Rövknullshelevetssatansfittkukäckel.
Nu spelar inte jag i laget som på riktigt hetsäter som destruktiv syssla. Jag är bara hobby-hetsätare och slösar något med ordet utan att för den skull förstå den egentliga innebörden av det.
Dagens wis: Tro aldrig att något är bra, för det är egentligen alltid dåligt.
Så här ser jag ut då jag försöker se ledsen ut, är sjuk och har jävligt smutsigt hår, samt har mens, feber och kräks var tionde minut. Det är dessutom jävligt kallt, därför är Brumma inlindad i filten. Man måste ta hand om de sina.
kisset
Kiss hände igen. Kiss i bemärkelsen bajs alltså. Bajs i bemärkelsen skit. Skit i bemärkelsen 'Åh vad dåligt allt blev.'
Men nu är det över. Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 0800 så jag kan gå till coop extra och handla besinningslöst. Jag tänkte belöna mig själv med allt jag för stunden känner mig sugen på. Och snus. Massvis med snus.
Så länge tänkte jag kolla på världens konflikter och dricka te. Jävla te.
Ang. feminismen
Som idag. Då tänkte jag till, vilket jag ska ge ett otappert försök att illustrera i text.
Förra veckan skulle vi diskutera olika aspekter av feminismen. Det är ju faktiskt något av en hjärtefråga i min värld (dock understryker det jag tragiskt nog aldrig nu för tiden) och jag tvekar *sällan att ta diskussionen.
*Det ska erkännas att efter vissa winding turns inom det militära så uppkom en viss tveksamhet till hela mitt beliefsystem då princip på princip blev tvunget att åsidosättas då valet stod mellan överlevnad eller.. inte överlevnad.
Att bli ifrågasatt är medfött, men att bli nedtryckt, ifrågasatt, betvivlad och på ett eller annat sätt diskriminerad dagligen åstadkom (som tänkt?) viss tveksamhet, minst sagt. Inte bara gällande vad jag trodde på och stod för, utan tveksamhet gällande mig själv som person. Som människa.
Vem var jag att komma med någonting, egentligen?
whateverwherever så kom det till sist att handla om den västerländska feminismens anpassning på tredje världen, vilket var, enligt mig, jävligt intressant.
Hur vårt liv och leverne faktiskt är jävligt CrAzY i syds ögon; hur vi bortser från kulturella, historiska och lokala traditioner; hur vi antar att vårt sätt att leva är the shit. Att vi har ett, i grund och botten, rasistiskt 'vi och dem' perspektiv som är jävligt destruktivt, trots att vi vill väl; det är en vit och endast könsbaserad diskussion: Vi presumerar att kvinnor världen över kan ses som en enhetlig grupp. Vi antar arrogant att alla är utsatta för samma förtryck, fast vi drar det till dess ytterligheter; vi ser dem som sexuellt kuvade, traditionsbundna, familjeorienterade, outbildade, fattiga osv. Vi ser inte att patriarkatet ser annorlunda ut, eller att det faktiskt råder matriarkat i vissa delar av världen, om än det är små delar.
Jag motsäger mig inte tankebanorna som existerar i svenska jämställdhetssträvares hjärtan, jag vill snarare påverka till att ta det steget längre. För solidaritet världen över och inte "bara" hos 'oss'.
Var behövs egentligen hjälpen? Var påverkar kvinnors utbildning mest?
Påverkar inte kvinnors utbildning i syd hela vår värld? Nyereres 'Att utbilda en kvinna är att utbilda en hel nation' är inte bara klyshigt, utan faktiskt sant. Också.
En outbildad kvinna som sitter hemma och mångproducerar kidZ på karlns befodran påverkar inte världen mer än an befolkningsmässigt. Ge henne en utbildning och hon kan utbilda sina barn, hon kan ta förvärvsarbeten utanför hemmet och påverka försörjningen och därmed få ökad ställning i både familjen, samhället och därefter politiken.
