:(
Jag har menZ igen.
Man får tydligen menz en gång i månaden om allt fungerar som det ska.
Får. Som om det vore en fin present, som choklad eller champange.
'Var så god, här får du lite menZ! *kRamIzZ*'
Man HAR. Man LÄCKER. Man DÖR. Man dör en gång i månaden.
Jag har vetat om det sedan jag var typ tolv och ramlade i den där slänten vid tingshuset och trodde att jag gått sönder.
Men trots vetskapen om denna gudsförgätna cykel och trots regelbundenheten jag begåvats med så dör jag varenda gång.
Precis som snökaoset som drabbar Sthlm varje år och alla blir helt utom sig.
Nåväl. Allt jag vill göra är att ligga och svälla.
MEN jag var tvungen att gå och handla.
Handlar gör man i Ektorp.
Första gången man ska gå till Ektorp kan det vara lite knivigt att hitta dit.
Sååå.. jag frågade en äldre, väldigt stilig herre nere vid busshållplatsen om jag var påväg åt rätt håll.
'Hoppa på bussen som kommer nu ska jag visa dig hur man åker!' blev svaret.
MEN JAG VILL INTE! JAG VILL GÅ! JAG VILL GÅ BORT ALL DEN HÄR MENZVÄRKEN!
'Okej, Tack, vad snällt!' sa jag. Och log. Sött. Sockersött. Tänkte på Yes Man som jag precis sett och för stunden kändes det fint att applicera ja-sägandet på mitt liv. Det kanske kunde leda till något? Det vet man ju aldrig.
Men det gjorde inte det.
Jag hoppade på bussen, hoppade av i Ektorp, köpte min mat, skulle gå hem, gick vilse.
Gick och gick och gick.
Det gjorde ont.
Kom hem tillsist. Svettig, darrig och rädd.
..nu vill jag bara svälla.
Vill aldrig mer säga ja.
Kommentarer:
Trackback