Närbilder på min kropp




Ansiktsförlamningen börjar spåra ur. På den undre bilden är jag helt avslappnad.
Men som man brukar (eller åtminstone borde börja) säga: Hellre ett droopyeye än två crazyeyes. Whoop! Whoop!

Det här, mina vänner, är inte vilket köttberg som helst. Det här köttberget är nämligen mitt knä.
Den lättare blodutgjutningen därinunder min lena hud är jag mycket stolt över. Just nu en slags hjärtformad orkidé-kinda bild. Imorgon tror jag Jesus kommer uppenbara sig i den. Eller Mother Mary. *eXcItEd*


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits