Baby, your emotions had an echo
Morgonstund. Åt frukost i morgonsolen och fylldes av den svårbeskrivliga känslan som uppkommer vid total tillfredsställelse.
Fullkomlighet?
Kanske. Bra känns det iallafall.
Ska vandra mot NUS och månadens provtagningar. Sedan blir det skönt att vila upp sig hos mormor och morfar.
Visst är umeåvåren något helt fantastiskt, men att tillsammans med dem jag älskar mer än livet gå strandpromenaden och andas in vårdofter som påminner mig om de gånger jag tumlat runt i pampers och ätit gräs, lekt i skeppslekparken, i Skellefteå är något alldeles särskilt.
Skellefteå är lugnet. Där bor mina hjältar och strsta tryggheter i livet. Där finns min barndoms sista utpost.
Jag älskar allt mitt Skellefteå, min tillflyktsort och min räddning.
Visst har även skellefteåsolen fläckar. Stora mörka moln i min Skellefteåhistoria.
Jag vill inte få det ogjort men jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver uppleva det igen.
Mitt år i Skellefteå var det jobbigaste i mitt liv och det som i efterhand, efter tanke, tröst och bearbetning, borde kännas bra, känns snarare värre nu än då, så till vida att då visste jag inte vad det handlade om, vad som försegick, men det vet jag nu.
Nu när man fått perspektiv på vad det egentligen handlade om, fuck, som att hälla frätande syra direkt i mitt lilla blodfattiga hjärta. Ont gör det. Men jag dog inte, utan härdades. hellyeah.
Jag säger inte att jag aldrig gjorde fel. hell no. Mer fel än mig hade eller gjorde nog ingen.
Vi gjorde misstag, andra gjorde misstag, vi gjorde fel, vi gjorde rätt, vi hade kul, vi hade tråkigt, vi skrattade, vi slogs, vi åt, vi drack, vi tittade på tv, vi spelade tvspel, vi promenerade, sen tog det slut.
Men det hade kunnat vara på ett bättre sätt. Det hade kunnat hänt tidigare och vi hade kunnat vara ärligare.
Shit happens, nu äre ju bra iallafall.
:)
Skriver med framtida lumpenkamrater. Det är så spännande. Jag längtar så fruktansvärt. Skulle vilja gå på försvarsmaktens mässdagar i sthlm den 20 maj, men vi åker ju inte ner förrän den 24.
Minilumpen missar jag också, men jag får ju göra the real shit, så det rör mig inte så mycket.
Efter jag sett filmen Blod,svett och Bajs som menig Lönnberg skickade igår så kan jag ju inte annat än att få en smärre hjärtinfarkt av ren längtan.
Nu är det väl en rätt betydande skillnad på att bli stril/bassäktroppchef och kustjägare, men whattheheck. Jag blir peppad iallafall.
Har börjar med träningen igen, och det är obeskrivligt skönt. Visst ligger en månad av öl på rätt bra i uppförsbackarna, men det ska nog inte bli så svårt att träna bort.
Ett år och en månad till inryck.
På tal om längtan: STOCKHOLM!
Jag dör. I veckan bokar vi biljetterna, sedan bär det av, again. Den här gången slår jag följe med Svensson, och Sebastian? make up your mind.
Gratiskväll på grönan, favorit i repris på soumibar, shopping, sommarvärme, häng på stan, mjukglass, öl i kungsträgården, äventyr på tunnelbanan, promenader på söder, jordgubbar vid kajen..
Sthlm i mitt hjärta.
Nu måste jag skynda mig upp på NUS så jag får det gjort. Huga.
puss.
Fullkomlighet?
Kanske. Bra känns det iallafall.
Ska vandra mot NUS och månadens provtagningar. Sedan blir det skönt att vila upp sig hos mormor och morfar.
Visst är umeåvåren något helt fantastiskt, men att tillsammans med dem jag älskar mer än livet gå strandpromenaden och andas in vårdofter som påminner mig om de gånger jag tumlat runt i pampers och ätit gräs, lekt i skeppslekparken, i Skellefteå är något alldeles särskilt.
Skellefteå är lugnet. Där bor mina hjältar och strsta tryggheter i livet. Där finns min barndoms sista utpost.
Jag älskar allt mitt Skellefteå, min tillflyktsort och min räddning.
Visst har även skellefteåsolen fläckar. Stora mörka moln i min Skellefteåhistoria.
Jag vill inte få det ogjort men jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver uppleva det igen.
Mitt år i Skellefteå var det jobbigaste i mitt liv och det som i efterhand, efter tanke, tröst och bearbetning, borde kännas bra, känns snarare värre nu än då, så till vida att då visste jag inte vad det handlade om, vad som försegick, men det vet jag nu.
Nu när man fått perspektiv på vad det egentligen handlade om, fuck, som att hälla frätande syra direkt i mitt lilla blodfattiga hjärta. Ont gör det. Men jag dog inte, utan härdades. hellyeah.
Jag säger inte att jag aldrig gjorde fel. hell no. Mer fel än mig hade eller gjorde nog ingen.
Vi gjorde misstag, andra gjorde misstag, vi gjorde fel, vi gjorde rätt, vi hade kul, vi hade tråkigt, vi skrattade, vi slogs, vi åt, vi drack, vi tittade på tv, vi spelade tvspel, vi promenerade, sen tog det slut.
Men det hade kunnat vara på ett bättre sätt. Det hade kunnat hänt tidigare och vi hade kunnat vara ärligare.
Shit happens, nu äre ju bra iallafall.
:)
Skriver med framtida lumpenkamrater. Det är så spännande. Jag längtar så fruktansvärt. Skulle vilja gå på försvarsmaktens mässdagar i sthlm den 20 maj, men vi åker ju inte ner förrän den 24.
Minilumpen missar jag också, men jag får ju göra the real shit, så det rör mig inte så mycket.
Efter jag sett filmen Blod,svett och Bajs som menig Lönnberg skickade igår så kan jag ju inte annat än att få en smärre hjärtinfarkt av ren längtan.
Nu är det väl en rätt betydande skillnad på att bli stril/bassäktroppchef och kustjägare, men whattheheck. Jag blir peppad iallafall.
Har börjar med träningen igen, och det är obeskrivligt skönt. Visst ligger en månad av öl på rätt bra i uppförsbackarna, men det ska nog inte bli så svårt att träna bort.
Ett år och en månad till inryck.
På tal om längtan: STOCKHOLM!
Jag dör. I veckan bokar vi biljetterna, sedan bär det av, again. Den här gången slår jag följe med Svensson, och Sebastian? make up your mind.
Gratiskväll på grönan, favorit i repris på soumibar, shopping, sommarvärme, häng på stan, mjukglass, öl i kungsträgården, äventyr på tunnelbanan, promenader på söder, jordgubbar vid kajen..
Sthlm i mitt hjärta.
Nu måste jag skynda mig upp på NUS så jag får det gjort. Huga.
puss.
Kommentarer:
Trackback