Det går bra nu
Jag drömde en perfekt dröm om en fest i en lägenhet.
Bortsett från att jag bara tappade mina tänder och istället för blod forsade det ut små lecakulor så var allt perfekt.
Petter var där, men det var liksom inte Petter. Så klart! Och vi satt på en trapp och samlade upp alla lecakulor som forsade ur mig i en röd 10-litershink. Jag skämdes jättemycket men Petter som liksom inte var Petter sa att det bara var coolt. Sen skrattade vi. Hur länge som helst,
Massa folk överallt och alla var glada och halkade på mina lecakulor.
Helt plötsligt kände jag ett trängande behov av att gå nedför trappen.
Då bar Petter som liksom inte var Petter mig nedför trappan.
Det var så bra. Att få bli buren.
Jag tror jag älskar det. Som jag tror jag älskar havet.
Jag längtar liksom efter det, men känner det inte tillräckligt för att älska det.
Jag blir nästan aldrig buren.
..vore ju iofs sjukt om jag var van att bli buren?
Men jag vill bli buren.
Det är sexigt som fan.
Och jag kan inte dra mig till minnes att jag blivit särskilt mycket på sistone,
En gång i Luleå och en gång i Sthlm. Två gånger. Säms å dåli.
Om jag vore lite mindre skulle nog pojkar och flickor bära omkring mig hela nätterna.
APROPÅ DET!
Jag har alltid vart 159 cm lång. Och det har ju vart jobbigt.
Men på mitt nya pass, som jag måste komma ihåg att hämta imorgon ÄR JAG 161 CM LÅNG!!!
WooOOooOooOoooHooOOoOooOoo!
Bortsett från att jag bara tappade mina tänder och istället för blod forsade det ut små lecakulor så var allt perfekt.
Petter var där, men det var liksom inte Petter. Så klart! Och vi satt på en trapp och samlade upp alla lecakulor som forsade ur mig i en röd 10-litershink. Jag skämdes jättemycket men Petter som liksom inte var Petter sa att det bara var coolt. Sen skrattade vi. Hur länge som helst,
Massa folk överallt och alla var glada och halkade på mina lecakulor.
Helt plötsligt kände jag ett trängande behov av att gå nedför trappen.
Då bar Petter som liksom inte var Petter mig nedför trappan.
Det var så bra. Att få bli buren.
Jag tror jag älskar det. Som jag tror jag älskar havet.
Jag längtar liksom efter det, men känner det inte tillräckligt för att älska det.
Jag blir nästan aldrig buren.
..vore ju iofs sjukt om jag var van att bli buren?
Men jag vill bli buren.
Det är sexigt som fan.
Och jag kan inte dra mig till minnes att jag blivit särskilt mycket på sistone,
En gång i Luleå och en gång i Sthlm. Två gånger. Säms å dåli.
Om jag vore lite mindre skulle nog pojkar och flickor bära omkring mig hela nätterna.
APROPÅ DET!
Jag har alltid vart 159 cm lång. Och det har ju vart jobbigt.
Men på mitt nya pass, som jag måste komma ihåg att hämta imorgon ÄR JAG 161 CM LÅNG!!!
WooOOooOooOoooHooOOoOooOoo!
Kommentarer:
Trackback