mariakarlsson - my name is called religion

Jag tycker att det är så underbart jävla fantastiskt vackert att se alla gentlemen's komma in och köpa rosor till 'käringa så ho' itt börj å gnäll. HÖHÖHÖBRÖÖÖÖLL', så skrockar de manligt, men bär rosorna som om de var gjorda av glas och tittar intensivt då man paketerar dem så de inte går sönder någonstans,
sedan så kryper de ihop över kortet som ska sitta i blomman och kråkar ned tafatta kärleksförklaringar och tacksamhet över deras äktenskap och 'jag älskar dig, älskling. Kramar /Din' och gömmer kortet under handen så inte jag eller någon annan kund ska se vad där står och råkar jag se så tittar de med bedjande ögon om att jag inte ska avslöja dem sen glittrar ögonen till och jag gläds vid tanken av deras hemkomst och den sällsytna pussen, eller kanske till och med kyssen, som dagen till ära är allt annat än slentrian, snarare efterlängtad och undertryckt kärlek.

M. Det är fint.

Min alldeles egna kärleksdag är förflyttad till i morgon, då jag både är 80% invalid efter en stressig dag och alldeles för långt ifrån mina kärlekar.
Planen var att bussa mig själv till skellefteå ikväll och sedan vidare till Luleå under morgondagen, men jag är som sagt gravt invalidiserad och avresan låter vänta på sig.
 Det känns så jävla patetiskt att jag måste, likt en 80-åring, oja mig då jag rör mig för häftigt, ta pauser en gång i halvtimmen, prata krämpor med pensionärerna och käka värktabletter som om de vore karra.
Sympatiserade å det oändliga med Nisse på Fredsstyrkan igår.
Han sa det så gubbigt rättframt och bra.
 Nisse! I'm with ya on every word!

                                                                                                                                            Jag är typ Nisse :(

Nej, nu blir det mer pyssel!