Ang. feminismen
Man tänker ju faktiskt till ibland, utan att för den skull komma fram till någon världsomvälvande idé, men ändock; man tänker till.
Som idag. Då tänkte jag till, vilket jag ska ge ett otappert försök att illustrera i text.
Förra veckan skulle vi diskutera olika aspekter av feminismen. Det är ju faktiskt något av en hjärtefråga i min värld (dock understryker det jag tragiskt nog aldrig nu för tiden) och jag tvekar *sällan att ta diskussionen.
*Det ska erkännas att efter vissa winding turns inom det militära så uppkom en viss tveksamhet till hela mitt beliefsystem då princip på princip blev tvunget att åsidosättas då valet stod mellan överlevnad eller.. inte överlevnad.
Att bli ifrågasatt är medfött, men att bli nedtryckt, ifrågasatt, betvivlad och på ett eller annat sätt diskriminerad dagligen åstadkom (som tänkt?) viss tveksamhet, minst sagt. Inte bara gällande vad jag trodde på och stod för, utan tveksamhet gällande mig själv som person. Som människa.
Vem var jag att komma med någonting, egentligen?
whateverwherever så kom det till sist att handla om den västerländska feminismens anpassning på tredje världen, vilket var, enligt mig, jävligt intressant.
Hur vårt liv och leverne faktiskt är jävligt CrAzY i syds ögon; hur vi bortser från kulturella, historiska och lokala traditioner; hur vi antar att vårt sätt att leva är the shit. Att vi har ett, i grund och botten, rasistiskt 'vi och dem' perspektiv som är jävligt destruktivt, trots att vi vill väl; det är en vit och endast könsbaserad diskussion: Vi presumerar att kvinnor världen över kan ses som en enhetlig grupp. Vi antar arrogant att alla är utsatta för samma förtryck, fast vi drar det till dess ytterligheter; vi ser dem som sexuellt kuvade, traditionsbundna, familjeorienterade, outbildade, fattiga osv. Vi ser inte att patriarkatet ser annorlunda ut, eller att det faktiskt råder matriarkat i vissa delar av världen, om än det är små delar.
Jag motsäger mig inte tankebanorna som existerar i svenska jämställdhetssträvares hjärtan, jag vill snarare påverka till att ta det steget längre. För solidaritet världen över och inte "bara" hos 'oss'.
Var behövs egentligen hjälpen? Var påverkar kvinnors utbildning mest?
Påverkar inte kvinnors utbildning i syd hela vår värld? Nyereres 'Att utbilda en kvinna är att utbilda en hel nation' är inte bara klyshigt, utan faktiskt sant. Också.
En outbildad kvinna som sitter hemma och mångproducerar kidZ på karlns befodran påverkar inte världen mer än an befolkningsmässigt. Ge henne en utbildning och hon kan utbilda sina barn, hon kan ta förvärvsarbeten utanför hemmet och påverka försörjningen och därmed få ökad ställning i både familjen, samhället och därefter politiken.
Det är inga konstigheter, egentligen. (Visst, dra det till dess spets och ifrågasätt, argumentera för och emot..)
Därför kräks jag en aning på mig själv ibland och mitt icke-fördomsfria tänkande, vilket jag delvis, om inte helt, skyller på min nation. På vårt vi&dem-system.
Men så tackar jag det också, förstås. För hur man ständigt måste ifrågasätta sig själv och sina avsikter. Hur motiverar jag mitt bistånd och min antagna hjälp till 'dem'?
För hur jag än tänker så blir det alltid ett 'dem' i slutändan och jag måste bort från det, trots omöjligheten i det. Men för att nå viss jämlikhet måste jag.. Och utan det hade jag inte haft det liv jag lever, vilket jag inte vill ge upp..
och här har vi kontentan jag nämnde inledningsvis: att inte riktigt komma fram till något.
Hejdo
P.Z. På artikeln i City så var Palmfjord med. Palmfjord!? PALMFJORD?! Hallå?! Nog för att artikeln skapade viss debatt i sig, men att PALMFJORD skulle dyka upp på OMSLAGET var väl att ta i?! Detta borde väl bjuda upp till diskussion om något?? D.Z.
p.z.Z. PalmiZz och jag låg på samma pluton. D.Z.z.
p.Z.z.Z. Han är pojken längst fram med röd ziphood och "charmigt" leende. D.z.Z.z.
