mariakarlsson - my name is called religion

Hej pållarna!

Idag sov jag lite längre än tänkt. Detta skyller jag på dödsåskan inatt och den döde kinesmannen i mina drömmar.
Vaknade då mina mammor kom med lax, ärtor och potatis. Med dillsås!
Till efterrätt fick jag minsan krigshunden Vilja att förbarma mig över. Haha!
Hon är inte så gossig. Faktiskt bara vild. Dessutom lystrar hon bara till kommandon på skånska. Jag är inte så duktig på skånska..


Vad mer?
Jo, det känns att jag har en kropp. Var på gymmet igårkväll (HEHEHEHEHE) och körde ett rygpass med StinaBella.Det känns i ryggen. Men framförallt i hela kroppen.
Jag spände mig som FAN. Vet ni hur stora och starka grabbarna är?! ....(hehehehhehehHEHHEHE)

Jag är en liten kändis här. Jag är den civila, f.d. säktjejen alla gillar att stirra på. Bor på bottenvåningen med enorma insynsmöjligheter. Går omkring i underkläder bara för att. Och inte kronans! Utan rosa spets!
HahahahahahHAHAHAH!
..............................................................Nej. Det gör jag faktiskt inte................................................JO! HAHAHA!............................................nej............................................................

NU ska jag skriva ett tal till mannen. Männen på F21. HEHEHEHEHHEHEHHE
men å hejdå!

Öde. Varför är det ett så i min värld nedsvärtat ord? Destiny är inte det. I övrigt har jag saknat samvaron på bussar. Alla outtalade livshistorier. Livsöden. Jag tycker lite synd om 16åringen intill. Hon behöver röka. Hoppas hon känner min mentala omfamning och slutar hata mig och min vite general. Jag är inte här för att göra mig ovän med någon med så vackert hår. Faktiskt. Inte idag. Vidare åker vi nu, genom ett regnigt Sverige. Jag saknar faktiskt sällskap. Någon med ord till mig.

Jag fattar inte varför människor är ute och slamsar på fredagar? Jo, det gör jag. Det är skojsigt, socialt och omväxlande. (förutsatt att man inte bor i ett samhälle med 3000 invånare och två uteställen)
Men jag föredrar qualitytime med mig själv. Att krypa ner i mjukisarna från östersunds sjukhus, dra på sig tjocksockarna och sticketröjan och krypa ner under filten.
Att få umgås med den jag älskar högst på denna jord, utan att göra något särskilt och se ut hur som helst, säga vad än som faller mig in och

Haha, shit! Den meningen låter jag vara oskriven, för precis nu så basunerar Klara Zimmergren ut att singellivet inte är något party. Ett heltidsjobb där lönen aldrig betalas ut. Hennes längtan efter någon att ligga i en dubbelsäng och hålla någon i handen.
Älska sig själv, uppskatta sin ensamhet och inte förrän då kan man träffa någon på sina egna villkor.
Att ensamhet och sorg går hand i hand och att allt slutade lyckligt då hon träffade sin älskling.

Ja jädrar, Mia. Jag gillar dig. MEN det går ju inte att påpeka nog ofta att känna ensamhet och att vara själv är två väldigt, väldigt olika företeelser. Jag känner mig inte ett dugg ensam. Inte ikväll åtminstone. De gånger jag känner mig ensam är det mina brudar jag saknar; mina nära, nära vänner. Inte någon att hålla hand med.
Jag har dessutom svårt att sakna någon som inte finns. Att längta efter någon som inte existerar.

Nåväl. Jag orkar inte orera om det.
Vet ni vad jag ska göra ikväll?
Titta på Robins
Titta på Idol
Titta på Doobidoo
Titta på Världens konflikter
Lyssna på Fredrik Härén, Mia och Klara, Dolph Lundgren, Annika Söder, Margot Wallström m.fl på P1 sommar.
Titta på Tinkerbell, Horton who, Vicky Cristna Barcelona.
Gud vad jävla underbart. Och jag känner mig inte ett dugg ensam. Jag känner mig älskad av den viktigaste människan i mitt liv.

Jag plågade mig just igenom ett stycke bonde söker fru. Och för att i ord illustrera vad jag känner för det programmet tänkte jag använda mig av ett riktigt kraftuttryck; fy farao!
Jag klarar inte av skämmisTV utan sömn.

Nåväl, dagen blev inte alls så tokig, trots svår sömnbrist.
En annan har ju trots allt levt många dygn utan vidare sömn. En annan är ju trots allt jävligt rutti.
Inget särskilt hände. Anlände till skolan; levererade, representerade, penetrerade.
Åkte hem.
Slut.

Var på jävligt bra humör utan just någon särskild anledning. I och för sig var det ju trevlig att jag KLARADE TENTAN!!!!!!!!!!!
*sInG hAlLeLuJa sIng iT sInG HaLleLujA* .......
Däremot svänge det till och jag blev fasligt labil såhär mot kvällskvisten. Nu är jag på dåligt humör.
Jag borde sova. Sannerligen. Men jag vill inte somna och vara arg på ingenting. Allting.