Det är inga konstigheter, egentligen. (Visst, dra det till dess spets och ifrågasätt, argumentera för och emot..)
Därför kräks jag en aning på mig själv ibland och mitt icke-fördomsfria tänkande, vilket jag delvis, om inte helt, skyller på min nation. På vårt vi&dem-system.
Men så tackar jag det också, förstås. För hur man ständigt måste ifrågasätta sig själv och sina avsikter. Hur motiverar jag mitt bistånd och min antagna hjälp till 'dem'?
För hur jag än tänker så blir det alltid ett 'dem' i slutändan och jag måste bort från det, trots omöjligheten i det. Men för att nå viss jämlikhet måste jag.. Och utan det hade jag inte haft det liv jag lever, vilket jag inte vill ge upp..
och här har vi kontentan jag nämnde inledningsvis: att inte riktigt komma fram till något.
Hejdo
P.Z. På artikeln i City så var Palmfjord med. Palmfjord!? PALMFJORD?! Hallå?! Nog för att artikeln skapade viss debatt i sig, men att PALMFJORD skulle dyka upp på OMSLAGET var väl att ta i?! Detta borde väl bjuda upp till diskussion om något?? D.Z.
p.z.Z. PalmiZz och jag låg på samma pluton. D.Z.z.
p.Z.z.Z. Han är pojken längst fram med röd ziphood och "charmigt" leende. D.z.Z.z.
nu ni!
Hopplöshet gentemot denna korrupta, äckliga, jävla värld. Relativ kunskap om denna korrupta, äckliga, jävla värld.
Fast kanske framförallt temporär avundsjuka gentemot dem som begåvats med ett mindre berikat förnuft. Vilken lyx att vara dum, eller åtminstone oemottaglig. Ovetande. Obrydd. Ibland åtminstone. Men ändå inte.
Än fast jag bara skrapat på ytan till ämnet blir jag lamslagen av hopplöshet. Då är det guldigare än guld och grönare än skogen att ha Maja, min Maja. Min bitska, lilla fyllkaja (hon dricker ju iofs inte.. men det var värt rimmet!)
Fo' shiZzle, vi hade en av de konversationer man sent skall glömma idag. Jag älskar dig, baby!
to poo
Jag finner mig själv högst ointressant för tillfället. Besviken är jag också. Missnöjd. Less.
Helgen som började så fantasktiskt bra utmynnade i en slags meningslöshet av sällan skådat slag. Har missat allt av värde (då jag faktiskt räknar denna never ending sleepingsession som värdelös).
Slentrianögnande på Wall-e. Se den! Bra jädra mysig robotfilm.
Se den däremot inte då du är ensam och för stunden relativt missnöjd med tillvaron. Då blir man avundsjuk.
Just snyggt att vara avis på en robot.
Jag kan, i denna svaga stund, erkänna att jag saknar den sortens närhet; att hålla hand med en rostig robot.
Usch.
Kanske råkade jag i en annan svag stund, trots strikta restriktioner från den bättre vetande delen av hjärnan, fatta tycke för någon. Eller åtminstone för en viss del av dennes personlighet. Det är aldrig bra.
Däremot vet jag att det kommer vara max 11 dagar till, sedan återgår jag till normalt, känslolöst tillstånd.
Lättmanövrerat. Easy going. No fuzZ. I kill your dog for fun. Hörs i morgon.
Åh.
Jag har inte gjort ett kiss idag. Jag har inte läst ett ord i utveckling som frihet, jag har inte klätt på mig, jag har inte duschat, knappt ätit, inte skrivit, inte bajsat. Jag har inte ens gått utanför dörrarna.
Jag har bara fullständigt omfamnat denna dag för vad den varit; en dag med värk. En dålig dag med mycket värk. Smärta. Mörker. Hat.
Nej, nu överdrev jag allt, men ont har jag verkligen haft.
Jag låg kvar i sängen jättejättelänge och pillade på mina ärr i med förhoppningen att de skulle öppna sig så jag kunde gå in i magen och massera direkt på musklerna.
