mariakarlsson - my name is called religion

Jag är så tillfreds Jag är väldigt zen och njuter av vardagen i all sin enkelhet. Härligt va?
Jag tänker inte så överdrivet mycket på vad som inte behövs tänkas på och jag känner inte efter i onödan.
Bara.. zen.
Going with the flow.
Feeling the rythm.
Do a little dance, make a little love, get down.


Midsommarafton och Linneas födelsedag idag. Hurra hurra hurra hurra!
Hon är för långt borta. Eller så är jag för långt borta? Det geografiska avståndet är hur som helst för stort.
Det vore totally awesome om jag, Linnea och Maja kunde reunite på någon sommaräng och käka slaskig grädd-marrängtårta och bara vara med varandra.
Mina brudar. Mina intelligenta, fantastiska, vackra brudar.


Att det är midsommarafton går mig obemärkt förbi. Tafatta försök till något sorts samkväm över huvud taget har alla gått i stöpet, så nu struntar jag i det. Det är vanlig fredag idag, som de senaste tre midsommaraftnar jag flytt.
Känner mig allergisk mot stugor och fjäll och isolering, vilket alla andra, i hela världen tycks anamma som det enda alternativet för midsommarfirande. Överväger att tvinga mig på, bjuda in mig själv till någon tillställning här i byn, men det känns inte heller särskilt .. classy.
Det är synd, världen, vi skulle kunna ha en jävligt bra midsommarafton.
Planen är istället; vattna, städa och plantera på handelträdgården. Därefter manipedi, göra ett försök att locka håret, dress up real nice och äta fredagsmat med pappsen, förutsett att han inte är en av alla de andra som ska isolera sig i någon stuga.
Isf är det jag, och ingen annan, som tar mig an denna fredagkväll. Ingen bitterhet, bara ZEN. Den efterlysta ensamheten och jag.

Jag tror förövrigt att jag kommer att bli en söt och riktigt rynkig tant. Med vackra händer.