Ett långt inlägg om dramatiska händelser som är väldigt läsvärt.
Jahaja. Hej hej!
Sthlm nu, efter en eftermiddags- och kvälls roadtrip med kära mor.
Vi stannade till i Sundsvall; en stad jag känner mig föga bekant med. Köpte förvisso min första BH på H&M i Birsta och klappade kor utanför Boda borg i 6an men annars har jag aldrig riktigt upplevt stället. Något stopp på en E4-mack då och då.
Så jag och mamma bestämde oss för en close encounter med Sundsvall. På MAX.
Första prioritet var toaletten och mat sekundärt. Mamma kilar in på en toalett, jag öppnar dörren bredvid.
Där står en man och kissar.
Han vänder sig och och skriker med chock-fejset 'TJENA!'
'Hej hej..' säger jag och stänger dörren.
Provar därpå handikapptoaletten. Olåst, så jag kliver in utan att titta mig runt.
MEN OJ! Där sitter en kvinna och kissar. Eller.. hon slutade kissa, mid-pee, av fasa.
Vi stirrar på varandra i ett par alldeles för långa sekunder innan jag bara skakar på huvudet och går ut.
Och hatar allt som är Sundsvall.
Vad är grejen med att inte låsa toalettdörren? Vad är grejen med att skrika 'TJENA!' när någon stiger på? Inte heller 'Tjena' som i 'men tjeena?!' Utan som i 'hej hej!' fast 'Tjena!' och 90 decibel högre.
Vi beställer mat och jag förväntar mig kiss på burgaren, med Tönt-äckel-kisstantens röst ekande i mitt huvud '..urin är nästan det renaste som finns.'
MEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!
Satt mig ned och åt med mor som sölade och bad mig hämta servett. Reste mig upp och .. swaggerd bort mot servetterna.
Hör en vissling.
Ignorerar.
Hör den igen.
Ignorerar.
Hör 'å fan!'
ignorerar.
Tar servetterna. Swaggar tillbaka. Kollar åt ljudens håll.
Ser ett gäng taniga fotbollskillar i 19-20års åldern och de, så att säga, 'tittar gillande'.
"Bryr mig inte"
Går och sätter mig och ger mamma servetterna.
Älskar Sundsvall. Sönsvall.
Tills en annan tjej i en jämfört med mig lägre division går och hämtar ketchup eller något annat.
Killarna visslar åt henne.
Dubbel-hatar Sund-jävla-svall.
Resterande del av resan var odramatisk. Lyssnade på 'Hanteraren' och hade svårt att hänga med. Hade huvudet elsewhere. Anlände runt ett-tiden och möttes av min eftersända mobil. Glädjen och lättnaden var total. Somnade som det barn jag är.
I morse vaknade jag av slammer och stök från köket. Möttes av en överviktig balt som skurade för fullt. Vår städerska. *kLyScHa*
Tog mig en kopp färdigkokt kaffe och hälsade nonchigt. Ställde mig vid panoramafönstren och sippade innan jag gick ut och hämtade mina skvallertidningar i caben (mest bara för att gå till caben) och satt mig sedan på altanen med DN.
*kLysChGaRe*
Och nej.. Kanske var det inte helt PK. Kanske borde jag agerat annorlunda.
Men i min värld så är det sista dagen i det här fantastiska huset. Det var sista, och förmodligen den allra bästa chansen någonsin att låtsas vara någon jag aldrig kommer att bli.
Hehe. Heheheh. HAHAHHA. Åh. Det var för Nils.
Plockade ut mina sista saker och åkte därefter ner på stan med min något biljettnervösa mamma.
*Varför måste man ha sms-biljett?' 'Vad gör de som inte har mobil?' 'Hur visar jag biljetten?'
...'mm'
Åkte runt på sweet-spots och jag tog tillfället i akt att förvekliga en dröm jag haft inom räckhåll men utan ork och motivation att förverkliga.
Vi gick till Ben & Jerrys Glassbar i GS. Tack Blondinbella! Eller gumsilumsan som jag brukar kalla henne. *kRaMiZ*
Promenerade sedan runt exakt hela Sthlm. Stötte på en och annan studentvagn och fick varje gång svälja tårarna.
?!?!?!?!?!
VAAAaaaHH!? Varför? Jag har vart inkapabel att känna något som helst större delen av vinterhalvåret, så ser jag studenter och vill bara lipa?!
Braa no'..
Innan benen gav vika samlade vi våra sista krafter för en av de aktiviteter som hållit mig levande under den sista tiden: bröllops- och festklänningar på Beyond Retro.
Skrattade så vi grät och förundrades och förfärades om vartannat. Jag älskar det! Det är mitt guilty pleasure.
Sen åkte vi hem. Köpte pizza. kollade TV. Träffade Michelle.
Nu ska vi sova.
I morgon fortsätter roadtripen och min tid i denna allra mest fantastiska av städer är slut.
Denna omgång, för var så säkra; det kommer fler, i Stockholm har vart allt.
Fantastisk och fruktansvärd. Mycket var såå 2009 men mycket var också so last season.
Jag har träffat underbara, fascinerande och inspirerande människor och dessutom fått två fruar och en flickvän. Jag har fått en riktig stalker och jag har gått på riktiga dejter.
JAG HAR LÄST PÅ HÖGSKOLA! Lärt mig hur fruktansvärt ful världen är och hur lite jag kan göra åt det. Studerat under människor som försöker göra något åt det. Suttit på föreläsningar med sjukt stora människor. Jag har kommit vilse. Jag har bott i lyx-kollektiv. Jag har hamnat, anordnat och glidit in på helt bisarra fester. Gått på klubbar jag kommer att sakna tarmen ur mig för. Shoppat. Åååh, shoppat.
Åh, mitt sthlm. Som jag kommer att sakna dig. Until next time!
Sthlm är världens bästa stad. Lätt AzZå. Men det är inte hemma.
Hemma är Norrland. Där jag kan vara mig själv, allt och lite till. Hela tiden.
*bLinK*
Kommentarer:
Postat av: linnea
;( Jag får separations ångest, jag älskar huset, jag älskar Stockholm, jag vill ha Stockholm.
Jag hittade sms:et tillslut, från din mors mobil precis som du sa. Jag hämtade Kyr igår så jag hade ändå inte kunnat ta någon lunch tråkigt nog. Angående glass, har du testat den på karlavägen än? VAVVAVA? Angående glömska, jag tänkte igår, ska inte Maria komma till Stockholm snart, och att du glömt mig. Lustigt att det var jag som glömt att du redan hört av dig. HAhohiha
Trackback