Jag har tappat ut satsumas
Öde. Varför är det ett så i min värld nedsvärtat ord? Destiny är inte det.
I övrigt har jag saknat samvaron på bussar. Alla outtalade livshistorier. Livsöden. Jag tycker lite synd om 16åringen intill. Hon behöver röka. Hoppas hon känner min mentala omfamning och slutar hata mig och min vite general. Jag är inte här för att göra mig ovän med någon med så vackert hår. Faktiskt. Inte idag. Vidare åker vi nu, genom ett regnigt Sverige. Jag saknar faktiskt sällskap. Någon med ord till mig.
Kommentarer:
Trackback