mariakarlsson - my name is called religion

Nu är jag hemma igen.
I morgon åker jag igen, trots strikta restriktioner om bedrest.


Yran -08 var väl sisådär, fast ändå så jävla, jävla awesome.
Jag har en halvbruten näsa och en ny  outfit som bevis. En blå, jävligt stylish outfit från stadens sjukhus.
Håhå, jaja. All min kärlek till världens i särklass bästa människa och vän; Wilanders Dansbanders.
Han är så bra. Bäst. Världsbäst. Jag älskar honom. Mest av allt. Tack för att du finns. Puss. Kram. Klapp. Stryk. Mys osv. Sluta aldrig vara du. Förlåt om jag hade sönder din hand.

Näsan har dock inget med sjukhuset att göra. Näsan gick sönder då den var i vägen när jag ramlade i golvet.
Jävligt meningslöst. Lika meningslöst som den gången jag ramlade av stolen hos Maja, back in the days.
Linnea var med och jag misstänker att mina meningslösa fall har något med hennes närvaro att göra. Haha.
Jossa och Petras namn ska också droppas, för de var tack vare de tyre brudarna som yran blev så jävla awesome som den blev.

Jag träffade Kim också. Det var hur trevligt som helst. Jag måste träffa Kim oftare. Han är så snygg.


Fan, jag måste packa.