mariakarlsson - my name is called religion

Nice dag, som sagt, som snart är ny dag igen. Time's flyin' by. Träffade efterlängtade Isak och Freja och vi diskuterade allt från youtube till Heroes. Sjujäkla trevligt var det. Jädra nice att ha både Kaj och Isak på hemmaplan igen, det må jag säga.

Spenderade den tidigare delen av kvällen med Maja och Johanna. Kunde inte annat än konstatera att ett oifrånkomligt samtalsämne just nu är framtiden. Oavsett om det är klasskamrater som inte vet vad de ska ta sig till efter avslutad skolgång eller om det är funderande föräldrar eller nyfikna vänner så är detta samtalsämne st'ndigt på tapeten. Framtiden är skiten alla snackar.
Kan inte låta bli att känna mig obekväm i dessa samtal, åtminstone vad gäller tillsammans med flickor som inte är särsklit nära vänner. Är de inte osäkra på vad de vill göra av livet så är det funderingar på livets stora frågor eller planeringar om bilen de ska köpa som ska passa familjen.

Jag har inga barn inplanerade, ingen man, ingen villa, ingen hund i min framtid. Jag har min karriär jag hoppas göra, mina drömmar och mig själv. Jag vet vad jag vill och tänker leva efter den drömmen. All by myself som celine gärna sjunger. Du är fin, celine (bortsett från näsan)
Jag känner ingen längtan efter moderskapet, at all. Jag ser mig sannerligen inte som mamma överhuvudtaget.
Om jag skulle bli gravid nu, skulle jag inte tveka en microsekund på att avlägsna det från mig. Dock säger jag inte att jag inte är glad för de som blir gravida och skaffar barn. Jag förstår och accepterar absolut era drömmar och planer!
Men jag är ingen mamma. Inte än på 15 år, om ens då. I min värld skulle det innebära hinder, nederlag och förstoppning i drömtarmen, delux.

Som Johanna sa, ungefär: " När jag ser mig presentera mig själv så säger jag 'Johanna Arvidson. Jag är mamma till två barn.' När jag ser mig dig presentera sig så är det 'Maria Karlsson. FN's generalsekreterare osv. osv blablabla.. ..och just ja jag har nån unge också.' Om du ens skaffar barn!?"

Detta har sina nackdelar i nuläget since it's quite an aktuell fråga och diskussion. Man pratar pojkvänner, kärlek, oviss men hoppfull framtid, drömmar och förhoppningar. 
Jag har mitt intresse vilket jag inte delar med någon av mina girlfriends och mina framtidsdrömmar hittar inget gemensamt med mina kära vänners framtidsdrömmar.
Deras framtidsdrömmar är motsvarigheten till filmens cheerleaderstjejer kontra mina drömmar som motsvarar .. ..Jag vet inte riktigt. Inte cheerleadertjejerna eller någon av de andra brudarna för den delen.
Jag har sagt åt dem att sätta ner en fot om jag blir för nördig, även om jag å andra sidan accepterar timslånga disskusioner om eventuella namn på barn.
Det gör mig inget, för jag önskar dem alla lycka och jag tror att de kommer att bli de bästa av mödrar. Något som däremot skrämmer mig är de oifrånkomliga klyfta som med största sannolikhet kommer att uppstå.
Men de ledsnar fort på mitt intrsesse om värnplikt, utlandstjänst, krigssituationer, vapen, krig, frystorkat, whatever

Även om det inte finns på kartan för mina vänner än på ett par år att fortplanta sig, så vet jag att de önskar och längtar och jag är så innerligt glad för deras skull att de vet med sig vad de vill åstadkomma i kärleks- och - familjeliv. Lycka till och kör i vind, för fan!
 Vad det innebär för mig just nu är blur på min focus-radar. I mina planer finns nämligen ingen annan än mig själv och de jag behöver för att lära mig det jag ska, inräknade. Svårare än så är det inte.
Jag känner ingen längat efter tvåsamhet och jag är inte rädd för att vara själv. Jag tror inte jag kommer känna mig ensam över huvud taget; det enda jag kommer att känna är att jag är själv och där vet vi alla om den viktiga skillnaden.
Och som tröst för andra som ser det som 'tragisk' så säger jag att jag blivit älskad och älskat en gång under min hittills så korta livstid, vilket är mer än många får chansen att uppleva.'

Sov gott, dröm dra och vakna glada kära läsare (och förresten så suger ni på att avslöja vilka ni är!)