När jag väl steg upp för att få i mig något att äta så vinglade jag hejdlöst omkring för mitt blodtryck är obefintligt. Så jag satt mig ned på golvet, för att där konstatera att jag verkligen måste städa. I kylskåpet fanns inget som lockade, såklart.
Har förutom muskel och organkramperna ont i 'magen' som man vanligtvis brukar tala om. Alltså magsäcks- och- tarmsystemet. Det bränner och svider i magen. Det känns liksom surt.
Det började två dagar efter flytten och har därefter vart ihållande/eskalerande.
Kan detta vara magsår?
Sum of the kardemum: Jag tycker lite synd om mig själv.
God natt.
Vad tror du, Hanna Fridén?
Jag har över huvud taget inte utforskat regnbågens Stockholm ännu, vilket bekommer mig å det grövsta. Jag är inte så socialt begåvad att jag ensam kan bevandra denna mark, heller har jag inte berikats med vänner att ta under armen och slita med ut på utforskande lördagsnätter.
Någon som vill gå på dejt med mig?
Jag skulle inte ha något emot att dejta Hanna Fridén men vad jag förstått spelar hon bara i det ena laget, vilket är det så kallade normativa hetrolaget.
Det är lite synd. För mig, alltså. Säkert inte för henne. Jag vet inte? Hon verkar inte vara den gladaste hästen i hagen efter uppbrott och och diverse tråkigheter som efterföljd, vilket också är synd. Förståeligt, absolut, men ändock synd. Jag tycker inte om då människor är ledsna.
Jag vill föreslå en kopp grönt, välgörande te för magen och ett trevlig pratstund. Vad tror du om det? Läs inte in något opassande elle oanständigt mellan raderna. Läs bara att du går miste om Mig, Maria Karlsson. I'm a hoot!
Så, vad tror du, Hanna?
englishman
Idag införskaffade jag guldkort på SATS. Det kändes så sykiskt bra eftersom jag vann det.. -ish.
Väl på plats
på sats
träffade jag en ung man
han var trevlig han
'I can make you hard' he said
för han var ingen Swed
däremot är han PT
men inte nog med det
HAN VAR ASSNYGG!?
Jag la mig på rygg.
Slut.
Jag har inget annat kul att berätta. Jag tänkte äta fiskbullar idag. Är den informationen tillräcklig?
Fiskbullar, ägg, pölsa, brysselkål. Det är mat man inte ska tala högt om.
Men nu basunerar jag ut det: JAG SKA ÄTA FISKBULLAR IDAG! JAG TYCKER DET ÄR GOTT! JAG SKITER I HUR DET TILLVERKAS!
Idag iallafall.
birdflu
De är så duktiga då de flyger omkring.
De krockar ju aldrig?! De tappar aldrig fokus vare sig de är stressade, pratar i sina mobiltelefoner, skyndar sig hem till frugan efter en hetsig dag på stan, är hungriga.. Aldrig. De flyger jättefort och saxar mellan bjälkar och tåg och människor utan att någonsin flyga in i något.
Jag skulle bli förvånad om jag fick en duva i magen. Eller en sparv i ögat.
Vad ska man säga? 'Sorry duvis, jag såg dig inte. Jag vet att det var mitt fel, för du är så duktig på att flyga. Ha en bra dag!'
Jag undrar om fåglarna är imponerade av mig och min gång?
The end
Nu tänkte jag get all emotional on your asses, bara så ni vet.
FÖR ATT .. det är ibland jävligt dumt att förvänta sig att personer/händerlser/other shit ska säga just det där/inträffa/vara på ett särskilt sätt. Att förvänta sig något är nästan alltid stört dåligt.
Men det är aldrig dumt att vilja att det ska vara så. Att säga att det vore korkat är att säga att det är korkat att drömma. Och det, kära vänner, är det icket. Att drömma är, in fact, den bästa shitten.
