mariakarlsson - my name is called religion -

Modebloggande

Jag har absolut inget att säga om debatten för jag är varken intresserad, insatt eller berättigad att yttra mig om huruvida en blogg är viktig, intressant eller värdig att överhuvudtaget existera då min blogg inte är något av det.
Så jag låter bli att yttra mig om Blondinbella, Kenzas.se eller sigrids.se.

Ändock vill jag nämna debatten och nu är det gjort.
Modebloggsdebatten.
Nu har jag nämnt den igen och känner att jag gjort mitt. Tillsvidare.

Äsch! När jag ändå är i farten så:
Jag har förfan inget att ha på mig till helgen?!
Efter en oglamourös helg (bortsett från tappra försök till åtminstone vårdad klädsel under födelsedagsmiddagen: cheap monday + monki) gjordes ett halvdant genomsök av "garderoben". Situationstecken eftersom hela mitt rum numer agerar gerderob då de tänkta utrymmena för klädförvaring redan är fyllda till bristningsgränsen.
Stina och Bella var mindre entusiasmerade publik till min hetsiga utrensning.
Allt jag äger är uråldrigt, söndertvättat och/eller några storlekar för smått. ÄLSKA PÅSKHULL!

Påskhullet gör alltså att praktiskt taget alla jeans är uteslutna. Det gör också att ett par schyssta,vida trousers är helt fel eftersom min röv inte vill se normal ut i dem. Klänning är alternativet, men då är problemet av annan sort; jag har använt dem 394857938475 ggr.
Tights och tisha?
Jag vill ha min oversizeade strayboys-tisha, men den har tagit ofrivillig semester till övertorneå. Den funkar alltid. Till allt.

Tacka vet jag umeås shoppingutbud och min nuvunna förmåga att inte spendera pengar på oegentligheter som mat, hyra och annat onödigt. Nu kan jag istället spendera dem på det jag verkligen behöver, och detta med eventuellt shoppingsällskap i världsklass. Puss!

Ett sista tillägg innan sängdags:
Hanna Fridéns blogg är värt ett besök. Hurra hurra!

(hahafan, vad löjligt! Jag ångrar redan att jag skrivit det här.)

2008-03-24 @ 23:31:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

dancing at discos

Helgen var övernaturligt perfekt. Kultsjödalen är det vackraste som finns.
Kinderna bränner fortfarande. Musklerna ömmar. Hjärtat svämmar över av tacksamhet.

Två dagar to go, sedan är det umeå och födelsedagsfinalen som gäller.

2008-03-24 @ 12:00:20 Permalink bilder Kommentarer (0) Trackback ()

Avundsjuka i sin renaste form

Äntligen födelsedag. All eyes on me och tårtakomn är ett faktum.
Min fina familj är bäst i världen och presenterna är snäppet bättre.
Trots detta svider det till av avundsjuka i mitt grönkamouflerade hjärta då jag mottog ett grattismejl från min saknade twinbtother;

Jag är i afghanistan, vart väl igenltigen firad igår med ramboskjutningar på jänkarnas camp sen flott middag där också =)

VAR ÄR RAMBOSKJUTNINGARNA FÖR MIG?!

Nu är det dags att bege sig mot storuman för att hämta hem Kpr Glas och Sgt Frimodig. v
Mot fjällvärlden!

2008-03-21 @ 12:02:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

you never where

"Jag besatt inte tillräcklig motståndskraft för att stävja min hand från att förflytta sig till hennes höft,
där den kupade sig kring det skarpa höftbenet.

Jag vaknade, söder om naveln."

Att viss inläggs-hets råder är jag väl medveten om. Dock ursäktar jag den inte.
Denna av rastlösheten kommna skrivmanin innehar en viss onämnbar substans vilken mitt exhibionistiska jag inte kan låta bli att ändå nämna.

Det fuckar med mitt huvud på ett så jävla skönt och efterlängtat sätt.
Huvudknulleri på gränsen till våldtäckt, för det är ofrivilligt och framkallar karakteristisk hysteri och vånda. Och det är ett ord för mycket och två minuter för länge och 'åh-herregud-vad-sa-du-vad-gör-du-vad-vill-du-vad-ska-du?!?'
Men det älskar med mitt huvud också. Och det är frivilligt och framkallar karakteristisk hysteri och vånda. Och det är ett ord för lite och två minuter för kort och 'åååh-herreguuud..säg-det-gör-det-vill-det!'
Självklart har det lite randomsex med mitt huvud också. Baraföratt. Fö-ratt.
Samlag med min hjärna. På så många nivåer.

