mariakarlsson - my name is called religion

Man finner sig själv insnärjd i ett sammanhang man varken kan förstå eller överblicka.
Då försöker man betrakta det sakligt och så kallsinnigt man bara förmår då det är ett sätt att överleva; att fördriva en dag genom att tänka på en annan. Företrädesvis en dag man redan levt, då allt verkade annorlunda. Och detta inte bara för att få tiden att gå, utan för att boskstavligen se den gå: göra fiktiva men ändå fria val i en situation som annars handlade om tvång.
Och så hag jag missförtått det.
Det är en tråkig insikt. Irreversibelt, irrationellt men allt annat än irrelevant.