Därför måste jag skriva såhär: men FY FAN ändå vad förbannat irriterande det är då det lilla, lilla, pyttelilla fragment av det där om än bara uppdiktade men ändock förbaskat trevliga bara raseras. Försvinner. Elimineras. JAG ÄR SÅ JÄVLA DÅLIG! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! KUK! och fitta.
FAN! faNNNNNNNNNNNN!

Åh godegud vad jag är sugen på leverpastej!
Jag skulle vilja trycka ett helt paket med de där svarta pluttarna i. Jag vill förvisso inte ha de svarta pluttarna, de skulle jag pilla bort. Men jag tycker mig minnas att det var halva nöjet. De lämnade klädsamma hål efter sig.
Åh leverpastej. Lever. Pastej.
.........MM!

Nåväl, jag tog det något idiotiska beslutet att hoppa sömnen; att helt enkelt skita fullständigt i att sova inatt.
Argumenten jag övertalade mig själv med är: Jag sov lite för länge idag, ska upp tidigt i morgon. Jag har cola, kaffe, karra och snus (vore bra om det hette knus i det här fallet. Jag är något förtjust i alliterationer), I'll be fine.
Det här är något som händer förödande ofta. Eller nej förresten. Det har hänt förödande ofta.

Återfall inatt. Känns långt åt helvete för dåligt.

Jag kommer vara så satans grinig i morgon, vilket är veckans underdrift. Jag kommer vara helt fruktansvärd mot min omgivning.
(Jag ser dessutom ut som nån Ork skitit ut mig, trampat på mig, tuggat lite på mig och därefter kräkts ut mig. Och jag har mens. Och som jag luktar sedan? Det är inte klokt vad jag kan utsöndra dofter som får hela skogar att dö ut! Bananflugorna bor på mig.
Aileen Wuornos framstår som miss universum i jämförelse. Jag utlovar bild på fredag, då jag gissar jag funnit självdistans nog)
 Därför är det bra att jag i natt utarbetat en fullständigt briljant idé om en kupp att falla tillbaka på då humöret tryter. (jag kommer att misshandla mig själv imorgon för att jag använder orden briljant och tryter på fullt allvar)
Den innefattar allt som är bra.
Finansiering, tidsplan och list är vad som behövs för att få det att klaffa. (klaffa......)
MOAHAHAHA!

fan vad jag vill sova. Hejdå.

Älskade människor, håll till godo!
haha. hahahahha. hahahahahahha! HAHAHAHAHAH!!!!

hejpuss
Astrist kväll, verkligen. Jag slösade bort min skönhet deluxe. Strödde ut den över stockholm helt utan anledning. Likaså Johanna. Jävla kväll jävel. Sug räv.
Höjdpunkten var kaviarmackan då vi kom hem.

I morgon ska jag sova ut för första gången på två veckor. Jag satsar på att inte vakna innan 1500.
Orgasmiskt.

Jag har fått en häst!
En alldeles egen häst.

En trojansk, jävla, helvetes hästjävel.

Kan jag få hjälp att slakta den?

KRAM

Johanna kom igår.
Jag är tung i huvudet idag.
Vin och likör invigde Johannas semester.
Vin och likör avslutade min helt vanliga torsdag.
Johanna sover.
Jag rapar vin och försöker få i min frukost
uuuuuuuu.

Det känns bra att ha Johanna här. Johanna är världsbäst och vi hade världsbästastetrevligt igår kväll.
Vi pratade allvar och grät, pratade pojkar och skrattade, pratade val och rynkade pannan, pratade och pratade och pratade.
Lyssnade på Chaka Khan och Michael Bublé. Drack vin som personalen på systembolaget rekommenderade. Åt Ba mie Padda. Tittade på dokumentärer som fick oss att gråta. Skrattade åt bloggar. Funderade. Filosoferade. Fnissade.
Vi målade inte naglarna och hade kuddkrig i små spetsunderkläder dock. Det kanske vi kan göra idag.

Nu måste jag till skolan och prata miljöpolitik. Känns väl sisådär med mitt likörhuvud.

Hej hästarna!

Jag kommer inte på något lattjo att skriva. Jag är glad, jag mår bra, jag är nöjd.
Då blir jag trist.

Så. Hejdå.

Hej! Hejhejhejhejhejejejehejhe!!!!!!111ett

Nu är jag tillbaka. Än så länge har dagen inte serverat några motångar what so ever.
Min dygnsrytm är galet normal, jag har tonvis med bra mat i kylen, jag har träningsvärk sedan gårdagen, och Ulf Svensson fortsätter leverera klarhet efter klarhet.
Jag vill att han, och inte nationalekonomen med le grande mustasch, ska vara min tomte på jul.