OCH
Jag HATAR saturnus. Planeten alltså. Jag hoppas en rymdraket fullastad med sprängmedel krashar in i den så skiten försvinner från vårt solsystem.
I hate you in a you-jump-I-jump-and-you-jump-och-jag-skriker-LURAD-kinda way.
Skitplanet! Helt värdelös. åååÅÅÅHHRSCHH!
Dagens wis: Handla aldrig mat du då är bakis. Då spårar det ur.
Bus
reklamation
'änfast jag inte han nmågo stoö'
Haha! Vad handlade det om?
Well oh well. Ikväll är det terminsstartsfest. Skojigt!
Annie nämnde att hon skulle dit med Michelle och Martina och Tussen och Fimpen och Busken. Ne, de heter inte så. De heter kanske Linda eller Sara eller Diamond (det skulle jag gilla!), men jag har aldrig träffat dem och har ingen aning om vad de heter. Eller hur de ser ut. De är säkert snygga. Snyggare än mig.
...
Haha! OFTA?!
Jag bjöd in mig själv iallafall. Vi ska träffas på medis kl.19 för att förtära lite öl innan det bär av på allvar. Lite socialt glidmedel känns högst nödvändigt. Jag vill inte veta av någon bajsnödighet comunicationwise.
Kom dit! Björns trädgård kl.1900.
Annars då? Jo, jag är besviken på mig själv.
Först och främst för mitt politiskt korrekta svar på gårdagens inlägg. Det hade vart oj mycket mer intressant om jag svarat 'JAJJEMENSAN, MARTINA! Det kan du skriva opp! Nog hånar jag honom alltid! Vilken löjlig karl han är!' fastän det inte är ett dugg löjligt att rädda 10-åriga pojkar.
Äe, bättre svar nästa gång.
För det andra så blev jag ytterligare besviken i morse då jag handlade min morgonjuice på Pressbyrån. En trevlig brud med tillhörande fotograf ville ställa den frågor ang. mångmiljonvinsten. Den rätt förutsägbara frågan 'Vad skulle du gjort med pengarna?' yttrades.
OCH VAD SVARAR JAG?!
'jag skulle betala av lån, ge pengar till välgörenhet, köpa.. blablabla. Wlääh'
Det första jag tänkte på var CHESTHANDS, såklart. Men det kändes av någon anledning alldeles för crAzY att svara.
Tjejdåligt. Väldigt, väldigt tjejdåligt.
Nej nu måste jag äta PIZZA!!
baka
Eller inte. Hur sticker man under stol med att det inte är något alls?
Upp om 4½ timme. Förmodligen raderar jag det här och hittar på något roligare. Som om jag vore Björne.
Hela havet stormar
Det är lite svårt att säga inför vilken av de tu jag var mest förväntansfull, men det är inte alls särskilt svårt att säga vilken av de tu som dödade min själ litet då det inte alls levde upp till förväntningarna.
Det var Lidl.
Seminariet gick bra, fastän jag var lite skakis innan. Jag tyckte minsan inte att jag hade någon att säga till om gällande utvecklingsteorier och utvecklingens historia.
Det visade sig dock att alla var nervösa och att vår grupp gjort ett utomordentligt arbete. Så klart!
I morgon är det uppstigning 0700. Det suger, och inte för att det är så tidigt för det där med tidiga mornar är överkomligt.
Vad som suger är att jag ofrivilligt somnade 1900 och vaknade för en halvtimma sedan, klockan 0130.
Dessutom var jag jättehungrig, så jag åt upp morgondagens lunch. Det var okontrollerat våldsam hetsätning. Inte alls vackert.
Så nu är jag lite missnöjd.
Gonatt!
Att inte vara särskilt intressant då hjärnan är förstoppad
Åh vad jag älskar att sova med gott samvete; då jag vet att jag överlevt denna första av 3 miljarder skolveckor; då jag vet att första inlämningsuppgiften är färdig (och dessutom jävligt bra); då jag vet att jag inte måste göra någonting förrän måndag klockan 15:00. Jag ska dreggla så jag nästan drunknar. Drömma så jag inte hittar ut ur sömnen.
