mariakarlsson - my name is called religion

I hopp om att väcka den inte alls särskilt närvarande julkänslan klädde jag tidigare i morse granen.
Granen är skev och gles, julkänslan därefter.
Jag gillar inte julen. Den är så förbannat gåpåig. Ursäktar sig inte trots sitt tvång om påklistrad kärlek och gemenskap och äckliga röror.
Jag gillar inte denna enda umgängesform som erbjuds; sitta ner, vara söt, tacka snällt.
Jag gillar inte tvångsgiftermål heller.
Min familj däremot, dem älskar jag. Otvunget, varenda sekund.

Planen är att jobba 12 timmar idag. 12 timmar servicemind och trevliga leenden och mottaglighet för klagomål och tänkt ömsesidighet gällande önskan om den goda julen. 12 timmar klorofyll och nektar och pollen och allergiska reaktioner.
Det luktar för starkt. Det luktar så gott. Det luktar så juligt. Det luktar.
Håll för näsan. Jo.. Mm. Jaså?

Jag fortsätter förbereda för sånt jag hoppas på och det är liksom så fint att det aldrig kommer hända.
Man ska inte hålla på och förbereda sig, ska man inte, ska man. Icke-picke-pö.
Men man ska ju hoppas. Och tro. Och då är det svårt att inte förbereda sig.
Till mig har man sagt att jag ska sova bort det, vilket jag tycker är lite elakt.
Men å andra sidan så vet ju inte jag någonting (vilket enligt vissa ansedda är den enda vägen till frihet).

Sova. Det är sånt jag höll på med mellan 21.00 - 05.30. Förr i tiden.
Nu för tiden gör jag mig redo för att jobba 12 timmar.