!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
dragonX-länken btw. titta på dokumentären!
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=61757&a=797852&lid=puff_800521&lpos=lasMer
oh no, i dropped it
Hummselihum......................................................................
Idag är det bättre, bortsett från stormen.
Sov rätt dåligt, för jag var rädd att döden skulle komma med vinden och blåsa av taket och ta mig med.
Vaknade onödigt tidigt och städade, diskade, dammsög och skrubbade fönstrena, livrädd att det skulle komma en hund flygande från vägen.
Gick sedan till synundersökningen för att konstatera att synen blivit aningens sämre på höger öga.
Sedan blev det intressant;
'Ska vi gå och prova ut bågar?' sa farbror optiker.
'??'
Ni förstår, det finns ett tiotal "olika" bågar att välja bland då man ska tjäna kronan. Jag skrattade, skrattade och skrattade, men fann tillsist ett par som inte var så pass tunga att näsan inte skulle gå av.
Där har ni dem. BOOYA!
Kan ju förövrigt passa på att säga att jag inte tänker se ut som henne, utan snarare som allas vår KICK ASS BABY :
Satan, vad taggad jag är. Det är bara 116 dagar kvar och det känns fullständigt overkligt.
116 dagar kvar till inledningen på mitt just nu livs största dröm. Nej, det är inte värnplikten som är drömmen. Värnplikten är bara början. Men sedan, om det går som jag vill;
tredje terminen -> utlandstjänst -> OP på mhs (ah, assååååå officierprogrammet på militärhögkolan) -> jobba litte sen kris- och konflikthantering vid umu. Sen hoppas, cill och önskar jag ett jobb inom FN eller RB. Sen är det bara att börja rädda världen.
Jag har en plan B, en plan C, en plan D en plan.. ..och en plan Ö, don't you worrie.
Är mycket väl medveten om att planerna kan gå i stöpet.
Jag är taggad. På livet. Jag har en dröm, jag har otaliga reservdrömmar, jag är 20 år, jag har en påse karra och almost everything else you can wish for in life.
If you could only see, baby, vad jag ser.
Nåväl, jag försöker väl, i vanlig ordning, för hårt. Jag är för intensiv, för involverad, för mycket.
En får be om ursäkt, om det var opassande, fel tidpunkt.
En kan ju ibland undra vad i helskotta som försigår i en annas huvud. Å andra sidan, så blåser det väl i allas huvud, vare sig man vill eller inte, en blåsig dag som denna. En annan blir väl helt urblåst. Hö-hö-hö.
aaahmahgaaad, vad en annan gör mig lite konfunderad.
Men å andra sidan så är det väl en del av tjusningen, en av de största anledningarna till att man får lite hjärtklappning. Små, små blessyrer på trevligheten.
(Trevligheten, det var lamt sagt.)
'Han förkroppsligar obegränsad kärlek.' Fint.
Och dessutom gilla(de) jag mötesplatsen.se-reklamen.
wash away
Bakåtsträvan, totally.
De kommer sällan numer, de där kvällarna, vilket jag är evigt tacksam för. Jag har viktigare skit att ta itu med.
-Svensson hälsade på idag. Vi hade morgonen för oss själva, tog senare en lunch på stan och minglade runt.
Jag LÄNGTAR så otroligt tills hon kommer hit på heltid. Cindy-fuckin'-rella, ta dig där bak, ty Linnea; she's the best, fuck the rest.
Vi minglade, förövrigt, in på Red Dragon. Ne-he-r-vo-si-te-heet!
Har ritat om tattoon för trehundratjugoelfte gången, målat den i bläck på min arm (det var jävligt bra genomtänkt eftersom vi bara har t-shirts på jobbet. Heja, heja!) och kommit fram till att jag komponerat ihop den snyggaste tatueringen i stan.
Och vad passar bättre än den snyggaste tatueringen i stan till den snyggaste bruden i stan? Jag bara undrar.
Den 11 är det dags. Det blir dyrt.
-Ingen löparrunda ikväll. Träningsvärken är från underjorden, vilket ger mig o-så-bra selfconfidence inför inryck. Men vafan, jag har 10 månader på mig.
JAG SKA BLI MILITÄR HÖRRNI! Woooh!
Jag vet, jag vet, för vissa är det fullständigt oförståeligt, men jag kan knappast bry mig mindre om vad ni tycker.
För mig är det en dreamcometrue och en motivation att stiga upp om mornarna.
Hell, jag ska rädda världen och måste lära mig hur saker och ting fungerar, då främst jag själv.
What better way?
-Att blogga är så jävla hett. Sure thing, alla säger att det är so last season, men nu säger jag att det är so right now, okej? Privatbloggar is the shit.
Klickbloggen å andra sidan är fullständigt värdelös. Tjejerpastureplan likaså.
Sorry gals, men jag gillar det icket.
Jo visst, de skriver om sina jobb och alla häftiga och snygga människor på sture och skvallrar och funderar över vilken färg på läppglanset som passar bäst när solbrännan börjar blekna, de berättar om senast de slingade håret på drottninggatan81and so on, men det går inte hem, inte hos mig.
Och jag kan väl erkänna en underliggande avundsjuka; jag vill också vara smal, snygg och lång och mingla med bratZzZz och dricka dyra drinkar och göra listor över otrevligt stureplansfolk. But still?!
Jag gillar personer som lämnar ut sig själva istället för att skriva om andra.Kan förvisso känna ett mindervärdeskomplex vad gäller tema på bloggen.
Everyone har något alldeles särskilt som ligger dem varmt om hjärtat; själv bara fläker jag ut mig själv.
Men jag gillar det; mitt största intresse är Sara Maria Ulrika Karlsson and was' happenin' around her.eller njae, inside her är kanske mer rättvist. kanske.
Men vad vet jag, kanske vill ni hellre läsa om senast jag klippte mig?
Det var på Linneas bakgård någon gång i början av augusti. Jag permanentade mig också. Blev nöjd.
Senaste klädinköp?
Sist jag var hos mormor: whyreds Kirsten grey-byxor, strayboys dixie-t-shirt och filippaK's niki silver button pants.
Sist jag festade?
Vilhelmina 15-16/9 på hotel wilhelmina och Krogen.
favoritläppglans?Langom juicytube: berlingot
Snyggaste brud jag vet? Shannon Sossamon, Caroline Winberg och Katherine Moennig
Snyggaste grabb? Jake Gyllenhaal, Gustav Norén och Nis på sthlmsgruppen
need more?
well ask me.
nu ska jag sova.
Baby, your emotions had an echo
Fullkomlighet?
Kanske. Bra känns det iallafall.
Ska vandra mot NUS och månadens provtagningar. Sedan blir det skönt att vila upp sig hos mormor och morfar.
Visst är umeåvåren något helt fantastiskt, men att tillsammans med dem jag älskar mer än livet gå strandpromenaden och andas in vårdofter som påminner mig om de gånger jag tumlat runt i pampers och ätit gräs, lekt i skeppslekparken, i Skellefteå är något alldeles särskilt.
Skellefteå är lugnet. Där bor mina hjältar och strsta tryggheter i livet. Där finns min barndoms sista utpost.
Jag älskar allt mitt Skellefteå, min tillflyktsort och min räddning.
Visst har även skellefteåsolen fläckar. Stora mörka moln i min Skellefteåhistoria.
Jag vill inte få det ogjort men jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver uppleva det igen.
Mitt år i Skellefteå var det jobbigaste i mitt liv och det som i efterhand, efter tanke, tröst och bearbetning, borde kännas bra, känns snarare värre nu än då, så till vida att då visste jag inte vad det handlade om, vad som försegick, men det vet jag nu.
Nu när man fått perspektiv på vad det egentligen handlade om, fuck, som att hälla frätande syra direkt i mitt lilla blodfattiga hjärta. Ont gör det. Men jag dog inte, utan härdades. hellyeah.
Jag säger inte att jag aldrig gjorde fel. hell no. Mer fel än mig hade eller gjorde nog ingen.
Vi gjorde misstag, andra gjorde misstag, vi gjorde fel, vi gjorde rätt, vi hade kul, vi hade tråkigt, vi skrattade, vi slogs, vi åt, vi drack, vi tittade på tv, vi spelade tvspel, vi promenerade, sen tog det slut.
