mariakarlsson - my name is called religion

Jaha. Nähä. Jaja. Nämen jaja..

Alla det där härligt militära, råbarkade, hårda, påklistrade försvarsmekanismerna vi så gärna tar till i varandras sällskap raserades ju ganska snart.
Fram för kärlek, mysignabb och rödvin som sippas långsamt under ständig, skimmrande ögonkontakt. Ja, visst.
Eller, varför inte de där samtalen till de som inte var här men som man inte kan sluta prata om. Det ledsna, längtande ögat och fnissgråten.

Jaja. Nämen. Jojo.

Ja, kanske låter jag lite missunsam vilket är en jävligt avtändande egenskap men egentligen tycker jag faktiskt att det är fint. Så fint att även mitt öga skimmrar, mitt fniss fnissas och soffan känns extra mysig. 
MEN JUST NU, när någon ligger instängd på sitt rum med kärlek i örat och en annan står och diskar med kärleken runt höften.. Ja, då dricker jag mitt rödvin lite för häftigt och tillåter mig själv vara lite fnitterbitter.
En annan får gott ju gott vänta på att någon eventuellt hör av sig (Ja. Nu erkände jag det. Jag väntar. Det suger. Känn dig nöjd.)

Jaja. nejmen.. skål då.