Klack
Den här dagen var ett liv långt. Det känns på många sätt, de flesta bra.
Upp i ottan, köra till Luleå -Hej Hej Stina!, bli intervjuad om kvällens derby, vidare till Haparandra, finlandssvenska och ett jävla plocka-själv lager, BESTÅ 200 kg, åka tillbaka till skellefteå, hetsäta en liten banan, byta bil och hämta biljett- Började nästan grina till ingången, publiken luktar alkis, klacken sjöng inte 'SOMBRERO SOMBRERO' utan 'ANDREAS HADELÖV'. Speakern sa inte 'Assist av nummer 23 Brad Moran. Tydligen tretton och tjuv' utan 'tiden tretton noll sju.' Klacken sjöng heller inte 'Hoppe-hoppestrå! Hoppe-hoppe-strå!' vad de egentligen sjöng är ännu oklart. Däremot vet jag, tror jag, att de, av någon outgrundlig anledning, sjunger 'blabalbal ..kom igen-SAN skellefteåååå'
-san?! Kom igensan? Reeeally? Fjantigt.
Hockey är roligare med mina öron.
Ja. Det är han.
Vart får jag allt ifrån? ..
HAHAHAHAHAHHAHHA
Godnatt
Kommentarer:
Trackback