tid och rum
Hur räknar jag? Idag är det inte två dagar kvar. Idag är det en dag kvar.
Eller inte ens en dag, utan en natt. Alltså har de senaste dagarna då jag varit helt hung up på nummer varit helt fel.
Det känns mycket, mycket jobbigt.
..ändock denna lycka. Allt som är vackert med livet har hänt idag.
Då jag, ca. 1436 anlände till turistbyrån där jag skulle tillförskanska mig två biljetter till morgondagens match hände det igen; Väntrumskillen dök upp.
Han bah: *kÖpEr bIlJeTtEr* och bara stod där. As-jävla-skitsnygg.
Jag kom av mig sen kom jag. Nästan. Glömde bort vem jag var, var jag var, hur jag är, vad jag vill och vart jag ska. Jag stod bara och tomstirrade på honom. Vaknade inte förrän kassörskan skrek '..men för i helvete: NÄSTA!'
Varför gör man så!?
Köpte biljetterna och till min stora förvåning, och förtjusning, satt han kvar. Bara satt där och satt. As-jävla-skitsnygg. Jag tittade på honom, under lugg. HAN LOG.
Vi hamnade på samma sektion, tre rader från varandra.
Det är något magiskt med Hockey.
Och rånet sedan?! Jag blev så exalterad att jag nästan började gråta. Är det inte helt fantastiskt?!
Och boken sedan!? Jag blev så exalterad att jag nästan började gråta. Är det inte helt fantastiskt?!
Kommentarer:
Trackback