Närbilder på min kropp
Ansiktsförlamningen börjar spåra ur. På den undre bilden är jag helt avslappnad.
Men som man brukar (eller åtminstone borde börja) säga: Hellre ett droopyeye än två crazyeyes. Whoop! Whoop!
Den lättare blodutgjutningen därinunder min lena hud är jag mycket stolt över. Just nu en slags hjärtformad orkidé-kinda bild. Imorgon tror jag Jesus kommer uppenbara sig i den. Eller Mother Mary. *eXcItEd*
Kommentarer:
Trackback