Tour

Jahaja. Dags att bege sig ut på turné igen. Skellefteå, Umeå och Lycksele väntar på mig.
Jag önskar eder en trevlig valborgshelg.
Ta hand om varandra.



Stolpskott

Haha, åh. trott_tjej_21anmäler sig mentalt frånvarande. Min hjärna är inte särskilt funktionsduglig idag, men vad gör det?
Vaknade trevlig när  Bajs ringde från arlanda och vi disskuterade morgonrockar och den framtida twisten i vårt förhållande. Han är min nya plastpappa. Han bah; sry :(
Å ja bah; åh :(
Sedan pratade jag med Wikander och vi skrattade åt hästar och mens och sånt. Vi bah; hahahahaha!
Jag har sagt upp min trevliga lägenhet. Ringde Leffepeffemeffekeffe å bah; Sry :(
Å han bah; Åh :(


Jag har ett par vad är grejen? förresten.

Vad är grejen med morgonrockar? Jag tycker detta värdelösa plagg bör ogiltigförklaras. Brännas. Försvinna.

Vad är grejen med stringtrosorna i Leasy-reklamen? Den när en tjock grislookalike försöker bära upp en tvättmaskin för trappen och på andra sidan står Peter och levererar och installerar, så precis i slutet när mannen i det smarta hushållet kastar in tvätt så kommer ett par gula stringtrosor flygande och han plockar upp dem, granskar dem och LÄGGER DEM I KNÄET. INTE i tvättmaskinen.
Vad FAN är grejen med det? Är det fel färg? (Dessutom har jag för mig att kvinnan, som jag antar är ägaren av trosorna, har en morgonrock på sig. En såndär riktigt, jävla onödig morgonrock som är kort, liten och i satin.)

Vad är grejen med Zakolski? Han ringer å bah: vänta en sekund. sen slutar han prata och jag får lyssna på en onödig konversation mellan grabbar som pratar om ollon och någon är lack men ingen vet varför.
Han gör inget viktigt  och jag tror att han glömt bort mig, men jag vägrar lägga på.
Nu har jag väntat 5 minuter. Han har glömt bort mig.

Han stoppade ner mig i fikan och glömmer bort mig. Vad är grejen, Zakolski, vad fan är grejen med det? Puss.

SERIÖST vad är grejen med mig?

heido

Poo






Killen på bilden har väldigt mycket med texten att göra.

Fan, vad coolt det vore om någon var här och gick och la sig med mig nu. Vi skulle kunna busringa, spela nationalensyklopedin eller äta sallad, eftersom jag är vegetarien och sådär.




Milton.

Jag misslyckas fatalt med oldschoolromatiken och det är så förbannat frustrerande!
Jag tar ofrivillig distans till den och flamsar bort den, den vackra, värmande, våriga romantiken. Åh. Så fort den reagerar med syre blir det bajs.
Förövrigt hatar jag ordet romantik. Det är fyllt av omodert nörderi, något gamalt och undanstoppat. Förlegat och opassande.
Jag avskyr de flesta ord som har med kärlek att göra. De är så använda, som värdelös second hand. Sådant som inte borde säljas vidare, utan slängas.

När allt känns nytt, oanvänt och aldrig tidigare upplevt så går det inte att beskriva med det som redan är sagt och skrivet om någon annan. Min fattiga fantasi kan inte konstruera en inovation av det svenska språket, och jag hatar det.

Allt blir så jävla(aaaaaaaaaaa) blasé. Fuck it!

Prestationsångesten, osäkerheten och den visan. Tra la la la laaaaa.
Nu väntar blommorna på mig. Jag tar med mina tafatta försök till arbetet och hoppas på inspiration. Knappast troligt då blommor hör den söndernötta romantiken till. Assface.
Pusshejjjjj

my lesbian lover

Det var en jädra trevlig kväll igår, Vilhelmina. Hatten av!
FörskolanCrew var asdryga och musiken sög i vanlig ordning men minglewise var det top notch! Den underliga karln som påstod sig känna min stora kärlek Ljt. Skitsnygg var i och för sig en nämnvärd blockad för det glada humöret men självutnämnda lifeguards eliminerade honom. Heh. Jag älskar inte Fuck me, I'm famous-attityden. Den klär inte små människor. Dryga, lilla jävla bodenslusk, brinn!
Bäst av allt var nog min reunation med Jonas och Ulf. Eller pappas toyboy. Haha!
'Kan du Bosse göra söta barn? Bra jobbat!' Aaw!