Nu tänker jag sova i två dygn, sedan ska jag vakna, köpa toalettpapper och klä på mig.
Jag älskar skiten ur mitt liv, i flera bemärkelser.
Linda åkte precis hem, vilket jag förstås inte älskar. Det har vart fabulous att ha henne här, för henne älskar jag, minsan.
Däremot har jag inte älskat att jag inte riktigt haft tid att umgås, då jag istället älskat skolan och ägnat min odelade uppmärksamhet till utvecklingsteorier och utvecklingens historia, och då främst vad Rist anser om det.
Visst, igår hann vi med stan och därefter en välbehövlig ölkväll på götgatans bästa (ehe..) tillsammans med människor som ser bra ut och får betalt för det.
Nu Greys, chibba och därefter sömn.
Lying is a necessity
Utveckling som frihet
in general
прощай
Plus 700 ton kläder, helkoroppsspegel, make-up och alla skor.
Jag tror jag packat ner allt som behövs för att överleva. Jag har Wikander som bärhjälp i Umeå och Maja att hålla i handen då det behövs i Stockholm.
Jag har kramats hejdå så jag domnar i armar och hjärta. Jag har postat alla brev. Jag har fått svar på alla frågor jag ville ha svar på och jag känner mig så jädra färdig man kan bli.
Dessutom har jag utökat min vänskapskrets med tre fantastiska människor från alla möjliga delar av världen. Jag kan nu briljera med ett rikligt ordförråd på ryska, vilket jag dessutom lärde mig då jag var påtagligt berusad. (Detta tror jag dock var en fördel eftersom de ljud du måste behärska kräver en fullständigt avslappnad strupe. Det där 'ilj'-ljudet är inget jag ger mig på i nyktert tillstånd.)
Fick dessutom ett farewellparty jag inte visste att jag ville ha. Helt oplanerat och spontant. Fabulous är fel ord, för varken jag eller Vilhelmina var det, men lattjo var det!
Nu vill jag åka. Till uppackning, välkomstfester och a new day.
BTW så tror jag det blir tyst här en stund. Bara för att markera liksom. (läs: tills jag införskaffat en ny laptop.)
HEJ DÅ VILHELMINA!
HEJ HEJ STOCKHOLM!
любовь - Maria
awkward
Jag tänkte låtsas att jag låtsas idag.
Jag tänker låtsas att jag för "8 månader" sedan var i "Umeå". Jag och en "god vän" skulle luncha tillsammans med dennes "bekanta".
Jag och min "goda vän" hade vid tillfället inte setts på "väldigt länge" eftersom jag "låg i krig" och jag såg "väldigt mycket" fram emot denna gemensamma lunch då vi skulle catcha up och skratta och flamsa och gråta och fnissa. Sån som "tjejer" gör då de lunchar.
Dock var jag förfärligt nervös inför mötet med den "bekanta". För vad min "god vän" inte visste var att jag och denna "bekanta" hade ett "gemensamt förflutet". Vi avskydde varandra. Vi hatade varandra. Vi hade inte mötts på flera år, och avskedet oss emellan luktade fortfarande bittert.
Väl på vad jag såg som slagfältet satt denne "bekanta" och väntade.
Då vi tågade in kramade min "goda vän" och sin "bekanta" varpå den "bekanta" vänder sig till mig, sträcker fram sin högra hand och utbrister 'Hej! Åh vad roligt att äntligen träffa dig. Har hört så mycket om dig blablablablablabla...!!'
SAY WHAT!?
Han kom inte ihåg mig. Han kunde inte erinra sig våra tidigare konfrontationer. Han var en av de mest vältaliga och sociala idioterna jag någonsin stött på.
Jag blev så besviken. Jag hade förlorat en fiende.