Inventeringskit
Jag borde skriva om mitt bästa skämt. IGÅR borde jag skrivit om mitt bästa skämt.
Men satiken alltså, jag kommer inte på ett enda skämt!? Det trots att jag gärna vill tro att jag är en riktigt, riktigt skojig tjej.
Men jag är nog snarare en frivilligt ofrivillig skämtare; en vardagsskämtare, än en storskämtare. Eller en eftertänksam skämtare. Det är jag icket.
En överraskare är jag nog. Dock. Alltså. Kanske.
Överraskningar är praaaaaa.
Småöverraskningar. Vardagsöverraskningar. Inte en-gång-om-året-överraskningar. Fast de gillar jag också.
Det där med att fira och uppmärksamma och ge. Geeeeeee. Viktigt, viktigt, viktigt. Och praaa.
Men skämt alltså, och det bästa dessutom? Jag driver nog mest med mig själv. Jag tycker att jag är skitrolig när jag tokar till mig. Min självdistans är enorm när det kommer till tokeri och skämmisgrejer; om jag gått in i stolpar, sagt något riktigt, riktigt korkat till någon riktigt, riktigt viktig människa eller kissat kontigt.
Jag har två eventuella vinnare. Men ett är mer än hämnd och det andra skämtet är i morbidaste (får man skriva så?) laget.
Jag ska tänka på det till i eftermiddag.
Nog om skämt. Nu blir det allvar.
Inatt drömde jag en sequel-dröm. Peter Foppa Forsberg; the sequel.
Hur cRaZy är inte det? Hur OfTa händer det? vAd tRoR nI?
(En gÅnG vAr mIn lUnArPrEsS HelT i StOrA oCh sMå bOksTäVeR oCh JaG sKrEv AtT jAg vAr eN mOlNtUsS.-PhLiKkA.
Hahahahhahaha.)
Åter till drömmen: Jag drömde om ALLA lägenheter jag någonsin bott i, och gjorde en inventering av ALLA möbler jag ägt, eller.. hyrt.
Där dök upp möbler jag.. aldrig ägnat en jävla tanke, någonsin. Men som faktiskt funnits. En byrå som fanns i en garderob i min första Umeålägenhet som var .. jävligt menlös. Och en pall som stod i min tvättstuga på storgatan. Jag använde den aldrig.
VARFÖR tar denna information plats i min hjärna?
Jag hoppas att jag, iom drömmen, nu förbrukat den. Att jag, imorgonbitti när jag vaknar, har ytterligare lite space i lill-hjärnan, istället för massa möbelinventering.
ÅÅh.hhHÅÅÅÅÅAHH!!!!!!!!
Men satiken alltså, jag kommer inte på ett enda skämt!? Det trots att jag gärna vill tro att jag är en riktigt, riktigt skojig tjej.
Men jag är nog snarare en frivilligt ofrivillig skämtare; en vardagsskämtare, än en storskämtare. Eller en eftertänksam skämtare. Det är jag icket.
En överraskare är jag nog. Dock. Alltså. Kanske.
Överraskningar är praaaaaa.
Småöverraskningar. Vardagsöverraskningar. Inte en-gång-om-året-överraskningar. Fast de gillar jag också.
Det där med att fira och uppmärksamma och ge. Geeeeeee. Viktigt, viktigt, viktigt. Och praaa.
Men skämt alltså, och det bästa dessutom? Jag driver nog mest med mig själv. Jag tycker att jag är skitrolig när jag tokar till mig. Min självdistans är enorm när det kommer till tokeri och skämmisgrejer; om jag gått in i stolpar, sagt något riktigt, riktigt korkat till någon riktigt, riktigt viktig människa eller kissat kontigt.
Jag har två eventuella vinnare. Men ett är mer än hämnd och det andra skämtet är i morbidaste (får man skriva så?) laget.
Jag ska tänka på det till i eftermiddag.
Nog om skämt. Nu blir det allvar.
Inatt drömde jag en sequel-dröm. Peter Foppa Forsberg; the sequel.
Hur cRaZy är inte det? Hur OfTa händer det? vAd tRoR nI?
(En gÅnG vAr mIn lUnArPrEsS HelT i StOrA oCh sMå bOksTäVeR oCh JaG sKrEv AtT jAg vAr eN mOlNtUsS.-PhLiKkA.
Hahahahhahaha.)
Åter till drömmen: Jag drömde om ALLA lägenheter jag någonsin bott i, och gjorde en inventering av ALLA möbler jag ägt, eller.. hyrt.
Där dök upp möbler jag.. aldrig ägnat en jävla tanke, någonsin. Men som faktiskt funnits. En byrå som fanns i en garderob i min första Umeålägenhet som var .. jävligt menlös. Och en pall som stod i min tvättstuga på storgatan. Jag använde den aldrig.
VARFÖR tar denna information plats i min hjärna?
Jag hoppas att jag, iom drömmen, nu förbrukat den. Att jag, imorgonbitti när jag vaknar, har ytterligare lite space i lill-hjärnan, istället för massa möbelinventering.
ÅÅh.hhHÅÅÅÅÅAHH!!!!!!!!
Kommentarer:
Trackback