När jag och Ulf vadrat bort nattmörkret, den temporära frustrationen och missad tid tillsammans begav jag mig hemövers och hetsåt polarbröd tills de tog sådan plats i magen att jag knappt kunde andas.
Vaknade på världens näst bästa sätt (bäst hade ju förstås varit om han låg bredvid) med världens bästa människa i örat. Bajs, bajs och åter bajs, vad jag saknar dig, my lesbian boy.

Hurra Hurra för Johanna idag, förresten! Big 21. Dig saknar jag också.

Nu ska jag mata min häst innan jag skickar iväg henne på äventyr i stora världen.
Later!


Kronprinsessan

Fick en jävligt vacker valentinokreation av min mor idag. Blekrosa kappa och tillhörande pennkjol. Jag vägrar lägga upp en bild på den, av principskäl som heter jag-ogillar-hela-dagensoutfit-dealen. Ganska onödigt, kan jag tycka.
Den var i alla fall något utöver det vanliga och nu måste jag hitta något att göra då det passar sig att använda skönheten.

Hittade min första tussilago idag, vilken blir en del i en liten överraskning.
Ja, det är sant! Jag överger önskningen (när man hittar sin första tussilago för våren får man verkligen önska något) för bättre behövande. Kinda.


Det är dags att äta mat. Kanske ta en välbehövlig dusch och svida om för den oplanerade kvällen. Jag har ingen aning om var jag hamnar. Förmodligen hemma. NOT. Aja. Hejdå.

Vad är grejen?
Ball sida.

bortglömt kiss och stora problem

Helvete! Det hände..
Jag fick ett sms med pussar och smekningar som avslutningsfras. Jag ryser fortfarande av obehag.
Det spelar ingen som helst roll hur mycket dirty romance och välmening som gömmer sig bakom orden, jag avskyr det! 'Kyssar' 'smek' eller allra jävla värst; 'hångel'. Äcklet rinner som sand genom hela mig.
Så jag satt gärningsmannen på plats och känner behovet och skyldigheten att offentliggöra detta ogillande som jag är övertygad att jag inte är ensam om.
Vad mig anbelangar får man hellre skriva diverse obceniteteristället för att sött försöka skrädda orden i ett sammanfattande 'smekningar'.
Å tvi vale, vilken pärs! Jag låtsassvettas.

Så har jag hela kvällen glömt bort att kissa. Jag har suttit kissnödig 90% av min trevliga kväll.
Jag vet inte vad ni tycker, men det finns ju sannerligen skojigare aktiviteter än att tömma blåsan?
Ändå har jag försökt muntra upp mig själv vid toalettbesöken, exempelvis 11sekundersregeln, men trots den så drar jag mig för kisseriandet om jag har bättre för mig och kategorin 'roligare än att kissa' är ganska lätt att kvalificera sig till.

Aja. Nya Greysavsittet nu. Roligare än kiss.

Odd

Det var Lord of the ring möter I Am Legend i mitt huvud inatt. På ett sjukt, äckligt och spännande kinda way.
Jag har haft sex med en ork eller vafan de nu heter. Jag som inte ens sett någon av lord of the ring-filmerna!?
Ändå var han där, tre meter lång och illaluktande å ja bah: Varsego!
MEN JAG GJORDE DET BARA FÖR ATT RÄDDA MIN FAMILJ!
Så jävla o-friskt.

Mm! Come to mama!



