mariakarlsson - my name is called religion

Han finns på riktigt

:')


Och han har en röst.

Ännu en bra dag, trots allt vad kroppar heter.
Måste kanalisera all denna kärlek ner i en chokladkaka.

Klart slut
varg tjut

Tänker mycket nu. Soffan är en bra plats för eftertanke.
Jag tänker på mitt rekord på quadrapop. Det är ungefär 93000. Jag tycker det är ett bra rekord. Min bror hävdar att han har ett rekord på 500 000. Jag tänker på sanningshalen i det påståendet.
Jag tänker på hur löjligt sport är ibland. Särskilt på elitnivå.
Tänker lite på vad vi nyss sa när jag drack saft:
Pappa: 'Är saften god Maria?'
Jag: 'Mm!'
Krille: 'Har du gjort en själv eller?'
Pappa: 'Nehej!?'
Krille: 'Varför frågar du då? Så jävla udda fråga om saft?!'

Jag tänker på Hästen, som så ofta annars.
Försöker komma ihåg hur det känns när det är helt normalt att krua ihop sig bredvid Häst och ligga och dreggla. Kanske skämta om hur det känns att vara en kortlek.


Haha.. Hahaha.
Ett av mina bästa skämt.


Jag tänker på att jag inte kommer ihåg hur det känns och hur ledsen det gör mig.
Om jag bara kunde komma ihåg känslan av hur det känns att ligga där och skämta tror jag att jag skulle vara lite gladare.
Nu vet jag inte ens om han är på riktigt längre.

Det är läskiga tankar.

Idag mår jag inte så bra.
Allt gör ont.

Finns på soffan.
Hej

JAG HAR EN PLAN!

Och jag har en bra dag.

Dock vet jag inte om Häsen är verklig eller ej. Det låter vänta på sig.
Nåväl. Jg bygger en ny om det skulle visa sig vara ett elakt skämt.
Dock tycker jag mig minnas att han var verklig en gång i tiden..

?

Är det jag som inte finns?

Imorgon är det upp till bevis!
Existerar hästen på riktigt eller är han bara ett elakt skämt min dator har hittat på?

Skickade ett paket för tio dagar sedan. Imorgon skall det, enligt uppgift, vara framme.
Om Hästen öppnar det när jag ser på så vet jag att han är på riktigt.

Spena.

Nu har jag gått halva min promenad. Jag ska alltså gå så långt det går i Vilhelmina. Nu befinner jag mig på min arbetsplats.
Under min första timme kom jag fram till följande:
-Det är riktigt, riktigt tråkigt att gå en promenad.
-Vilhelmina är en väldigt vacker plats.


Jag har en ny kategori!
Den här gången handlar det inte bara om utsida, utan även insida.

Pojkar som läste tyska i högstadiet.

Det är min bästa kategori någonsin.
Nu har vi alltså:
- Hajkäftarna
- Båtansiktena
- Flickvänskategorin (jag måste ta mig tid att utveckla den. Men Alice i årets Idol får fronta tillsvidare. Ett typiskt face för den här kategorin. De övriga hithörande är små människor inte massan känner till.)
- Pojkar som läste tyska på högstadiet. Jag tror att man eventuellt skulle kunna utöka den till att innefatta alla som läste tyska på högstadiet. Måste bara tänka lite först.

Nåväl. Nu ska jag fortsätta promenaden. Yey..

Klockan är två och jag har inte tagit mig ur nattsärken ännu.
Det rör mig inte i ryggen då jag har en bra plan för dagen: Gå en promenad.

Jag är ledig från mitt jobb som inte räknas. Torsdag, fredag, lördag, söndag. Fyra dagar.
Jag skulle kunna åka till mormor. Jag skulle kunna åka till Umeå. Jag skulle kunna åka till Luleå.
Men jag tänker stanna hemma. Och mensa.

WOOOOHOOOOOooooOOOooooOOOoooOOOooOOOooooOOOOOOOO!O!!!!!!!


:'(

Den här nedräkningen är hel off.
Jag säger det med luvan på och pickadoll i fickan.
Dessutom bor jag i ghettot.

Jag borde ha rimmat.

Nåja. Räkningen är helt off. Jag vet inte vad jag räknar till egentligen.
Jag vet bara nu att det är 68 dagar till den 20 december. Vad händer då?
Va?
Ingenting särskilt.

Kanske den 21.
Kanske den 22 eller 23. Definitivt den 24.

Men den 20? Ingenting.
68 dagar kvar iallafall. YEAH.

Skulle behöva en skrivstuga, en flaska rött och en laptop.
Fick mail om världens creddigaste sexnovelltävling och jag ska vinna den.
Sista inlämningsdag 26 oktober.


P.S. Pannkakor är världens bästa comfortfood. Åt sex stycken. Uppstekta that is. D.S.