Men det hade kunnat vara på ett bättre sätt. Det hade kunnat hänt tidigare och vi hade kunnat vara ärligare.
Shit happens, nu äre ju bra iallafall.
:)
Skriver med framtida lumpenkamrater. Det är så spännande. Jag längtar så fruktansvärt. Skulle vilja gå på försvarsmaktens mässdagar i sthlm den 20 maj, men vi åker ju inte ner förrän den 24.
Minilumpen missar jag också, men jag får ju göra the real shit, så det rör mig inte så mycket.
Efter jag sett filmen Blod,svett och Bajs som menig Lönnberg skickade igår så kan jag ju inte annat än att få en smärre hjärtinfarkt av ren längtan.
Nu är det väl en rätt betydande skillnad på att bli stril/bassäktroppchef och kustjägare, men whattheheck. Jag blir peppad iallafall.
Har börjar med träningen igen, och det är obeskrivligt skönt. Visst ligger en månad av öl på rätt bra i uppförsbackarna, men det ska nog inte bli så svårt att träna bort.
Ett år och en månad till inryck.
På tal om längtan: STOCKHOLM!
Jag dör. I veckan bokar vi biljetterna, sedan bär det av, again. Den här gången slår jag följe med Svensson, och Sebastian? make up your mind.
Gratiskväll på grönan, favorit i repris på soumibar, shopping, sommarvärme, häng på stan, mjukglass, öl i kungsträgården, äventyr på tunnelbanan, promenader på söder, jordgubbar vid kajen..
Sthlm i mitt hjärta.
Nu måste jag skynda mig upp på NUS så jag får det gjort. Huga.
puss.
til' you realized what you've done to me
is like me hiding from everyone
Ännu en bra dag, ännu en topp i min töntiga emotionella berg- och dalbana.
Denna underbara människa som med sin ständiga frånvaro, bara fortsätter att lysa upp varje dag, trots att det bara är vissa dagar jag orkar se det; plocka av mig mina svindyra solbrillor och njuta.
Som en ständig bakfylla, som egentligen bara kräver en treocomp, men vemfan orkar ta en huvudvärkstablett varje dag? I sure don't.
Jag jobbar med solbrillor och låter hans gudomliga ljus jaga bort allt vad huvudvärk heter, vissa dagar. Andra dagar är som bäddade för att ligga kvar med brillorna på och låta självkritiken flöda, döda.
Asch då, nu dödade jag just min topp litet.
Var och hälsade på Ulf, Guli, Thomas och Linus idag. De växer så det knakar, i varje fall två av dem.. eller. tre kanske ;) Det var skönt att leka lite krig, kurragömma och sjunga 'i ett hus vid skogens slut'. Det är inte varje dag jag tar mig för att leka vill jag lova.
Längtar redan till augusti och gbg-äventyren som komma skall.
Kan också passa på att berätta om det enda som egentligen spelar någon roll i mitt liv just nu; inryck 070701 som 321Karlsson.
ShitpisscocksuckermotherMOTHER blir lika nervös varje gång jag tänkte på't.
Har hittat ett par pellar som ska in samtidigt, och jag längtar så blodet kokar.
Nu väntar en ovanligt trevlig fredagskväll på Andra sidan. Jag menar, det är ju ändå åsele!
Ha en bra dag gott folk. peace.
tomorrow is yesterday
I'm proud. riktigt, riktigt stolt över mina prestationer.
Vill hitta grabbarna jag mönstrade med. Ledarskaps-killen från dragon var en hejare, jägarkillen från gävle likaså. Båda var väl jägaraspiranter båda två iofs.
Sandviksbruttan också, även om hon var lite painintheass.
Hursom, 2007-07-01 rycker jag in som stril/bassäktroppchef på F21. Känns overkligt.
Ville verkligen ha den utbildningen men ansåg mig själv vara waaaay to underkvalificerad för den.
Men när inskrivningsfärrättaren lät mig välja mellan bas/sstrilsäkman, bas/strilsäkgruppchef och bas/strilsäktroppchef så kändes troppchefsbefattningen bäst. Gruppchefsbefattningen hade vart mer fysiskt krävande, vilket jag enligt honom klarat av, men inte lika teoretiskt brett som troppchefsbefattniingen.