Maja är med i metro idag. Check it out! Linnea är i Paris med Petra. Johanna lever livet i fjällen.
Jag sitter med rosamålade naglar, poppar Kimya Dawson, väntar på Så ska det låta och utesluter mingel i morgon, trots att jag vet att jag kommer att gå ut.
Det känns i min hud att jag solat, men det syns inte alls. Dessutom är mina lår större än någonsin. Tänk om man hade ett skellett som tillät löprundor och spinningpass.
Nu väntar Peter Settman på mig.
Later!


att inte kunna låta bli


If you were a wink, I'd be a nod
If you were a seed, well I'd be a pod.
If you were the floor, I'd wanna be the rug
And if you were a kiss, I know I'd be a hug

If you were the wood, I'd be the fire.
If you were the love, I'd be the desire.
If you were a castle, I'd be your moat,
And if you were an ocean, I'd learn to float.

Jag vet inte hur man tyglar det. Jag vet inte hur man gör det halvhjärtat.
I'm all in och jag är lyckligt rädd. Och jag vill aldrig sluta vara rädd. Jag vill aldrig ta det för givet.

Jag vill lära mig franska igen!

Åh människor, visst har ni märkt att det är vår? Ni måste ut och lukta på snön som smälter och det upptinade hundbajset. Trampa omkring på alla tröttbruna gräsfläckar tills de bara är gegga kvar av dem och kisa mot solen och nys för det är så skönt. Ut och beta på ängarna, alla glada hästar! Gör det!


Premiärplanterade pluggplantor sur mon travail, tout le jour. Så säger man säkert inte. Doh. Hur som helst, så planterade jag pluggplantor PÅ MITT ARBETE, HELA DAGEN och det är, om något, ett vårtecken. Att promenera in i vårat majestätiska växthus och känna den kvalmiga, jordiga och tunga doften av årsgammal solmull, sedan länge döda plantor och vinter som flyr går att jämföra med den mest utsökta sexuella upphetsningen. Hundratalet pelargoner, primulor och petunior väntade på min kärlek. Och som jag älskade dem!
All of a sudden blev denna två veckor lå(ååååå)nga vistelse i Vilhelmina uthärdlig, allt tack vare blommorna.


maintenant? Tv, mackor, okontrollerbar saknad, plågad längtan och hat mot kriget.
I'm in love with how you feel.

i'm THE i-landsproblem kinda gal

Ska väl inte sticka under stolen med att dagen som började så bra nu suger. Hårt. Svårt. Föralltid kommer denna dag att suga mitt minne ur funktion. Kukdag. Sepedag. Jag hatar idag. Verkligen!
Så kommer jag på mig själv med varför jag hatar den och måste slå mig själv med en stol i huvudet för att det egentligen är så förbannat löjligt:
Bu-hu, jag kommer inte åka till Bryssel. Det enda jag har att se fram emot nu är en tvåveckorssemester på Sicilien.
SERIÖST?!

Men faktiskt så brann jag av ordentligt på en oskuldsfull annanas&hallonsmoothie mamma gjort till mig, varpå jag satt mig i bilen, körde på tok för fort till granbergsbacken och grät lite över att ha förlorat något jag aldrig haft, svor onödigt högt och länge och var riktigt, jävla barnsligt och obefogat förbannad ett bra tag.
Fan vad skönt det var.

Men vad fan ska jag göra istället? Två veckor till nästa take-off mot Luleå och på något sätt måste jag få tiden att gå.
Och på tal om tid som går så träffade jag på fröken Stighall idag. Denna pärla från förr, som skaffat eget bohag, bjöd in till hälsapåfika och nämnde något om hålligång på lördag. Ska undersöka det närmare men redan innan jag fått klarhet i vad det gäller så rinner min avsmak mot Vilhelminas nattliv över. Å tredje sidan vore det nice att reunite med brudarna.
Fröken Anderback skall bege sig mot hufvudstaden den 28 och helt fel vore det ju inte att fördriva tiden där.
Så finns ju Uppsala också. Och Göteborg. Och andra ställen.

NU ska jag köra till statoil, köpa snus, ostkrokar och hyra film. Men innan det bjuder jag på lite eyecandy.



Jag är redan avundsjuk på farbror Zackrissons framtida fru.
Jag hatar henne nästan.

Gives his entire self

Jag är hos Maja. Det är allt ni behöver veta, för då vet ni att jag mår som allra, allra bäst.

