mariakarlsson - my name is called religion

Har försökt logga in 47 gånger på hormail. Rätt skönt att det inte fungerade ändå.

hahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahhaaahcp

Jag är sugen på att göra en helt ny blogg. Den här bloggen har kommit att bli en av de tråkigaste i världshistorien.
Det står i direkt konflikt med min person.

....

Men ja, jag är ju sugen på salami också.


Försöker foka på att foka. Just nu är det för-fokusering happenin'.
Jag är inte vid särskilt gott mod och därtill jävligt lynnig. Fastän jag är fokuserad på att göra allt som står i min ytterst lilla makt att försöka förverkliga en värdig framtid så är jag ganska säker på att jag inte kommer att lyckas.
INTE för att jag är på dåligt humör utan snarare för att människor i min direkta närhet insisterar på att det är något fullständigt orimligt jag försöker ta mig an. De ser ut som Kishti när de säger det också.
..så det är ju roligt iallafall.

Låt säga att jag hittar ett jobb.
Sannolikheten att jag tjänar tillräckligt med pengar är fakking noll.
Skulle jag dock tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att åka iväg så har jag ingen som helst idé varför jag åker.

Jag är inte vid gott mod.
Imorgon åker jag hem.

Åh vad roooligt.

To do.
-Skaffa ett jobb.
-Fixa datorn
-Byta abonemang
-Boka tid hos optiker
-Skaffa muskler
-Mejla alla
-Ring resten
-Sluta snusa
-Börja äta bönor och linser
-Läs mer böcker
-Lära mig franska ordentligt
-Läsa upp biologi och fysik
-Resstopp. Vill jag träffa folk får de komma till mig för en gångs skull.
-Budgetera
-Köp frimärken och allt därtill
-Ta inte livet av mig själv på grund av listan.


Ni får gärna lägga pengar på hur lång tid det kommer att ta att beta av listan; vissa delar av den; om jag gör det alls.
GODNATT

22:22 Johanna K Andersson
Hej Maria! Jag har en rolig sak att berätta.

22:23 Jag
Men tjollahopp gorgeous. Do tell. jag älskar roligt

22:23 Johanna K Andersson
En dag fanns det en lapp bland korvarna på Statoil där det stod skrivet "Till Maria Karlsson"

22:25 Johanna K Andersson
Kan inte citera hur meddelandet löd men det var något i stil med "Min kollega vill att jag ska skriva hej du din fan men det vill jag inte, du saknas, hoppas du har de bra i kalla villis"
hahah, bäst!

22:27 Jag
å kära hjärtanes. vilket mega-lol det blev. haha.

22:28 Johanna K Andersson
haha, skulle ha sparat lappen men den stöp ner i soporna tyvärr.

---

Edvin är en riktig space-maker. Ger liv och lust.
Tack min finaste vän.

All världens kändisar kan inte kompensera för alla avstånd här i världen.
Bakom allt som känns lite för jobbigt för att känna så känner jag mig sjukt fokuserad.

Behöver bara lite svårfångat SPACE först.
Var går SPACE att finna?

Man blir, efter en stund i livet, bättre på att ta vara på. Det är bra. Nu hoppas jag tiden växer upp och lär sig gå så snart som möjligt. Men det ska erkännas att jag ser fram emot att brevväxla. Det var länge sedan jag hade en brevis. Aja.. Jag är livrädd för stillasittande nu. Känna saknad är det sämsta jag vet. I farten är det lättare att längta.

Mitt emellan hans insomningsryck ligger man nu, rädd att missa varje stund. Rädd att man väcker honom också, men då med övertygelsen om att det är okej för 'det är ju sista gången vi..' med olika fortsättningar. 5 timmar nu tills sista gången jag kan klia min häst bakom örat. Överväger hur dåligt det är att jag ägnar den här stunden, trots honom sovandes all around me, bloggandes? Vill bara inte somna. Men.. Det sista jag vill är ju egentligen att skriva en mobilblogg. Så Adjö då. Ursäkta mig. Love horses 4ever

Sitter fast i feber och förkylning. Yrar mig fram utan att sova. Men ändå mår jag som bäst och sover så gott. I några dagar till. Fakking datum.. (Ofta nutidsorientering finns i t9!?)

Jag har ett datum i huvudet.
Ett kinda-end och en kinda-början. Det är viktigt att de är på olika språk.
Until then: Mycket njutning, mycket blues, många rader händelser som får betydelse, vad nu de ska kallas?

Fotnötter, go' vänner. Fotnötter i livet av de dem.

P.S. Upptäckte världens coolaste outfit idag. Jag har haft den all along. What in the wooorld is up?

Jag vet nu.

Ganska mycket att säga har man nu, men nöjer mig med att säga att jag är tillfreds.

Snart framme! En lugn festivalkväll innan en eventuell clash of titans kommer äga rum. Att ta mod till sig gäller nu. Har aldrig förstått hur och var man tar det bara. Rak rygg av alla håll, hur ser det ut egentligen? Måste man kanske göra ett sidbyte?

"Tack för att du ringde."

Det är ett idogt jobb att inte veta hut.

