En del till synes överdrivna svordomar
Stog en överdrivet fet man och flåsade mig i nacken då jag åkte hit. Jag skrek, så jag nästan svimmade; FLYG IVÄG, FÖRBANNADE BARBAPAPPA!
Inte
för jag stod kvar och lät honom andas in den där fina doften av mig man bara känner då man är riktigt nära. Han förtjänade den inte. Han stal min doft. ÄCKÖÖÖÖL! Jag vill spraymåla nån sunkig allmänpissoar med din hjärna.
Sitter hemma hos Frohdelicious, i hans förbannat fräscha lya, och tycker överjävla mycket synd om mig själv. Eller så är jag förbannad. Arg. Hysterisk. Något är det. En reaktionsbildning mot euforin som berusat mig de gånga dagarna.
Frohde själv är ute på äventyr i Stockholmsnatten, men jag pallar inte en dag till i rusdryckens tecken. Inte en dag till, förrän nästa helg då vi kör, igen.
Visst har det blivit lite mycket av livets goda på sistone. De gångna veckornas alkoholkonsumtion tar ikväll ut sin rätt, både kroppsligt och själsligt, fo shizzle.
Gårdagen var ju inte direkt another night at Wilhelmina Hotel. Håhå, jaja. Det bjöds på förstklassig underhållning och jag lärde mig, i vad som börjar bli, sedvanlig ordning, en ny diss. En diss vilken visade sig vara jävligt välbehövlig. Det satt dessutom fint att fuck min och någon annas brain out.
Oops..
Tack och hej, för den här gången Stockholm!
I'll be back, och då på permanent basis.
Kommentarer:
Trackback