mariakarlsson - my name is called religion

Jag kan, som synes, inte sova. Nu mörkret sakta flyr och jag ser hur dagen åter gryr.  En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet. Men olikt Cecilias situation finns här ingen att krypa tätt intill och jag känner viss olycka över att denne inte finns till.

Äter apelsinklyftor med pizza på och funderar kring sånt man gärna samtalar med de sina om. Försöker ignorera allt som utebliven sömn lämnar efter sig.
Lät mig istället ryckas med då någon nämnde latent kärlek. Som bara finns. För att man inte bli helt känslokall. Och Så Vidare.

Det kändes sant.
Och jag skulle sagt ungefär såhär till de mina som behagade att lyssna
"
Det vore trevligt att ha någon att dela den med, den där oskyndade dagen som förväntas bli njuten av, men istället bara känns lång.
Det vore trevligt att lära sig känna igen någons fotsteg bara genom att höra dem istället för att känna igen ljudet från toaletten som vittnar om att man glömt trycka till spolknappen ordentligt.
Det vore trevligt att istället för att titta tillbaka och ursäkta sin naivitet, vara naiv tillsammans med någon i tron på vad som komma skall/önskas/bör.
-
"

med ambition att fortsätta efter dagens avslutade studier.
Väl mött.