Vidare är det ett idogt jobb att vara kroppsligt fast på en punkt när man i övrigt tagit sig till nästa.
Och vad är jobbigt för kroppen då den bara sitter fast? Den behöver ju bara ligga stilla som det köttberg den är och inte göra något särskilt. Tror man.
Men den måste tillexempel hålla fast allt som händer inuti; varenda impuls och varenda reaktion som inte är okej.

Man tröstar sig med tån man stack ut för att kolla av temperaturer.
It's hot pretty much everywhere och she doesn't need her jacket.

Man ser inte någonstans att tiden håller på att räknas ned, men man kände det då det började.

Biter sig i magen för att inte sätta elakt mot elakt.
Försöker undvika tips från allmänheten och istället tro på flaggan i toppen.

Synd är det. Och sorgligt.

Folk kan ju gå omkring och tro.
Själv vet man ju.

Jag kan inte låta bli att nämna en tjejträff jag hamnade på häromsistens (=obefintlig tidsrymnd sedan.)
Så kan jag inte låta bli att nämna att jag är rädd att jag är Rachel 'girl's-don't-really-get-along-with-me' Banks.


Åter till tjejträffen.
Minglandes bland flickor som kände varandra sedan säg.. relativt knubbiga barnsben, pratandes och fnittrandes  detaljerat om sexuella erövringar den senaste tiden, satt jag och försökte, asocial som jag redan är, 'göra ett gott intryck'.
Allt jag kunde men inte ville var att registrera. Komma ihåg. Minnas.

Kände mig som en värdelös kvinna när kexen och brien var slut och jag inte yttrat annat än '..hihi *måfå*' och bara ätit av pringooooals-chisen jag själv köpt. Ingen annan rörde dem. No judgement.
Målen på VM-matchen hade jag missat.
Visste inte vilket jag var mest irriterad över.

Så frågar jag mig, och er, nu; i ett främmande sällskap; pratar en relativt främmande kvinna om en inte alls särskilt främmande mans penis: Bör man då kommentera? Reflektera? Disskutera?
Är det okej att bara observera? HUR i allsin dar påpekar man sig egen existens i en relativt ovälkommen miljö?
Är det överhuudtaget nödvändigt?

Särskilt då man enbart berättar för att döma ut?
Hur sjukt elakt är inte det? Särskilt då folk i omgivningen vet vem man talat om. Hur kan, vill och berättigar man sig själv att tala om en annan människa så.. uttömmande? (hehe. heheheheh.)?
Och vad är man sedan, som oinvigd, brätttigad att berätta vidare? Mindre än som berättigad i sällskapet, eller hur?

Låter jag bli, tänker jag att andra låter bli om mig.
Och man får vara så godtrogen.
Det är okej. Framförallt bra. Tänker jag..
Man bara går omkring och litar på folk, utan garanti. Sjukt.. dumt?
Klart det är.
Särskilt i efterhand.

Bortsett från att den sortens sammankomst är mig till viss del helt främmande (alltså detaljrna.. detaljerna..!?) så var jag redan innan bortkommen. Köpte förvisso ramlösa istället för cola, men..  Jag hade inte en chans. Jag var där för att inte få vara med.

Flickor är elaka. Vissa av dem.
Pojkar är elaka. Vissa av dem.

Därför får de nu vara med varandra bäst de vill; bli pratade om bakom varandras ryggar efter genomfört samlag. Men berätta inte för mig. Jag hatar det.
Jag hatar det på ett annorlunda sätt än förut, iofs. Då hatade jag tanken på själva samlaget. Nu hatar jag att jag eventuellt kommer att måsta höra detaljerna om det.

Ni är elaka. Och om en viss tid kommer jag inte att bry mig.
Jag kommer låtsas att jag inte bryr mig nu. Men jag bryr mig. Om mig själv.
Om att jag blir kissad på.

men kiss är ju det renaste som finns så..

ELAKA!

även om ett sekel går




..tänker man. ibland..
Till exempel de gånger man måste hålla fast vid något som känns som det man en gång kallade trygghet.


Avslöjade sedan en alltför stor hemlighet till någon som inte borde få höra den; allt i närhetslöshetens betungande, bet-ung-ande, närvaro.
..borde få veta det?' Klumpigt uttryckt.  Vem är jag att sätta borden?
'Du ska sitta bredvid samvetet, du brevid tanklösheten och du bredvid rastlösheten.'

Iofs är det mina ord och bord och böner och bönor.

Ivrighet iallafall... Sedan när har ivrghet gjort människan gott?
..Bortsett frånmänniskan i fråga om jaget och därefter jagets dåvarande stund då.


Självklart!
Vilken orgasm det är?!



Men ivrighet i stort. Och på tal om stort: Storsinthet. Och på tal om det: Förlåtande.
Alla de tyngre, ja riktigt, riktigt tunga Orden man lärde sig stava, därefter förstå, därefter, beroende på, förstå.
De orden borde man tala om. Åtminstone betydelsen av dem, Med varandra.
Alltid blir det för sent.

Det blir det nu också. Jag känner det för att jag vet det.
För jag är en fegis. (bortsett från imorse då jag nästan gjorde det modigaste jag gjort i hela mitt liv. Det dummaste också. Men jag gjorde det aldrig. Vill fortfarande dock. PRROVOKATIOON!)


Joni. Blir något att berätta för de adopterade barnens barn det.