Ni vet hur man ibland går och är förberedd på något, utan anledning? Förberedd på de ögonblick som aldrig inträffar. Hur vi lever ett antaget ofullkomligt liv och därför förbereder oss på något. Hur man önskar, hoppas och vill att det ska inträffa och väntar sig genom livets gång som det egentligen inte är något större fel på, förutom frånvaron av det där ögonblicket som man bara själv vet om.
Det är lite sorgligt att man ofta är så ögonblicksberoende. Triss-syndromet.
Det är lite läskigt att vi förväntar oss att när det plötsligt händer, så händer det något fantastiskt. För det finns det ju sannerligen inga garantier.
Jag hatar att det tar sådan jävla tid att inte hitta dem.
Jag hatar än mer att jag faktiskt hittat dem en gång, men inte märkt det förrän efteråt då det redan gått mig förbi.

(Fast det är klart att ibland, till exempel på bussar, så händer det.
Det kan vara ord som inte behövs sägas, för det står redan förklarat i dina ögon och jag biter ihop käkarna så hårt att jag får huvudvärk och hoppas att tiden ska stanna till en stund så mina andetag hinner ifatt och bakom mina ögon fortsätter mitt leende hela vägen till mitt yttersta universum och jag vill kyssa luften för att den finns och får dig att andas och leva och finnas där, bredvid mig med alla dina ord som får huden att pirra och förståndet att försvinna och min talförmåga att förlamas.
)

Vintern gäspar trött nu och våren är morgongrinig. Vaken men inte på humör. Småfnittrigt provocerar jag den gärna med för lite kläder, varpå den buttert drar sig tillbaka en aning och jag och mina frusna fingrar ångrar mig.  Men bara lite. 
Jag hoppas jag får chansen att låta henne vakna i fred. Så kan jag komma hem och omfamna henne, väl förberedd av andra länders solstrålar. Kanske ge henne en körbärsblomma och påminna henne om att det är värt att skynda på en aning.  
Kanske.
I morgon åker jag iallafall hem igen, efter 14 dagar på turné. Jag struntar i Lycksele, än fast jag saknar min lilla, lilla syster. Jag måste hem och förbereda mig för framtiden som inte är sig lik. Den verkar ljusare.

(Jag kom på vad som är ännu jävla värre än en giraffhals; en BRUTEN giraffhals. Jag vill spy.)

updated tourdates

Skellefteå 21-22/4
Umeå 22-23/4
Lycksele 23-24/4
Vilhelmina 24-29/4

Jag är uppfylld av det overkliga och svårfångade. Jag är vaken i verkligheten och det allra mest sanna är, som önskat, Du. Jag fortsätter att andas in det, låser fast det så den svårfrånkomliga rädslan inte kan ta vad som varit. Ber stilla till alla högre makter jag känner till att den heller inte kan ta vad som komma skall.

Att vakna bredvid en skinande sol är perfektion. Och min verklighet.

Halleluja.
Amen.

Virginity

Ännu en solig dag i Luleå. Jag har lovat bort min bowlingoskuld till Bella och väntar med spänning på besked om eventuellt samkväm till kvällen. Om det inte blir av är det bomber och granater som gäller. Bomber och granater i huvudet på beslutsfattare. Grr.

Such pretty hair
May I kiss you
May I kiss you there
So beautiful you are
So beautiful
Please don't move
It feel so good to me
Hmm tell me my
Beautiful
Beautiful
So very beautiful
So beautiful
Beautiful
So beautiful

Dawgs

Det blev, som väntat, en awsome helg.
Jag gillar att jag startar mina turnéer med en visit outlandish, om än det bara var Finland som förärades av min närvaro denna gång. I Finland köpte jag vin. Rejält vin, höhö.
Det förtärdes senare i en bubbelpool 3 mil norr om polcirkeln med ett gäng bratiga K9ers som visade var skåpet skulle stå, partywise.

Blev rejält slamsig ett tag och fick en släng av otrevlig buksmärta, men vadtusan?! Det var det värt.
Nu väntar en vecka i Luleå. Bella är ledig, grabbarna är bara 20 minuter bort och Wikanders födelsedagskalas står på schemat. Jag gillar livet.


