keep the distance
Jag kommer att ge denna måndag obefogat mycket kritik. Det är en Dålig Jävla Dagjävel idag.
Inget har hänt som jag kan skylla på dagen, men det är så lätt och bekvämt och det går så bra att hänvisa till händelser som inte alls är särskilt jobbiga, irriterande eller svåra att hantera.
Som jobbiga kunder, dåligt väder och skavsår. Och det har drabbat mig idag, all three of them, men det är inte lika drabbande som det som inte alls har något med dagen att göra.
Som till exempel människor. Männniskor har drabbat mig idag. Alldeles för mycket människor.
Det enda jag längtar efter är att få vara ifred. Att få låsa dörren om mig och sjunga och dansa och vara naken eller inte och smutsig eller inte och äta och sova när jag känner för det. Jag vill titta på TV ifred och lyssna på min musik och dricka vin och grina som besatt och skratta åt skämt jag kommer på själv. Jag vill sova ensam och inte prata med någon på flera dagar. Inte någon alls.
Fan vad skönt det skulle vara. Men istället finns alla dessa människor med sina orimliga krav och frågor och förtjusningar och inviter och omtanke och vänskap och vänlighet och långa armar och annat mänskligt operfekt perfekt. Perfekt operfekt.
Whatever. Funderar en aning över min hud och huruvida den ickeexisterande men ändock förväntade och nästan obligatoriska färgskiftningen påverkar min vardag, vilket inte är nämnvärt eller något jag egentligen funderar över alls, men inlägget kräver viss mån av ytlighet.
En gång i tiden var jag somrigt brun och fin. Då var jag 15 år och drack gräsmatte-te hos en Jesus look-a-like tillsammans med familjen Anderback. Jag tyckte mig även vara frälst av någon sorts överkärlek av moder jord kommen.
Idag tycker jag mig veta bättre än att tro på överkärleken.
Apropå det så beställde jag precis böcker i ämnet:
Sara Villius - Sex
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Carin Holmberg - Det kallas kärlek
Baksjön ser bra ut. Men baksjön borde ha svåra komplex då vi finns såhär nära varandra.
I'm smashin', som alltid.
Inget har hänt som jag kan skylla på dagen, men det är så lätt och bekvämt och det går så bra att hänvisa till händelser som inte alls är särskilt jobbiga, irriterande eller svåra att hantera.
Som jobbiga kunder, dåligt väder och skavsår. Och det har drabbat mig idag, all three of them, men det är inte lika drabbande som det som inte alls har något med dagen att göra.
Som till exempel människor. Männniskor har drabbat mig idag. Alldeles för mycket människor.
Det enda jag längtar efter är att få vara ifred. Att få låsa dörren om mig och sjunga och dansa och vara naken eller inte och smutsig eller inte och äta och sova när jag känner för det. Jag vill titta på TV ifred och lyssna på min musik och dricka vin och grina som besatt och skratta åt skämt jag kommer på själv. Jag vill sova ensam och inte prata med någon på flera dagar. Inte någon alls.
Fan vad skönt det skulle vara. Men istället finns alla dessa människor med sina orimliga krav och frågor och förtjusningar och inviter och omtanke och vänskap och vänlighet och långa armar och annat mänskligt operfekt perfekt. Perfekt operfekt.
Whatever. Funderar en aning över min hud och huruvida den ickeexisterande men ändock förväntade och nästan obligatoriska färgskiftningen påverkar min vardag, vilket inte är nämnvärt eller något jag egentligen funderar över alls, men inlägget kräver viss mån av ytlighet.
En gång i tiden var jag somrigt brun och fin. Då var jag 15 år och drack gräsmatte-te hos en Jesus look-a-like tillsammans med familjen Anderback. Jag tyckte mig även vara frälst av någon sorts överkärlek av moder jord kommen.
Idag tycker jag mig veta bättre än att tro på överkärleken.
Apropå det så beställde jag precis böcker i ämnet:
Sara Villius - Sex
Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Carin Holmberg - Det kallas kärlek
Baksjön ser bra ut. Men baksjön borde ha svåra komplex då vi finns såhär nära varandra.
I'm smashin', som alltid.
Kommentarer:
Trackback