Som idag. Då tänkte jag till, vilket jag ska ge ett otappert försök att illustrera i text.
Förra veckan skulle vi diskutera olika aspekter av feminismen. Det är ju faktiskt något av en hjärtefråga i min värld (dock understryker det jag tragiskt nog aldrig nu för tiden) och jag tvekar *sällan att ta diskussionen.
*Det ska erkännas att efter vissa winding turns inom det militära så uppkom en viss tveksamhet till hela mitt beliefsystem då princip på princip blev tvunget att åsidosättas då valet stod mellan överlevnad eller.. inte överlevnad.
Att bli ifrågasatt är medfött, men att bli nedtryckt, ifrågasatt, betvivlad och på ett eller annat sätt diskriminerad dagligen åstadkom (som tänkt?) viss tveksamhet, minst sagt. Inte bara gällande vad jag trodde på och stod för, utan tveksamhet gällande mig själv som person. Som människa.
Vem var jag att komma med någonting, egentligen?
whateverwherever så kom det till sist att handla om den västerländska feminismens anpassning på tredje världen, vilket var, enligt mig, jävligt intressant.
Hur vårt liv och leverne faktiskt är jävligt CrAzY i syds ögon; hur vi bortser från kulturella, historiska och lokala traditioner; hur vi antar att vårt sätt att leva är the shit. Att vi har ett, i grund och botten, rasistiskt 'vi och dem' perspektiv som är jävligt destruktivt, trots att vi vill väl; det är en vit och endast könsbaserad diskussion: Vi presumerar att kvinnor världen över kan ses som en enhetlig grupp. Vi antar arrogant att alla är utsatta för samma förtryck, fast vi drar det till dess ytterligheter; vi ser dem som sexuellt kuvade, traditionsbundna, familjeorienterade, outbildade, fattiga osv. Vi ser inte att patriarkatet ser annorlunda ut, eller att det faktiskt råder matriarkat i vissa delar av världen, om än det är små delar.
Jag motsäger mig inte tankebanorna som existerar i svenska jämställdhetssträvares hjärtan, jag vill snarare påverka till att ta det steget längre. För solidaritet världen över och inte "bara" hos 'oss'.
Var behövs egentligen hjälpen? Var påverkar kvinnors utbildning mest?
Påverkar inte kvinnors utbildning i syd hela vår värld? Nyereres 'Att utbilda en kvinna är att utbilda en hel nation' är inte bara klyshigt, utan faktiskt sant. Också.
En outbildad kvinna som sitter hemma och mångproducerar kidZ på karlns befodran påverkar inte världen mer än an befolkningsmässigt. Ge henne en utbildning och hon kan utbilda sina barn, hon kan ta förvärvsarbeten utanför hemmet och påverka försörjningen och därmed få ökad ställning i både familjen, samhället och därefter politiken.
Det är inga konstigheter, egentligen. (Visst, dra det till dess spets och ifrågasätt, argumentera för och emot..)
Därför kräks jag en aning på mig själv ibland och mitt icke-fördomsfria tänkande, vilket jag delvis, om inte helt, skyller på min nation. På vårt vi&dem-system.
Men så tackar jag det också, förstås. För hur man ständigt måste ifrågasätta sig själv och sina avsikter. Hur motiverar jag mitt bistånd och min antagna hjälp till 'dem'?
För hur jag än tänker så blir det alltid ett 'dem' i slutändan och jag måste bort från det, trots omöjligheten i det. Men för att nå viss jämlikhet måste jag.. Och utan det hade jag inte haft det liv jag lever, vilket jag inte vill ge upp..
och här har vi kontentan jag nämnde inledningsvis: att inte riktigt komma fram till något.
Hejdo
P.Z. På artikeln i City så var Palmfjord med. Palmfjord!? PALMFJORD?! Hallå?! Nog för att artikeln skapade viss debatt i sig, men att PALMFJORD skulle dyka upp på OMSLAGET var väl att ta i?! Detta borde väl bjuda upp till diskussion om något?? D.Z.
p.z.Z. PalmiZz och jag låg på samma pluton. D.Z.z.
p.Z.z.Z. Han är pojken längst fram med röd ziphood och "charmigt" leende. D.z.Z.z.
Kommentarer:
Trackback