Helgens bästa:
1. "Jag är i Finland!"
"Jag är i Norge!"

2. De sneda bukmusklerna.

3.  att återigen packa in sig själv på tunastigen och mysa med de bästa människorna på jorden.

Heart of lapland

Håhå jaja. Fem och en halv timma till avfärd och här sitter jag med julafton i magen. Jag vet inte hur eller vad jag ska packa, bortsett från ett par bruna skor och en skitsnygg ziphood, men det löser sig. Mig kvittar det om jag är naken. Folket har liks sett mig i de allra jävligaste av tillstånd. De har till och med sett mitt kiss i påse. (Jag dör lite inombords, av skräckslagen skam då jag tänker på det. Mitt kiss on dispaly.. )

"MITT KISS!!"

Hahaåh, vilket härligt, hjärndött, morfininfekterat, vackert minne.

Jag har förbjudit min kropp att svika mig eftersom jag planerar att stanna i Luleå till veckan. Jag är i omänskligt stort behov av mina hjältars närvaro. Jag slits i stycken av pur sorg vid tanken på MUCK. Det är alldeles för snart.



Wikander fyller år på söndag! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Hela världen borde fira, faktiskt.  Hela världen borde fira för att de välsignats att leva i samma värld som honom.
Så det så.


Jag önskar eder en förträfflig helg, så kan vi senare tävla om vem som hade det bäst, om än det är dödsdömt. Jag vet redan nu att jag vinner.


tender

Vem gjorde apelsinskalsgubben?!
Fan! Jag har funderat på det så länge att jag fått eksem på hjärnan. Apelsinskalsgubbe-eksem.


Jag fokuserar på fredag, denna lugnande njutning som är så tillfällig en tröst måste vara.
En tröst och ursäkt att slippa undan. Men så mycket mer ändå. Överlevnadsstrategi osv. Mat, sex och den blinda livsviljan. Även shopping som står på schemat och jag funderar på att införskaffa peruk, för i min värld är det accepterat och coolt. Britney Spears och allt det där.. Nya pants är ett måste. OCH GLASÖGON!

Jag har ett stört och meningslöst tics i lårmuskeln. Botas med sms, mat och bad.


P.S. Jag har läst Ligg hos mig 2 ggr. Just historien är sisådär men språket är lagom mindblowing. Jag behöver en ny bok för mina temporära flykter undan vardagen.  D.S.

om du någonsin..

Vafalls?! Det har skett förändringar. Tiden gör sig märkvärdig. Som en sofistikerad käftsmäll vill den göra mig varse om sin gång.
Som om jag inte redan visste? Som om jag inte vrider mig av påhittad växtvärk då jag känner de hala sekunderna glida från mig? Som om jag inte hör hur de gör sig påminda i skratt av fnittrig framgång och lycka.

Det blev ingen slakt av det mörka, ingen bitterhet, ingen cynicism. Det fanns inget att ösa med, än mindre ur.
Som om alla världens sötma smälts samman och hällts över oss i varma, bekväma floder av vällust.
Vad fan är det, liksom? Jag har ingen ork att glädja mig över glädjen då jag är inställd på att gotta mig i det mörka bottenskrapet.
Våldsfilmerna glömdes och istället slentrianögnade vi, hemligt tårögt, på extreme home makeover mellan samtalen om guds godhet och livets nuvarande perfektion.
Det enda som bjöds på i mörkrets väg var enfaldiga skratt riktade till den sortens människor man inte får skratta åt.
De taktfasta hjärtslagen av hemligt hat eroderas. Istället tar den skräckslagna lyckans oregelbundna, adrenalinutsöndrande rytm över. Skrämmande intensivt och nygammalt, som om tiden återvann sig själv i nya, oförutsägbara och svårfångade former.



Den ignorerade verklighetens motbjudande tentackler kittlade min omedvetenhet och paniken stegrades behärskat då de numer kontinuerligt sofistikerade ropen på hjälp ekade i mig. Som tidigare nämnt rejekterar jag det. Och någonstans välsignar jag falsk mig själv med uppmaningen om att man inte kan ta in hur mycket av livets exkrementer som helst.