Därför tror jag att plutonschefsposten is the shit.
Han tyckte att jag skulle satsa på kompanichef, och jag var sjukt nära att ta den platsen istället, men jag fegade ur.
Plutonsbefäl it is, och jag har aldrig vart mer nöjd med ett val, någonsin.
Hade förstås vart underbart om jag kunnat genomföra utb. i uppsala på LSS istället, men de två platsenra var redan tillsatta.
Luleå känns ändå sjukt fantastiskt, och det var definitivt mitt andrahandsval, men uppsala vore ändå.. gött.
Det är riktigt länge kvar innan inryck; över ett år, och jag är mycket väl medveten om hur mycket som kan hända udner detta år. Men såhär målinriktad och taggad har jag nog aldrig kännt mig, inför något, någonsin.
Jag måste säga det igen; jag är så jävla stolt över mig själv!
Det är något jag valt att göra helt själv, utan både stöd och hinder från nära och kära, bara en skön likgiltighet som gjort att det gått ännu bättre. Lite 'Aja, hoppas det går bra, om det nu är det du vill..' attityd.
Visst ska kanske Sebastian ha en brosch, för hade inte han gjort lumpen hade jag nog aldrig kommit på tanken. Anhörighetsdagarna var definitivt it.
men sedan vore det en lögn att påstå att han vart något strörre stöd, i'm afraid. Det är mer nu i slutet, när han faktiskt försått att jag tänker genomföra det ;P
Åter till likgiltigheten; den har fått mig så motiverad, så peppad att genomföra det, vilja klara det.
Och nu när jag klarat mönstringen, så känner jag mig relativt oslagbar.
och bara tanken på vad de anser mig vara bra nog att klara gör mig lite halvberusad av självgodhet.
Jävlar i mig, se bara:
Du skall vara intresserad av att vara arbetsledare och föregångsman. Struktur, noggrannhet, initiativförmåga samt god fysik är viktiga egenskaper för denna befattning. Resultatet av de tester och prov som du gör under mönstringen visar om du är lämplig för utbildning till troppchef.
and i'am!
vill basunera ut till hela världen hur nöjd jag är med mig själv. Men det lägger sig nog snart. Jag ska inte plåga er med det mer.
Kunde inte flyga till sthlm ikväll. sjukt irriterande.
vill sitta hos robban och anders och inte här.
Eller jo, här trivs jag bra, med min älskade pappa.
Men det hade vart skönt att vakna i sthlm.
jag måste sova. God natt.
maybe see you later
I morse låg det kläder utrspridda lite här och var, och ljusen på bordet stod som vanligt i oordning.
Om jag kanske lämnar det i ordning när jag går och lägger mig så låter mitt undermedvetna det vara om natten.
Har åstadkommit ytterst lite idag. Målade naglarna fransk manikyr (som jag var tvungen att inhandla bara för att robert sa det) men det blev skitfult.
Nu är det träning som gäller, en sista pump innan det barkar iväg.
hoo-ya.
Träingen är avklarad. Den sista träningen på riktigt, riktigt länge.Det gick riktigt, riktigt bra, och jag känner mig riktigt, riktigt taggad.
Nu är jag riktigt, riktigt trött.
Ska lägga mig i soffan och titta på o.c. och äta frukt.
Egentligen så tittar jag inte på o.c. jag ligger och skakar. Jag är .. !!! taggad
Fast jag längtar tills det är över. jag längtar efter att ligga ner, äta pizza, dricka öl och snusa.
som fan.
the lump and the bikerlegs
Tränade skiten ur allt och alla ikväll.
Med mina snedsteg i helgen i bakhuvudet, och missnöjet övermig själv så var jag förbannad nog att prestera 948793 gånger bättre än jag trodde jag kunde. Pumpen gick hur bra som helst och så här motiverad var det länge sedan jag kände mig.
Det är skönt att känna den sortens motivation, och i och med att det blev måndag insåg jag att nu är det EN VECKA kvar tills mönstringen.
En vecka är ingenting och jag har lite småångest att jag inte tagit i hårdare. På spinningfronten hade jag kunnat satsa mer, men vaffan, kan ju inte anant än göra mitt bästa på mänstringen och räcker inte det så vet jag iallafall att.. jag är helt jävla värdelös. hoho.
Ja, vilken jävla prestationsångest som ligger och bubblar. Det är sjukt mycket som står på spel för det är verkligen något jag vill göra. Något jag måste klara av. Något jag SKA klara av.
Har spanat vidare på lite utbildningar jag vill genomföra, och jag hittar 20 nya varje dag.
Thank god har jag mina trogna och erfarna coacher som kan vägleda mig genom denna enorma jävla djungel av befattningar och utbildningar och platser och förband och skolor.
Just nu är det tolk och underrättelseassistens som ligger i topp.
Bevakningsgruppschef, stril/bassäk gruppchef vore också ballt.
Sjukvårdsgruppchef verkar intressant, nyttigt och bra.
Får se vad inskrivningsförättaren säger, för TILL HONOM SKA JAG. och jag SKA gå därifrån med ett inryckningsdatum.
Så är det bara.
Annars har det hänt en hel del annat. Var hos Linda idag, vår kära studieoch yrkesvägledare, och snackade lite trean, lite lösningar på mina studieproblem.
Jag vill verkligen inte läsa medieämnena eftersom det känns som ett jäkla slöseri med tid. Jag vill läsa så brett som möjligt, och om det innebär hemstudier, distanskurser och utökat program så välkomnar jag det med öppna armar.
Så länge jag slipper slösa tid på onödigt vetande är jag nöjd. Jag har bara ett liv och i det finns ingen plats för persondatorer, mediekomminikation och multimedia.
Så är det.
Pratade lite om universitetsutbildningar aswell. Är riktigt sugen på programmet för intrenationell kris och konflikthantering. Och att läsa statvetenskap känns obligatoriskt, och polisutbildningen såklart.
så pallar jag inte mönstringen så vet jag på ett ungefär vad jag ska göra.
:)
Tror jag.
nej, vem fan vet sånt?
Nu ska jag plugga på om kost. Sånt man måste veta om man tränar hårt
;P
puss
told to enyoj it
Måste skaffa fram betygsdokumenten från högstadiet och det från förra terminen, glasögonreceptet och lite andra grejer. Måste köpa nya träningskläder och skaffa mig bättre kondition.
Ska kolla om det finns att hämta på stan, för dit tänker jag bege mig.
Köpa en latte togo och sätta mig i solen någonstans och tänka på allt som inte har någon större vikt.
Lättviktartankar är vad som gäller.
Jag är nervös, less och lam.
Läntar tills det är över.
Har förlorat tron på att klara det för ett par veckor sedan, då jag insåg vilken fruktanvärt dålig kondition jag faktiskt har.
Tur att jag har Linnea som väntar när jag självmordsbenägen stapplar ut från pliktverket. Sedan sthlm, broschcermonier och djävulskap.
Åh.
nothing hurts like nothing at all
Det är inte värt att förlora en så betydande vän för fåniga principer och dumhet.
Drömde om mönstringen inatt.
Det var Sebastians farbröder Affe och Thomas som var 'ledare' tillsammans med två gamla tanter.
Men jag var alldeles för kort, och hade 'en bredare underdel än överdel'.
DURÅ TANTEN!? DURÅ!?
Det positiva var att jag hade bra ställning. Jag stod som en riktigt soldat kulle göra, men det räckte inte ritkigt hela vägen fram, eftersom mina höfter som sagt var bredare än min överkropp.
Det var en riktigt jobbig dröm. Jag var tvungen att göra 500 armhävningar direkt när jag vaknade bara för att.
Jag och pappa åkte och köpte två tomater för ett tag sedan.
Det är första gången sedan i juli vi har handlat tomater. Känns riktigt jobbigt att våra har frusit bort nu, tillsist.
Så nu blir det varma mackor med köpta tomater.
Varma mackor var det för övrigt flera månader sedan jag åt. Det kommer nog bli riktigt emotionellt och sentimentalt. och GOTT!
