mariakarlsson - my name is called religion

Jag bestämde mig för att vara frisk ikväll, trots att jag gillar feber. Det är allt som oftast en riktigt angenäm opasslighet jag njuter av. Friskförklaringen var dock onödig, då den grundade sig på förhopppningen om att någon i min fatalt reducerade, vilhelminska vänskapskrets skulle nappa på förslaget om att ha "lite roligt".
Inte någon visade minsta intresse.

Jag är inte ledsen för det. Istället kunde jag ägna min fullständiga uppmärksamhet till Sophies val, denna viktigt stora bok som i åratal gått mig förbi.
Jag älskar den redan, trots att jag inte hunnit så långt. Mest älskar jag den för språket och kan inte annat än helt och fullt ställa mig bakom Stingos kärlek till ord.
'Men jag var en ensam läsare och därtill sällsamt eklektisk, med en böjelse för det skrivna ordet - nästan viket skrivet ord som helst - som var så lättantändligt att det gränsade till det erotiska.'
Spot on, Stingo!
Caj Lundgren har översatt den. Bra jobbat, Caj. Jag älskar dig för det.
Jag älskar åtminstone dina ord, ditt sätt att använda dem. Jag ska lära mig mer om dig. Jag tror du har mycket att lära mig, nämligen.


Nu blir det film för att fördriva tiden, febern och den icke självvalda ensamheten. The Last Kiss (bara för att Zach Braff spelar huvudrollen.)