Into another nine months nightless dread
Fan, jag har vart rätt trist ett bra tag nu. Bloggwise, alltså. I'm a hoot IRL.
...
Innan jag återgår till allt det där andra måste jag ösa ur mig ett par sista grubblerier och funderingar kring fenomenet 2.FBS 07-08.
Det känns skönt att de muckat. Såhär en vecka senare är jag väldigt tillfreds med det faktum att allt som återstår är minnen. När de fanns där och krigade, bajsade, svettades och blödde i gäng så var det svårt att inte göra annat än önska sig dit och förbanna kroppen som inte ville orka. Jag var bara avundsjuk. Usch.
Men nu finns det inte mer, nu är det slut, och någon sorts bitterljuv skadeglädje jag gissar jag inte borde tala högt om har infunnit sig.
Det är lite elakt och egoistiskt, men sån är jag. Stundtals.
Nu saknar jag dem inte på samma sätt heller. Som grupp saknar jag dem, men inte nödvändigtvis alla individer, var för sig. Fast det är klart att det finns vissa stjärnor jag önskar följde Zakolskis exempel och hängde med till villepille.
Så känns det ju förövrigt jävligt löjligt att snacka om dem. Obefogat, typ. Men å andra sidan så var De så alltimittlivnärdethöllpåattrasaihop att jag inte kan låta bli. De betydde lite mer än allt annat, för de fanns där. Typ. Igen.
Men nu är det slut, för dem. Bra jobbat, fint krigat, lycka till.
...
Innan jag återgår till allt det där andra måste jag ösa ur mig ett par sista grubblerier och funderingar kring fenomenet 2.FBS 07-08.
Det känns skönt att de muckat. Såhär en vecka senare är jag väldigt tillfreds med det faktum att allt som återstår är minnen. När de fanns där och krigade, bajsade, svettades och blödde i gäng så var det svårt att inte göra annat än önska sig dit och förbanna kroppen som inte ville orka. Jag var bara avundsjuk. Usch.
Men nu finns det inte mer, nu är det slut, och någon sorts bitterljuv skadeglädje jag gissar jag inte borde tala högt om har infunnit sig.
Det är lite elakt och egoistiskt, men sån är jag. Stundtals.
Nu saknar jag dem inte på samma sätt heller. Som grupp saknar jag dem, men inte nödvändigtvis alla individer, var för sig. Fast det är klart att det finns vissa stjärnor jag önskar följde Zakolskis exempel och hängde med till villepille.
Så känns det ju förövrigt jävligt löjligt att snacka om dem. Obefogat, typ. Men å andra sidan så var De så alltimittlivnärdethöllpåattrasaihop att jag inte kan låta bli. De betydde lite mer än allt annat, för de fanns där. Typ. Igen.
Men nu är det slut, för dem. Bra jobbat, fint krigat, lycka till.
Kommentarer:
Trackback