Det är lite jobbigt att komma hem när det finns massa vit pasta, och vitt ris och gräddiga såser och mjukbröd och ost och creme fraische och yoghurt och flingor och allt möjligt.
Det är därifrån mina mardrömmar kommer. for sure.
Har ingen kraft att tänka på att det är årsdagen.
Är så tacksam för att jag fick följa Lina och Marlene till olycksplatsen och Patriks grav och tända ljus.
Hade kunnat stanna hela natten.
Här hemma går det inte. det är för diffust. Det går inte att förstå.
Döden, större än allting annat. svårare än universum, svårare än kärlek, människan, svårare än livet.
Och du tog Patrik, Andre, Jens, Angelica, Morgan, Jimmy, David, moster Karin, flera hundratusen i tsunamin, jordbävningar.. allt.
the absence
är att jag aldrig lät honom få veta hur viktig han faktiskt var (ÄR!?)
trots alla förluster, alla söndertrasande sorger, så lät jag honom aldrig få veta att han är ovärdelig, underbar och jag sa aldrig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig.
jag sa det bara av vana.
men vad tjänar det till att ångra sig. vad tjänar det till att älta varenda sekund. analysera sönder allt han säger och gör i hopp om en liten antydan till o-död kärlek.
Tja, inte fan vet jag? hittills har det inte gett mycket annat än ett par sömnlösa nätter, uppsvällda ögon och annat sockerdrickigt.
jag längtar efter och saknar hans vänskap.
för valet just nu står mellan jobbiga minnen som gör ont
eller ingenting.
Har kollat runt lite angående lumpen. för att jag ska överhuvudtaget ha en chans måste jag bli 5 centimeter längre och gå ner 5 kilo, alternativt vara sjukt smart och skjuksjukt stark.
Jag är verkligen aspeppad på lumpen och det vore så jävla trist om det inte gicck vägen, nu när jag verkligen känner tokpeppen inför framtiden. det är visserligen ett och ett halvt år kvar innan jag kan rycka in men vafan.
513/1210 kvinnor blev uttagna 2004. i hela sverige. det gäller alltså att vara helt sjuk. (ett ord jag skall sluta använda)
dessutom blev endast 20/56 män uttagna till lumpen, från vilhelmina (!!)
Nej, nu jävlar blir det en fyrakilometers ikväll. här ska byggas muskler och kondition. god damn!
new arrangements
Har haft underbara dagar, men inte gjort något speciellt. spelat fotboll, sovit länge på dagarna, promenerat och fikat med goda vänner. åkt bil, lyssnat på bra musik, hjälpt pappa att skylta om, ätit god mat, vattnat blommor och tittat på film.
inatt drömde jag en alldeles underbar dröm om soldater som bodde hemma hos mig.
sedan f21 är jag helt såld. soldater is a bigbig turnon ;)
han finns inte
I need a soldier
Det är inte bara ett dåligt citat ur en ännu sämre låt, det är dagens förnedrande sanning!
Sedan besöket på Norrlands Flygflottilj har jag haft koncentrationssvårigheter, svettningar och sexdrömmar, för att vara rakt på sak (...)
Måhända att jag tyker försvaret och politiken därikring är lika nödvändigt och bra som ett rövhål på armbågen.
Måhända att jag tycker att mentaliteten och psykoligin kring värnplikt och så vidare är totalt sinnesjukt.
Måhända att de har kollektivrunkning och porrkvällar (Jag och fördomar går hand i hand).
Har jag någon gång sjunkit lågt som människa så var det på F21.
Kåt, glad och lycklig är en otrevlig stämpel som lös på min panna. Hujeda mig.
titta! se här! Ett par kändisar jag inte tänker nämna vid namn.
Min alldeles egna soldat ringde tidigt i morse. (I'm blessed! En egen soldat! Men han vägrar åka buss med M90n på sig. Damn you.)
Han ringde även igår, men hur han bar sig åt vet bara killen han lånade telefonen av. Han lät lite darrig när han berättade om sin vrålande hunger och var nära tårarna när han sa att det var ännu en natt innan han fick mat.
Ha-Ha-Ha. Har du valt att göra lumpen får du förtusan skylla dig själv.
En dröm of mine är att bossa SLASH plåga gröna män. En dag ska det ske.