Hade ett ilsket behov av att lyssna till någons röst ikväll. Allra helst i form av historier från en för mig svunnen tid. De stunderna kan jag glömma allt annat. Ibland njuter jag så av att bara höra rösten varmt virvla runt i mitt öra och linda in örats alla kamrar och vrår, att jag inte lyssnar till vad du säger. Jag svävar på din röst, långt från verkligheter jag inte är redo för, men tvingas leva i.
Kvällens tafatta men hungriga försök utmynnade i endast plågsamt långa signaler som skar upp elektroniska blodspår i mitt öra.
Men tysta ord tog jag ändå emot, dem tackar jag för. Glädjeblöder lite i hjärtat och fnittrig längtan sipprar försynt omkring i mig. Manisk upprepning till gårdagens rubrik pågår inombords. Nervändar elektrifieras på tankar för orena att nämnas här. And it's all you, baby!
Höhö!

Plågsamt medveten ska jag drunkna i en kopp te, Briscoes spröda historia och choklad.
Godnatt.

(jag längtar till asfalten.)



tap that ass, badboy!

Jag skrattar så det blöder!
'Hello sexy.' Hahahah!?
Inte ens med min fantasi går det att ta in.

Inom kort väntar catch up-pizza med Kim. Jag kan knappt sitta stilla. Som jag saknat vår evigt bittra monolog!
Vi pissar på allt vi älskar och hatar och allt där emellan och hetsar varandra till vansinne. Oftast, nästan jämt, är eller blir vi på dåligt humör och det enda botemedlet är en äckligt våldsam film.
Men så finns det heller ingen tabu och det känns tryggt att kunna ösa ur de allra mörkaste, tabubelagda källorna jag besitter. Övrig mänsklighet är så oförstörd och skör att de skulle befläckas in i självaste kärnan av oskuld om de visste, eller om jag struntade i cencuren.
Men inte Kim inte!
Han tar det, smakar glupskt på det, maler ner det och kastar upp otrevlig och elak kritik rakt in i mig. Och vice versa. Som för att döda, slakta det hos varandra. Högst välbehövligt och otrevligt.
Jag älskar honom för det. Dessutom bangar han aldrig på en pizza, precis som jag.

Mer senare.

Oh Friday, where art thou?


Crazy ass måndag. Kastades ofrivilligt 10 år bakåt i tiden. Tiden då allt kukade ur, so to speak.
Vad gäller dessa ämnen jag vägrar nämna vid 'namn' så är jag fortfarande 10 år. Okontrollerbar, arg och jävligt rädd. Talas det om det så svarar jag med att prata om vädret.
Så jävla freudianskt av mig. Pfaah! Förnekelse kallas det visst..
...
Det är inte bara den 10-åriga, förbannade och bedragna lilla tösen i mig som väcks till liv av rådande katastrof.
Jag psykoanalyserar hela mitt emotionella varande. Det är förödande som inget annat. Jag hatar att vara ärlig med mot mig själv.
Grr.
??
Klart jag vill se mig själv som the very essence of osjälvisk mänsklighet, och de stunder jag trippar på egocentrism och kärlek till mig själv som samtidigt koketterar med vilsenheten och osäkerheten, i vilken egocentrismen stundtals har sin ostadiga grund, då ser jag mig själv så också. På ett jävligt själviskt Moder-Theresas-själ-fann-ro-i mig-kinda way.
Jag finns gärna där, vadän den individuella eller allmänna katastrofen må vara, men för satan, inte det här. Då jag närmar mig ämnet så vägrar jag. Allt.
För bara någon vecka sedan, hos min älskade, fantastiska mormor, så kom det på tal och hon förfäras än idag av min panikångestattack-isch.

Jag har så många typiska, klyshiga rädslor som förväntas finnas hos tioåriga flickor som mig.
Fuck it.

Nåväl, efter endel turer fram och tillbaka på mardrömskarusellen jag inte tycks kunna dodgea så hamnade jag i kyrkan på AFRIKANSK OPERA.
Cape Town Voice Of The Nation Ensemble.
HAHA?!
Det var helt fantastiskt och jag blev djupt förälskad i en av solisterna.
Det var jävligt trevligt. skiten som ständigt närvarade till trots.

