Motorvägshoran blir seriemördare

Aldrig kan jag få nog av att orda om menstruation och PMS. Aldrig, aldrig någonsin: Hur mycket jar hatar det; hur ont det gör; hur äckligt det känns; hur dålig jag är; hur mycket jag hatar min livmoder osv.

Men idag, och igår, och i förrgår och mest troligt också i morgon så längtar jag verkligen tills blodet rinner ut ur puppan.
Det känns som jag har fått en menspropp som stoppar upp hela mitt liv och emotionella varande.
Det känns som om denna cykels mens kommer att vara som att grina.
Nivet.. När man bara gråter för att det är så jävla skönt? Man gråter ut varenda sorg i vartenda litet hörn av sin kropp och hela världen går sönder och det rinner vätskor av alla de slag ur varenda kroppsöppning i ansiktsregionen och allt är kladdigt och smakar salt och man sväljer lite slem och börjar hosta samtidigt som man hulkar och benen bara viker sig och allt är världskatastrof.
Nej. Universumskatastrof gånger stjärnstopp. Alltså det är.. dåligt. Men bra.

Så kommer min mens att vara.

TåRaR aV bLod.

Det ska bli så sköööööönt.
Den kommer i morgonkväll. Jag funderar på att ha en fest för att fira, precis som familjen Camden hade för Lucy när hon fick sin första mens i Sjunde Himlen. Såg ni det?

nähä..........................................intejagheller......... Hehhe..eh.

Men det ska jag ha. En mensfest. Äta mosade hallon och ketchup. Stoppa tillbaka alla nervtrådar och känslospröt inuti och återgå till det normala.
åååååååååååååå MENS! HALLELUJA!!!

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits