Jag kan bajsa.

Nu är jag hemma. I sverige.
Sitter i Nyköping, på nånting-vägen 19, i Linnea och Larrys lgnht och eftersvettas. 10 dagar i det 800 grader varma Posada rinner nu av mig, ner i den gråmelerade MIOsoffan.
SWEET!
Hyn är några nyanser mörkare, håret några nyanser ljusare och midjan några centimeter vidare.
Jag förälskade mig i en dykinstruktör, Kicki hade problem med utandningen och farmor sveptes iväg av en våg.
Vi har haft det jättebra och tänker inte gå in i detalj på någonting. Det kanske dyker upp bilder någon gång.
 You'll see.

Nu ska jag försöka administrera min sthlmsvistelse. Detta innebär telefonkonferenser i det oändliga, vilket för det första är jävligt trist och för det andra i det närmaste ogenomförbart då man  har en uppfuckad telefon. För det tredje, förresten, jävligt jobbigt då FOLK INTE SVARAR!!!!!!!?!?!?!?!?
Hade en, tyckte jag, vattentät plan vars grund vilade på den påståda klippan Jane.
Jane låter å andra sidan hormonerna vinna över förståndet och kuckelikuar norrut, vilket i sin tur innebär att min vattentäta plan är vattenskadad, å det grövsta.
Det handlar förvisso om ett par timmar, eller i värsta fall en dags förskjutning i planeringen.
Och jag har verkligen ingenting emot att chill out max, relax all cool här i NYC tillsammans med Linkan (heh.) plus one.
Vi har taxfree Baileys, varandra och regn.
Jag har nämligen NÄSTAN glömt hur regn ter sig.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits