mariakarlsson - my name is called religion

"äcklig jävla monsterjävlamaskinjävel"

Så löd ungefär recensionen på pärlan, dock en censurerad och förkortad version, för allas bästa.
Mycket större penis än såhär kan han aldrig få, eftersom jag släppte honom lös på en frusen storsjö med 600 kubik mellan benen.




Och min kuk.. Ja, den är större än vad brösten är ojämna.
Världsbra fredag. Minus 30 liter bensin/plus bidragande till växthuseffekten, tilltagande berusning och Bear Guz of a son på SVT1. Allt på pappas kort.
Mmboop.

Den potentiella ensamheten gör sig påmind irriterande too soon. Och det är fnittrande fint, trots bättre vetande och bevisad mental köldskada efter att endast doppat en tå i din pool. Icy! Liv och leverne i lycksele skingrar tack och lov tankarna. Dock vill jag stundtals subtrahera 'tack och lov'. Det får trots allt tiden att gå, and i Sure have a lot to look forward to. Puss folket!

---

Jag har fortfarande inte riktigt smält att jag är en dag närmre helgen än jag trodde mig vara då jag vaknade i morse. Jag har alltså vunnit två dagar på att vara korkad.
Eller jag har förlorat en dag och lallat mig genom en, men det är en seger, i'm tellin' ya!

Men oj mums helvete vad jag ser fram emot helgen nu!
Och finkärleksdagen i morrn. Brabrabra!

Jag har dessutom inhandlat pärlor för hundrafemtio pix.
Vi snackar alltså old school plastpärlor a la förskolan.
Och vet det, kära läsare, att göra pärlplattor is the shit.
Det nya blinget. Ascoolt!
Fixar och donar och grejar och pillar och mekar ihop det ena underverket efter det andra
och på fredag kommer nååågon att bli väldigt glaad.
ALLA SOM INTE GILLAR PÄRLPLATTOR ÄR VÅLTÄKTSMÄN!




Annars då?

Svenska är ett fantastiskt språk.

MARIA + STINA = SANT
Jag byter tacksamt saknad mot längtan.

JAG ÄR SÅ JÄVLA TJOCK IDAG!

ååååååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
:(((((((((((((((((((((((((((((((

Ett par väl valda om Amp. vore väl på sin plats?

Allas vår Andreas Myleus a.k.a. fancypatns3.0 besökte stan, väl förberedd på inomhusfestival och GH-mästerskap.
Fick rätt lite valuta för förhoppningarna då det mestadels handlade om våldsam vinkonsumtion med ett gäng på
totalt 8 tappra själar i olika storlekar på Hagmarksvägen 25. The Mansion.

Nu väntar en dag med Linnea och en helg med Jane. Förmodad alkoholkonsumtion. Nu vill jag att folk ska ringa mig.
Hej!

Vet ni vad?
Ni skulle ha bott i min kropp igår. Ni skulle ha bott i min kropp och känt känslan
som hälsade på när jag kom över ett par vackra toner någon unknown rackare från staterna komponerat ihop.
Det var som en varm och mysig pastellfärgad och o-stickig filt
som fick mig att flyga bland rosa moln och fjärilar och allt jag åt var regnbågar och magi.
Haha!

Det är sjukt coolt när det händer, vare sig det är musik eller någon lukt eller något ord eller någon känsla.
När man bara tappar fattningen, om så bara för ett par sekunder. Halleluja.

Motsatsen däremot, är minst lika oundviklig men överraskningsmomentet blir inte fullt lika lustfyllt.
Vissa känslor, lukter, toner och ord har fortfarande kraften att flytta alla jävla solida fucking jävla
 fastnaglade-i-benmärgen berg i mig. Berg man trodde satt sig på plats efter senaste istiden.
Berg man slutat fundera över; som något man slutat tänka på, inte något man slutat känna.
 Men ändå lyckats undvika.
YOU ARE MY EVEREST.
Fuck!

Jag tog faktiskt tag i livet idag.
Jag duschade inte (Jag kan inte kräva hur mycket som helst av mig själv), men märk väl att jag rörde mig bland folk ute i Vilhelmina.

Min fina vän Johanna dök upp och lös som bara hon kan.
Det är en insiktsfull och fascinerande människa och vän jag aktar högt. 2000-talets och Vilhelminas version av Charlotte med a touch of de Beauvoir's intellekt, J.Simpsons beauty, HMK Victorias sofistikation.

Vi catchade upp ordentligt och som en liten bitchslap slog det mig hur dålig jag vart på att leva två liv .
Jag har missat mycket i mina viktiga vänners liv. Alldeles för mycket. Och jag står nu, återigen, i en evig tacksamhetsskuld till dem för att tar mig tillbaka med öppna armar.
You are the wind beneath my wings.

Bortsett från den mentala bitchslapen så var det skönt att få en objektiv synvinkel på de minor problems som åker runt i min inte alltför sysselsatta hjärna. Det var befriande att hälla ur mig hur det faktiskt känns och tänks och tycks om saker och ting här i världen. Och med saker och ting menar jag någon och med världen menar jag där.
Så ett par hundra kilo lättare skall jag inom kort ta mig an natten.
Och i morgon ska jag duscha. For real.

Å, kära vänner, det finns så mycket jag har att berätta för er!
 Om krig och vapen och kärlek och sex och vänner och grabbar och befäl och ambulanser och bomber och min livmoder och träning och fester och sånger och djur och mat och barn och öl och snus och tanter och flygplan och hemligheter och batonger och slagsmål och sånt. Ni vet.

