Jag tittar på Greys. På dvd. Jag är lit...
Jag tittar på Greys. På dvd. Jag är lite besviken att jag var så doped up när jag gjorde en CT. Jag minns bara lite av transporten dit, och smaken i munnen av kontrastvätskan i armen. Det smakade sött. Alldeles för sött. Jag minns alla smaker i munnen av alla fucked up vätskor som jag fått intravenöst: ketogan smakar beskt; stecolid likaså. Narkosmedlet metall, och sövande berså. Nej. Nu ljög jag bara med ett dåligt rim. Jag vet inte hur en berså smakar.. Det är mycket av sjukhustiden jag vill minnas men inte kan. Och än mer jag vill glömma men inte kan bli av med. Som njurröntgen. Någon som gjort en sådan? Eller vakna efter första operationen och känna organens form då de pulserade. Katetrar.. Concious sedation. Någon som vet hur mycket man pratar då? Som att ge en monolog över sina drömmar, och då de man helst vill behålla för sig själv. Det samtidigt som man hade en kamera i ändtarmen. Men.. Överlag är jag tacksam. Jag lärde mig sjukt mycket coolt av alla sköterskor. Och narkosläkarna. Som att dra mitt eget blod. Diagnostisera mitt eget ultraljud. Låtsas vara med i Greys och göra min egen round. Få hålla sprutor. Jag är faktiskt ett litet proffs vad gäller att vara läkare. Eller åtminstone sköterska. Vill någon ha magen undersökt, vare sig utifrån eller med ultraljud, ring mig!