P.P.S. Det här räknas inte som att prata med någon!!!!!!!! D.S.

Alla människor är sämst.

Jag är bra. Bortsett från att jag är en lögnare.
Men jag förtjänar något fantsastiskt och underbart som gör att jag gallskriker av glädje

Om jag inte får det så kommer jag aldrig mer att prata med någon.

NI ÄR SÄMST!

Aaaoouusch alltså. Framtidsfrågor i mitt ansikte.
Någon som vill fatta alla beslut åt mig?

Genuint glada människor och hundar med trevlig personlighet.
Det är vad som håller mig flytande.


Filmerna från mina tidigaste år är helt fantastiska. Då vad jag glad. För allt!?
Jag gallskrek av glädje då jag smakade på soffans armstöd.
Först skrattade jag lite. Sen blev jag så glad att jag var tvungen att skrika. Rakt ut. Allt vad jag orkade.

Varför händer inte det oftare?

Jag kan för mitt liv inte dra mig till minnes senast jag skrek rakt ut för att jag var så glad?
Nästa gång jag blir glad ska jag bara skrika. Även om jag inte är gallskriksglad ska jag skrika. För att se om man blir lite gladare.


Något jag heller inte, för mitt liv, kan dra mig till minnes är hur det känns, som vi numera säger (åtminstone jag, när jag pratar med Olle), att sitta bredvid någon.
Jag kan inte. Det är så bortom min vildaste fantasi.
Och den är vild!

Idag började ja grina för att jag tänkte på .. en dum grej.

När jag var på väg hem från jobbet så gick jag den långa vägen. Mötte en familj med en schäfer som var lite bångstyrig.
Inget mer med det. De gick på ena sidan vägen åt sitt håll, och jag på andra, åt mitt håll.
Sen sprang schäfern iväg en sväng och mamman röt till. Här tog min fantasi vid.

Hunden sprang ifatt mig och åt upp mitt ansikte, men jag överlevde. ..knappt.
Ambulansen och in på operation. När jag kom ut, bedövad, uppäten och ihoplappad så var min familj där. Och de hade ringt alla och berättat om detta fruktansvärda som hänt mig. Alla grät.
Jag kunde inte prata, inte se, knappt höra. Minns bara schäfern som tuggade på mig.
Tänkte på att ingen kommer att älska ett uppätet ansikte..

:'(

Så då började jag grina.
Sorgligt va?

Hej världen. Eller?! ELLER?!

Vetni, ska ni alla sura idag så tänker jag också göra det. OCH HÖR SEN!

Jag var vid mycket gott mod, ska ni veta. Och det trots att jag missade 10-10-10 10:10 igår.
Det är ett once in a lifetime-klockslag när man får önska ihjäl sig. Och jag behöver mina önskningar!
Jag vaknade själv (TIDIGT!). Gick en lång promenad med Figlia. Åt en ordentlig och god frukost (spillde förvisso ut 1 liten boostdryck på mattan, men det gjorde ingenting, EFTERSOM JAG VAR GLAD) och läste tills jag började jobba.
Jag tänkte Måndag! Ny vecka! Ist för måndag.. ny vecka..
DET ÄR INTE VARJE MÅNDAG JAG ORKAR TÄNKA SÅ!?

Sedan dess har alla surat. Så nu är jag också sur.
Bara så ni vet. Ni förtjänar inte mitt happyface.

Jag har fnissat hela dagen. Då jag vart vaken.
Jag har hört världens bästa skämt, nämligen.

En what-kurs. En kurs där man lär sig säga 'what' på rätt sätt.


Hahahahahahahahhahahahahahaha. HAAHAHAAAAAAAAHHA.
haha..

bara en fantastisk hjärna kan framställa något sådant. Fuck, vad besvärligt det är.

Hallå!

Jag har gjort något förfärligt..

Hejdå!

Det har hänt något jobbigt.
Jag träffade en gammal klasskompis. Från Umeå.

Han var snäll. Vi var ganska bra kompisar. Vi festade mycket.

Men det var jobbigt att träffa honom, för det borde inte hända i min oj så inrutade vardag.
Jag träffade honom på 'marknaden'.
Bara att gå till 'marknaden' var en utmaning, men jag ville verkligen ha munkar.

Jag träffade honom. Blev glad. Vi bytte nummer. Jag sa att vi borde hitta på något ikväll, eftersom det är mikaelifester i hela skogen, hela helgen.

Men satiken vad jag ångrar mig.
Jag orkar inte duscha? Jag orkar inte göra mig iordning för en utekväll?
Dessutom har jag ju Figlia att ta hand om. Henne får jag inte lämna ensam.

Men HUR otrevlig är inte jag då?
Eller kunde han tolka mitt utseende då vi träffades som om jag var en oberäknelig tjej?
Jag hoppas det.

Dagens look är lite Eminem goes cancerpatient/uteliggare.