to the left ella ella eh eh eh
Det finns så mycket att säga om så många, men kvällen till ära tänkte jag ägna min odelade upmärksamhet åt någon.
Och heller inte vilken någon som helst, utan denna någon med capital N.
Jag finner mig själv dittrillad. Uppe bland molnen. Nere i skiten. Ivägsvävad. Fast.
Jag har ingen som helst jävla aning om hur jag ska hantera det. Jag kan hantera det ytliga. Det besvarade. Det påhittade. De som varar för stunden. Men inte det här?!
Jag tyckte mig ha byggt upp en bra, jädra, redig safetyzone där ingen kunde röra mig på det viset men det var ju såklart bara bullshit.
För just nu vill jag bara kura ihop vid Någons hals och bo där, där det luktar Någon som mest. Jag vill skriva små lappar att gömma undan som Någon skrattar åt då Någon hittar dem. Jag vill komma hem till Någon, alldeles för full och säga saker jag varken vågar eller borde säga och vakna upp och försöka låtsas som om ingenting sagts. Jag vill sitta hemma och vänta på Någon och tänka 'om jag kunde sjunga skulle jag sjunga den här låten för dig om vi levde i en musikal'. Jag vill gå omkring i bara trosor och låta kroppen vara för jag vet att Någon tycker att jag är så jävla söt då jag morgontrött snubblar runt och letar något jag själv inte vet vad det är. Jag vill youtuba mina favoritklipp och skratta så jag kräks fastän Någon inte förstår vad som är roligt. Jag vill ha oprovocerade bråk med Någon. Jag vill att Någon ska ligga bredvid mig då jag har så ont att jag inte vet vad jag heter. Jag vill att Någon ska pilla i mitt hår och killa mig på armen och sex me up and what not i tid och otid. Jag vill att Någon ska tänka på mig som jag tänker på Någon .. och så vidare. För i helvete.
Så upptäcker man att vad det man egentligen inte ville skulle vara grundat överhuvudtaget enbart grundades på ens egna presumtioner och då blir det förstås lättare att hantera, men ändock jobbigare. För då fanns ju liksom ingenting, någonsin.
Så blir allt bara dåligt. Och sen blir allt svart. ..eller jag vet inte.
Och heller inte vilken någon som helst, utan denna någon med capital N.
Jag finner mig själv dittrillad. Uppe bland molnen. Nere i skiten. Ivägsvävad. Fast.
Jag har ingen som helst jävla aning om hur jag ska hantera det. Jag kan hantera det ytliga. Det besvarade. Det påhittade. De som varar för stunden. Men inte det här?!
Jag tyckte mig ha byggt upp en bra, jädra, redig safetyzone där ingen kunde röra mig på det viset men det var ju såklart bara bullshit.
För just nu vill jag bara kura ihop vid Någons hals och bo där, där det luktar Någon som mest. Jag vill skriva små lappar att gömma undan som Någon skrattar åt då Någon hittar dem. Jag vill komma hem till Någon, alldeles för full och säga saker jag varken vågar eller borde säga och vakna upp och försöka låtsas som om ingenting sagts. Jag vill sitta hemma och vänta på Någon och tänka 'om jag kunde sjunga skulle jag sjunga den här låten för dig om vi levde i en musikal'. Jag vill gå omkring i bara trosor och låta kroppen vara för jag vet att Någon tycker att jag är så jävla söt då jag morgontrött snubblar runt och letar något jag själv inte vet vad det är. Jag vill youtuba mina favoritklipp och skratta så jag kräks fastän Någon inte förstår vad som är roligt. Jag vill ha oprovocerade bråk med Någon. Jag vill att Någon ska ligga bredvid mig då jag har så ont att jag inte vet vad jag heter. Jag vill att Någon ska pilla i mitt hår och killa mig på armen och sex me up and what not i tid och otid. Jag vill att Någon ska tänka på mig som jag tänker på Någon .. och så vidare. För i helvete.
Så upptäcker man att vad det man egentligen inte ville skulle vara grundat överhuvudtaget enbart grundades på ens egna presumtioner och då blir det förstås lättare att hantera, men ändock jobbigare. För då fanns ju liksom ingenting, någonsin.
Så blir allt bara dåligt. Och sen blir allt svart. ..eller jag vet inte.
Kommentarer:
Postat av: Angie (:
Cool piercing du har :P
Kram
Postat av: tess
Nu har bloggvärlden plötsligt fått en ny sida med över 10.000 besök på ett dygn. Det är Madde som enbart 20 år har lämnat jorden. Hon dog i en ovanlig form av cancer.
Peter har givit sig själv en utmaning att se till att samla in 100.000 kr till Lucia åt Barncancerfonden. Det skall gå med bloggvärldens hjälp och med sann Maddeanda. Madde har varit viktig för många, hennes texter är verkligen fantastiska liksom hennes mammas och hennes killes.
Ni hjälper honom väll??
Hoppas att du länkar till inlägget så att det går att nå målet åt Barncancerfonden. Samt att du vill ge ett bidrag.
http://enbart.blogg.se/2008/september/080916-enbart-gastblogg-av-anne.html
//Tess
Trackback