stormöte
Vi har gjort slut nu, åtminstone för tillfället. Kanske har vi tagit paus, men jag har aldrig trott på pauser. Nu vill jag åtminstone tro. I allafall om det är på Ross-villkor och inte Rachels stupid rules, eftersom jag planerar att hångla med San Giovanni och knulla med Stockholm.
Egentligen var vi bara lovers, då jag är legally married med Vilhelmina. Men jag älskade Umeå, som inget annat ställe på jorden. Vi gav varandra allt, det gjorde vi.
Tack för tre oförglömliga år, Umeå. Tack för alla kärlekar du gav mig, tack för alla sömnlösa nätter, alla möten och icke-möten, alla fester, alla shoppingrundor, all utbildning, all lärdom, alla misstag och allt som blev fel. Allt var så rätt.
Tack för det.
Jag blir så förbannat sentimental då jag gräver runt i mitt nedpackade liv och försöker adaptera det på det nuvarande, pågående. För det är ju omöjligt hur mycket man än försöker. Då var då och nu är nu och bla är bla och bajs är bajs.
Mest sentimental blir jag över alla gamla kvitton jag sparat av olika anledningar (Jossa skrev ett så förbaskat bra inlägg om det en gång i tiden. Läs det här).
Förutom att försöka packa upp och göra plats så har jag vart på Stormöte.
Familjen Karlsson goes gemensam semester är inget som görs i en handvndning, tydligen. Så vi bjöds hem till Jannes för genomgång och frågestund.
Hur kör vi? När kör vi? Var kör vi? Varför kör vi? Men..? Och..? Vem..?
Det bjöds även på kaffe och bullar. Och på tal om fika så fick jag ansvaret att administrera fika på nedvägen. Efter önskemål så vill jag nu påkalla LINNEAS uppmärksamhet;
TISDAGEN DEN 1a JULI KOMMER JAG+ FAM., FARMOR+ CI, JANNE+KIA
ATT INTA MEKKA FÖR ATT FÖRTÄRA DE LÄCKERHETER SOM BJUDS.
Haha, kul va?!
....
Fan, vad jag längtar till solen nu. Den italienska storsolen.
Stockholmssolen också förstås.
Och nu till det störsa dilemmat jag någonsin stött på:
STHLM PRIDE (alltså det är EURO PRIDE!) eller STORSJÖYRAN?!
Egentligen var vi bara lovers, då jag är legally married med Vilhelmina. Men jag älskade Umeå, som inget annat ställe på jorden. Vi gav varandra allt, det gjorde vi.
Tack för tre oförglömliga år, Umeå. Tack för alla kärlekar du gav mig, tack för alla sömnlösa nätter, alla möten och icke-möten, alla fester, alla shoppingrundor, all utbildning, all lärdom, alla misstag och allt som blev fel. Allt var så rätt.
Tack för det.
Jag blir så förbannat sentimental då jag gräver runt i mitt nedpackade liv och försöker adaptera det på det nuvarande, pågående. För det är ju omöjligt hur mycket man än försöker. Då var då och nu är nu och bla är bla och bajs är bajs.
Mest sentimental blir jag över alla gamla kvitton jag sparat av olika anledningar (Jossa skrev ett så förbaskat bra inlägg om det en gång i tiden. Läs det här).
Förutom att försöka packa upp och göra plats så har jag vart på Stormöte.
Familjen Karlsson goes gemensam semester är inget som görs i en handvndning, tydligen. Så vi bjöds hem till Jannes för genomgång och frågestund.
Hur kör vi? När kör vi? Var kör vi? Varför kör vi? Men..? Och..? Vem..?
Det bjöds även på kaffe och bullar. Och på tal om fika så fick jag ansvaret att administrera fika på nedvägen. Efter önskemål så vill jag nu påkalla LINNEAS uppmärksamhet;
TISDAGEN DEN 1a JULI KOMMER JAG+ FAM., FARMOR+ CI, JANNE+KIA
ATT INTA MEKKA FÖR ATT FÖRTÄRA DE LÄCKERHETER SOM BJUDS.
Haha, kul va?!
....
Fan, vad jag längtar till solen nu. Den italienska storsolen.
Stockholmssolen också förstås.
Och nu till det störsa dilemmat jag någonsin stött på:
STHLM PRIDE (alltså det är EURO PRIDE!) eller STORSJÖYRAN?!
Kommentarer:
Postat av: Linnea
Säg inte sådär om Umpe, det är för bra för ett äkta avslut, det vet vi alla. Du krossar mitt hjärta när du skriver sådär, dock helar du det ganska bra över det sistnämnda i inlägget, jag är lycklig.
Trackback