Men det skulle bli en hel bok om jag öste ur mig allt jag är med om, så jag låter bli.
Låter helt enkelt bli att reflektera över dåtid och gör ist en kort sammanfattning av nutiden.
En ledig vecka, som räddar hela min framtid.
En dag till på F21 och jag hade brutit ihop. Fysiskt, psykiskt, uppe, nere, inne, ute. Överallt. Hela tiden.
 Inget ont  mot grabbarna; de är grönare än skogarna och guldigare än guldet, men att ha ont i livmodern och sedan försöka göra sig förstådd bland 36 grabbar är lite halvknivigt.
Det finns vissa mensexperter, for sure, och det är jag evigt tacksamma för. (Ni mödrar och flickvänner som lär era söner och pojkvänner om mens; Keep up the good work!)
Det är stundtals riktigt, jävla pissigt att vara ensam tjej. Inte alltid, snarare sällan. Men att få ha en och annan brud man kunde få snacka med skulle inte sitta helt fel.
NVK i all ära, men där blir det oftast samma höhö-stämmning som annars. 'Vår pluton har gjort det!'
Ah, men vi gjorde det!'
'Men viråå! Vi gjorde så!'
Heja heja, brudar. Jag berundrar och uppskattar er så otroligt, men jag vi inte get together och vara tjejer?

Å andra sidan så tar grabbarna jävligt bra hand om mig. De blir irriterade på mig då jag inte kan ta mig upp på morgonen för att nerver är i kläm och livmodern försöker döda mig om jag rör mig. Men de hade blivit mint lika irriterade om nån av grabbarna hade pungvärk/motsvarande och heller inte kunde ta sig upp.
Jag har 36 livvakter om jag går på krogen och jag hoppas de är lika stolta över mig som jag är över dem.
(Jag är ju förövrigt coolast på F21 eftersom jag rakade huvudet. höhö! Coolast och minst kvinlig, men what the heck!?
Glas är snyggast, tätt följd av Jonssson. R3 brudarna är något alla villl ha. Likaså Stofkoper på UH. Och Landhage på bevplut, som alltid är roligt att säga. Bevplutt. heheheheheheh).


Lumpen. Det är inte som allt annat. Man får se saker man inte vill se och höra saker man inte vill höra.
Det är påhälsningar i duschen och det är genitala helikoptrar och det är sex och fittor och knulla och bröst och brudar och avgaser och könsord och krigsfilmer och runka i fält och på toan och i duschen och muskler jag aldrig kan få och prestationsångest och brist på förståelse.
Samtidigt som de är mina bästa vänner och jag känner redan nu att man hittat vänner för livet. Min pluton är min familj och jag älskar dem allihopa; alla fel och brister och sjuka vanor. Vi tar hand om varandra och det är verkligen en för alla, alla för en; ärligare än jag någonsin tidigare uppplevt det.
orkar man inte så kommer en hjälte och tar din AK5 tills du hittat tillbaka till verkligheten. Orkar du bara 20 armhävningar orkar man 10 till då alla grabbar står och hejar på.
Vi bråkar och vi blir ovänner i tid och otid, och nästa dag är vi där igen, tillsammans för att LÖSA UPPGIFTEN.
Det går inte att förklara genemskapen och kanske KVINNOFIERAR jag den alldeles för mkt för att det ska vara lite ädelt som det faktiskt är.
Who gives a shit; jag är ju tjej, även om de (och jag) glömmer bort det ibland.

Jag bröt ihop en kväll; hur kvinnligt som helst.
Grey's Anatomys säsongspremiär på 5an vilken jag såklart ville se. I drygt två månader har vi kollat krigsfilmer och motorprogram på discovery. In dundrade någon och förnekade mig chansen att för en gångs skull vara den tjej jag är; jag ville titta på greys och grina till alla sorger jag slipper uppleva.
Istället bryter jag iihop och dundrar; MEN JAG VILL SEEEE GREEEYS! JAG VILLL INTE VAAA HÄÄÄÄR! JAG VILL MÅLA NAGLARNA OCH DRICKA VIN OCH HA HÖGKLACKADE SKOOOOR! sen tårar. Ingen man klarar av den otroliga kvantiteten tårar som forsade ur mig.
Så de lämnade mig och greys (TACK GRABBAR)
Och kvar med mig stannade min hjälte och grät tillsammans me mig till de sorliga scenerna av Grey's Anatomy.

Min Hjälte, min Jesper, mitt allt.

Det är svårbeskrivet. Lite skrämmande. Ojämförbart med allt jag tidigare upplevt.
Det är så mycket större än allt jag tidigare trott mig veta. Det är så mycket att det är svårt att ta in.
Alla sekunder, och ögonblicken där emellan sekunderna. Varje natt, varje morgon, varje dag.

Det är du, min älskade, älskade Jesper. Det är du, allt som är du. Varje timme och minut av ditt liv. Jag önskar jag var där, alla sekunder av ditt liv. Allt som varit och allt som komma skall.

Allt går så fort, men ändå så långsamt att jag hinner andas in varje ovärdeligt ögonblick tillsammans med dig.

Du gör mig så otroligt jävla, underbart lycklig. Och jag älskar dig, mer än vad som går att berskriva.