Baby! Un-fuck me!
(pippa, ligga, göka, jucka, sätta på osv..)

Sådärja! Nu Har jag fått det ur systemet, alla synomymer inräknade.

I överanalyserandets värld lever jag farligt. I min värld säger vi 'I'll go if you go'
I övriga världar gissar jag att intresset inte kunde vara mindre.

Och jag vill slita sönder min laddare till mobilen. Glappa, jävla laddarjävel!
Och jag vill ha långt hår igen. Jag vill ha långt hår på mitt knullade huvud.

2008-03-20 @ 00:46:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

fully sedated

Operationsdatum fastställt. Jag erkänner mig nervös. Liten. Hjälplös. Rädd. Ensam. Fattig. Hungrig.
Neee, nu överdrev jag, men det känns skrämmande.
Relativt ny i den här tyngre delen av branchen så har jag ju faktiskt ingen aning om hur mycket nervositet som är befogad.

Födelsedagsfirandet har enligt tradition sparkats igång en vecka i förväg, i år av farmor och Calle. Pussiloveyou!
Kaffe, bullar, söta farmor-presenter och samtal om livet hela förmiddagen.
Vi ska alla tre deffa inför beach -08 och Sicilienresan.

(så funderar man ju en aning kring hur 2fbs mår efter natten?)

Btw så var det här inte igår.

2008-03-18 @ 15:04:57 Permalink bilder Kommentarer (1) Trackback ()

Embraced

Hemmavid, full av beundran, stolthet, avundsjuka och, återigen, saknad.
Det tjänar inget till att ens försöka beskriva det av lycka framkallade deliriet som infann sig så snart jag satt min fot innanför F21s grindar, vilket därefter varade helgen ut.

Full aktivitet under fredagen. Bokstavligt talat.
Entusiasmerad av återföreningen fann jag tillsist mig själv, efter att under ett fåtal timmar inte varit fullt så

närvarande (detta på grund av endorfinöverdosen återföreningen framkallade), vid olles mystrånga barbord med

mina hjältar.
Same old bartender, same old häng i gäng. Lyckan var total.

Full aktivitet, dock i anan bemärkelse, under lördagen.
Å ja bah; been there, done that.

Det smärtade djupt att vandra omkring civilklädd som förmodad flickvän då grabbarna fick visa sina färdigheter.
Hade gärna sprungit omkring lika kittad som Lein och Sahlin och mött de av förundran storögda mammpapporna,

men fick istället nöja mig med att klämma och känna på soldaterna likt de andra civilisterna.

Dock med vissa extra privilegier.

Och som vi klämde och kände på varandra sedan!
Att återigen få förlora sig i mina gröna hjältars famnar var störst av allt; Att få andas in den andres välmening

som rann rakt till hjärtat fick mig knäsvag då jag glömde bort att syresätta blodet.

Den ömsesidiga saknaden som i de flesta fall fick sitt avslut i omfamningsögonblicket kändes i hela mitt universum. Fusionen Jag + 2FBS var vacker.

(Att sedan min farewellnote fanns upphängd för allmän beskådning på anslagstavlan i vår korridor var ett ömhetsbevis av sällan skådat slag.)

Med en vacker symfoni av kulsprutor, automaktkarbiner och mördarhundarnas hetska skall i den isiga solnedången avslutade 2FBS anhörigdagen.
Jag var tårögd.

Mental erektion infann sig då någon utagerade sin roll som jag tidigare bara upplevt genom det talade ordet, inte sett live.

Yeah baby, tänkte jag och nynnade lite på candyman. Men det är en parentes vi inte skall orda vidare om. HE-HE-HE.

Att återigen lämna dem på söndagen var söndertrasande sorgligt, men jag tror att jag någonstans fann det closure jag behövt.
Dessutom har jag födelsedagskalaset att se fram emot, då eliten självklart kommer att närvara.

M. Mitt 2FBS. Jag älskar dem.

2008-03-17 @ 16:54:30 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()