Jag är wanted
När hösten snöar bort och den något ökande pulsen med tillhörande känsla flyttar från munnen, till fingret och sedan med hösten bort så tittar jag hellre på Dexter. All annan känsla, tack. Försöker låta TVn som lever sitt eget liv inspirera mig. Hellre det än telefonen utan livskraft.
Uppskattar uppskattning, för stunden. Rockstar-mode på och jag återgår till valen och vraken. Imponera på någon med mina tillvägagångssätt och sedan skaderapport och ursäkter från hjärnan. Do no harm.
Ska försöka komma ihåg att sluta lyssna till välviljor och finkänslor då de uppenbarligen bara korresponderar med den sortens verklighet där allt är främmande: Semi-lyckliga slut och en Bambi vars mamma aldrig blev skjuten.
Semi-lycka kan man förstås relatera till. I och för sig. Man skrattar till, viftar bort, nöjer sig och vet att det är nu spelandet av rollen spelar roll. Rockstar-mode på. Lätthanterligt, fräscht och man blir wanted av alla som inte är rätt.
Det är inte lätt. Men det är fett. Välja och vraka bland vad som är valar och vrak. I jämförelse då. Alltså.
Järn och vin i hela huvudet. Eller olycksfallsbäbisar om jag ska vara riktigt ärlig, vilket man ju inte ska vara.
Handling - konsekvens - Action!
Kommentarer:
Trackback