Något jävligt trevligt:
Mitt epikureiska varande återupptas på onsdag. Post-op tour tar sin början. Min turné är nämligen min njutning.
Post-op blir inte helt olik Pre-op tour, men än är den långt ifrån färdigplanerad.
Kickoff i norraste norra Sverige med lite av en privatsession (I sjukhuskläder to spice it up a notch?)
Oh friday, where art thou?
Jävligt roligt. I min värld.

Yeah

Glas, Jonsson och Karlsson representerar på Open
Militärbrudar IS the shit.

20080403_002336_459137

FOTO: Alexander Fyrdahl/ROCKFOTO

Vad jag gillar


Kate Nash trallar på Debaser på Medis just nu. Jag hade gillat att vara där. Jag gillar Kate och jag gillar sthlm.
Jag gillar cocacola också. Av principskäl jag själv inte förstår mig på så gillar jag cola zero allra mest.
Jag gillar hockeykroppar, vilket tar emot att erkänna.
Jag har förnekat det så länge, åtminstone för mig själv, och än i denna dag skäms jag litet över det. Varför då?
 Ska jag vara riktigt ärlig har jag nog alltid gillat hockeykroppen och förnekade det å det grövsta under den perioden då jag lät ögonen vadra till cheapmondaykroppen istället. 
Jag minns och lever än idag efter 'Han får inte rasa' (Jag hoppas även
Linnea minns innebörden av det! Du är trotsallt co-founder av uttrycket)
Cheapmonday är en fas, hockeykroppen är en livsstil.

Och det finns förstås en iallafall semi-hockeykropp vars armar jag just nu skulle vilja blli buren av. Den kroppen rasar inte i första taget, det har jag erfarat.
(Bli buren!? Pfaah!? Det finns mycket annat jag vill med den kroppen..)
(ett plus är dessutom att huvudet man får på köpet, vare sig man vill eller inte, är på denna specifika semi-hockeykropp fyllt av diverse trevligheter. Huvudet är kanske till och med anledningen att jag gillar kroppen och inte tvärtom.)
(Jag gillar parenteser)
(Ja! Bra kväll ikväll!)
(God natt)

Allow me that

Lindbäcks bilder från Tåme fick mig att vilja dö en aning. Fan. Jag saknar dem. Varje sekund.



Igår fixade jag tillsist ansökningen till framtiden. Det blev åtta program allt som allt. Två kurser. Ville söka 60 till men la band på mig själv och lyckades till sist prioritera bort och resultatet är ert att beskåda nedan.

Informatörsprogrammet - med inriktning mot freds- och utvecklingsarbete, Växjö
Utveckling och internationellt samarbete - statsvetenskap med internationella relationer, Stockholm
Programmet för internationell kris- och konflikthantering, Umeå universitet
Europaprogrammet inriktning statsvetenskap, Stockholm
Freds- och konfliktvetenskap, Malmö
Europaprogrammet, Statsvetenskap, Göteborg
Kandidatprogram i mellanöstern- och nordafrikastudier, Stockholm
Kandidatprogram i filosofi och lingvistik, Stockholm
Genusvetenskap, Stockholm
Lingvistik, StockholmHeja mig. Heja framtiden.

Jag längtar till framtiden. Har lite svårt att göra det bästa av nuet. Fast det är fel; jag har svårt att acceptera mina begränsningar atm och är därför relativt blind vad gäller de framgångar jag faktiskt åstadkommer. Mina små vandringar runt huset, a.k.a. mitt krig, har nu resulterat i att jag kan röra mig fritt och det innebär att jag hittills vunnit över vetenskapen. Jag antar, ödmjukt, att det är i närheten av att göra det bästa av nuet. Minus för pessimismen I suppose.
En blygsam förhoppning om eventuell förflyttning österut lever. Skellefteå, mormor och morfar och miljöombyte.
Jag förkastar allt som har med Vilhelmina att göra. Tvi! Här är jag isolerad från allt som har med liv och lycka att göra, bortsett från familjen förstås.
Min fantastiska mor som fått ta hand om mig precis som för tjugo år sedan. Jag ser allt hur hon smygtrivs bakom våndan. Och sötpappsen som agerar ut undertryckta befälsdrömmar och ger order om något som går att likna vid miniexercis; 'Gå dit och vänd. Kom tillbaka.' osv.

