Stora anteckningar
.. sånt jag tänkte bygga vidare på den dag som inte kommit ännu.
Den där dagen då det är jag, min skrivstuga och boxen rödvin närmare 35årsdagen.
Sånt jag egentligen inte vill visa förrän jag visat mina bröst, men gör det ändå och skyller på överhettningen av allt.
Läs snällt. Sov bra. Hejdå!
-Dålig förlorare söker Dig som låter mig vinna emellanåt.
Mysiga lappar på oväntade ställen utlovas. Exeptionell som liten sked.
-Det måste vara den annalkande hösten. Det måste vara vad som helst utom det här.
-.. som om den cancersjukes anhöriga slutade leva.
Så sluta inte älska förrän jag förgåtts av min ensamhet och ni inte får sluta älska varandra, bortsett från den tysta minuten tillägnad mig "minuten" försent då ni ändå håller om varandra i riktig tröst ist för trösten jag tilldelades i form av 'en dag så hittar också du någon att..'
-har svårt att acceptera att ord som "är" och "har" inte låter en ana alltings svekfaktor.
Senare förstår jag att verb ekker ens ord behövs. Min anmärkning var förhastad.
Det räcker med ett snörvligt, uteblivet andetag.
-Jag fann mitt hyllplan och kände mig nöjd. Insåg sedan att det var ett annat sorts plan jag behövde.
-En månskäreformad smilgrop var på kind ett fräscht ärr av livshunger.
-Oskuld: att vi lever innan vi upplever.
-Varför får inte jag som andra ha en säck gråt i börstet? Denna barlast som håller oss kvar på jorden. Men jag flyger..
-DETTA ÄTER MIG. Smaklig måltid.
Jag ska be att få betala. Berg- och- dalbana med primörer.
Smakade det bra?
Det skakade mig i mitt innersta och mitt yttersta. Det är jag som får betala.
-Jag har inte blivit kär. Jag har förblivit det.
Sår är sär och du är här.
Förbannat att jag förblivit kär.
-En typisk gudsmansmin. Mjuk, snirklig och vältalig.
-Och är det egentligen bättre att skjuta någon i huvudet eller hjärtat?
Den där dagen då det är jag, min skrivstuga och boxen rödvin närmare 35årsdagen.
Sånt jag egentligen inte vill visa förrän jag visat mina bröst, men gör det ändå och skyller på överhettningen av allt.
Läs snällt. Sov bra. Hejdå!
-Dålig förlorare söker Dig som låter mig vinna emellanåt.
Mysiga lappar på oväntade ställen utlovas. Exeptionell som liten sked.
-Det måste vara den annalkande hösten. Det måste vara vad som helst utom det här.
-.. som om den cancersjukes anhöriga slutade leva.
Så sluta inte älska förrän jag förgåtts av min ensamhet och ni inte får sluta älska varandra, bortsett från den tysta minuten tillägnad mig "minuten" försent då ni ändå håller om varandra i riktig tröst ist för trösten jag tilldelades i form av 'en dag så hittar också du någon att..'
-har svårt att acceptera att ord som "är" och "har" inte låter en ana alltings svekfaktor.
Senare förstår jag att verb ekker ens ord behövs. Min anmärkning var förhastad.
Det räcker med ett snörvligt, uteblivet andetag.
-Jag fann mitt hyllplan och kände mig nöjd. Insåg sedan att det var ett annat sorts plan jag behövde.
-En månskäreformad smilgrop var på kind ett fräscht ärr av livshunger.
-Oskuld: att vi lever innan vi upplever.
-Varför får inte jag som andra ha en säck gråt i börstet? Denna barlast som håller oss kvar på jorden. Men jag flyger..
-DETTA ÄTER MIG. Smaklig måltid.
Jag ska be att få betala. Berg- och- dalbana med primörer.
Smakade det bra?
Det skakade mig i mitt innersta och mitt yttersta. Det är jag som får betala.
-Jag har inte blivit kär. Jag har förblivit det.
Sår är sär och du är här.
Förbannat att jag förblivit kär.
-En typisk gudsmansmin. Mjuk, snirklig och vältalig.
-Och är det egentligen bättre att skjuta någon i huvudet eller hjärtat?
Kommentarer:
Trackback