Efter en inte fullt så betungande frl. som vanligt tog jag Annie under armen, övertalade henne att överge sin cykel som står parkerad på hemlig plats, och följa med för att utforska det tidigare av barndomresorna sönderutforskade gamla stan för att inta en restaurang värdig nog för oss. Det gick dåligt tills det gick bra.
Pasta, juice och en varmt välkommen tisdagsöl gladde både själ som hjärta. Jag älskar Stockholm.

På väg hem, på centralen, vid spår tretton, stod minst 6 personer och posade. Av just ingen anledning alls.
Bara stod, i typiska modellposer, i väntan på tåg 35 mot Bålsta.
Kan man inte bara stå istället? Släppa ut magen, slappna av i gamnacken, låta axlarna falla framåt osv.
Varför posa när man kan låta bli?
Jag föll för trycket och började posa jag också. Det kändes jävligt löjligt.

Hej hästarna.
Jag var på jättebra humör idag. Jag kände mig, för första gången på väldigt länge, utvilad, lugn och tillfreds. Jag var inte ett dugg arg, ledsen, besviken eller bitter. 
Jag lät världen fortsätta rotera runt sin egen axel istället för att vila på mina.

Det kändes B-R-A.

Jag hade så mycket skojzigt att berätta för er! Om stressdyslexi, om att sitta och klubba, om massörer och massöser och om lägenheter, smörgåstårtor och vackra män i blommiga jackor och mjukt skägg.
Men då jag kom hem, med nytränade ben, två matkassar mumsfillibabba och känslan av fullkomlighet, redo att ösa ur mig all min återfunna lycka, så drabbade världen mig igen. Fast den här gången på ett mer individuellt specifikt plan. Fan vad elaka vissa människor är!
Varken konstruktivt eller tillrättavisande, utan rakt igenom elakt. Bara ute efter att såra och göra illa människor.
Så jävla trist!
..och döden för mitt glada humör.

Can't take this shit, som man brukar säga.
Pausknapp, återhämtning, rehabilitering.
Mobil av. Internet frånkopplat. Total tystnad.
Adjö.

Hej hörrni.

Fick ett mejl från en liten idiot som ställde den berättigade frågan:
'..och vafan gör du för att göra nåt bättre igentligen? Du skyller ju bara på alla andra..
...blablabla...
... du skriver ju bara hela tiden om hur kul det är i stockholm och allt roligt du gör. Varför gör du inget istället då...?'

Så jag tänkte att ett offentligt svar vore på sin plats. Men FÖRST: Lär dig för i helvete stava, din inkompetenta lilla underutvecklade snorunge.

Jag dedikerar merparten av dygnets timmar, alla dagar i veckan, till att lära mig om den här världen.
Vad som hänt, vad som händer och vad som skulle kunna hända om vi i väst fortsätter leva som vi gör.
Jag lär mig om destruktiv egoism, hjärtlöshet och hur man lättast dövar det eventuella dåliga samvetet.
Jag lär mig om vinster och förluster, om politik och korruption, om miljö, krigsföring och fattigdom. Om terrorism, slaveri och ojämlikhet. Om barnsoldater och våldtäkter och svältkatastrofer och miljöförstöring och FN och EU och i-länder och u-länder och utveckling och det globala styret och integration, globalisering, . Om hela jävla världen lär jag mig så mycket jag bara kan, så ofta jag kan.
Än fast det inte räcker, över huvud jävla taget.

Jag lär mig för att kunna göra det mesta jag någonsin kan, i så stor utsträckning som möjligt, så fort som möjligt.
Men jag vill vara förberedd och framför allt lägga på mig några kilo livserfarenhet innan jag kliver in i den egentliga verkligheten. Jag kommer inte göra någon som helst nytta om jag idag åker till Kongo, Sudan eller Kina. Det enda jag nu har är min naivitet, mina ofrivilliga fördomar och min tro om att kunna fräsla världen genom västernisering.
Därför sitter jag inte i något flyktingläger för miljoner, därför står jag inte och delar ut filtar, därför sitter jag inte med på några jävla möten.

Jag har ännu inte utvecklat någon superhjälteförmåga att kunna bära hela världens börda, än mindre göra något åt all destruktion som förekommer.
Därför behöver jag stundtals koppla bort och tänka på något annat. Att se till att jag själv mår bra ä en förutsättning för att kunna hjälpa någon annan.
Så, ibland tar jag en öl med mina polare, ibland ringer jag till mina vänner och pratar världsligheter, ibland unnar jag mig själv att känna kärlek till en annan människa och annat.. dumt? Egoistiskt? Elakt?

AÄIDPVHOPIYHÖQU:_VAEFCDOR)YÖ)PIHNbgadöpt0cv08öpaeqihn3bg1vfqt0å?gö&paeilsJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så, FUCKER, duger det som svar?!