Jag saknar umgänge och närhet. Faktiska kroppar i min närhet istället för msnkonversationer, sms och telefonsamtal. Nu vill jag inte negligera denna kommunikationsform på något sätt. Varje ord som sägs eller skriv är viktigt stort och betydelsefullt. Men bristen på närhet börjar klia.

Nu är det dusch och förbandsomläggning. Jag fascineras över mina små ärr.
Väl mött -M

Take me back to the streets of you

Jag förbannar det.
Men ett lågmält tack letar sig ändå fram genom förbannelserna och det till Scrubs-gänget som håller mig sällskap.

Jag önskar mig tillbaka till Sthlmssomrarna.


Ligg hos mig av Joanna Briscoeräddar mig just nu. Bara titeln och den bedjande uppmaningen gör mig lite knäsvag. Kanske av igenkänning, eller inte. Historien är också den värd att ta till sig. Men varför den fårn 5/5 toasters är Elisabeth Olins översättning. Om jag kunde behärska språket ens i närheten så fantastiskt som henne.. !!!!!!!.

Pride can stand a thousand trials

Överilat emo.
Stundtals så ogillar jag min tendens till fingertourettes, denna vokabulära diarré som ohämmat rinner ur mig. Å andra sidan är det en stor, bidragande faktor till mig egenkärlek. En av alla de perfekt operfekta egenskaper jag besitter. Jag charmar ständigt mig själv med mina moodswings, min exhibionism, min mentala utfläkning. NOT!
Fast jo ändå.


Ang. kriget så är det svårt att ta det lungt. Det är svårt att inte kunna gå när man promenerat omkring hejvilt i 20 år. Det är svårt att acceptera, och det gör ont och det är jobbigt och det suger fortfarande kuk.
Krig är inte bekvämt, har aldrig vart och kommer aldrig att vara.
Frustrationen och rastlösheten genererar rätt naturligt en obeskrivlig, jävla ilska vilken är motiverande som inget annat. Tidigare bärhjälp till köket är ilsket bortviftad. Jag rörde mig ikväll fritt på mellanvåningen och anhöriga ville, trots då rådande vånda över att se sin förstfödda röra sig med antagen största smärta, ställa till med stort gästabud då jag tagit mig till målet. 10 minuter långsammare än vanligt, men jag tog mig fram. HURRA!
Anledningar att fira vet nu inga gränser då jag sitter på övervåningen.
Utan rast och vila, med endast en arm om älskade mor och den andra på ledstången, klättrade jag upp. Sakta, svårt stönande och stånkande, svettig som om jag var nyuppstigen ur badet, men oj så målmedveten med värnpliktens ledord; Ljt. Brännvalls bevingade utsago, ekande i bakhuvudet; 'bit ihop, fäll ner pannenet och kör!'.

Jag vinner krig. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

it came to my mind

Eftersom jag är stationerad i soffan de närmsta veckorna (bortsett från toalettbesök och sällsynta vandringr till köket) så har jag än mer tid än innan 'allt' (jag måste hitta ett passande namn på skiten) att tänka. På onödigheter och oegentligheter allt som oftast.

Men once in awhile så smyger sig något av morfinet undanknuffat minne till mig; något uppstoppat här, något annat instoppat där, något inkört någon annan stans och något inkletat, påtvingat osv. (det lät FRUKTANSVÄRT sexuellt.. Oops..)
Men så finns där också förnimmleser av ord. Särskilda, spröda, blygsamma men ändå så direkta ord jag tror jag önskar att jag var medveten om då de sades.
Men kanske, tror jag, lite, oftast, att det var bäst att jag inte var vid mina sinnes fulla bruk då de yttrades.
De lämnade mig sömnlös och ömsom panikslagen-isch, ömsom varmlyckligt småleende-isch.
Still am.

Det kan vara all up in my head, det kaske aldrig hände.
Spela roll; it's keepin me busy.


hits