mariakarlsson - my name is called religion

Jag vill inleda med en stor applåd till Linda och Johan för det mest välplanerade och väl genomförda skämtet i världshistorien.
Slightly elakt, men sjukt bra.

Linda började redan i måndags prata om hur nervös hon var för onsdagen. Försökte så gott och försiktigt jag kunde få henne att berätta vad som skulle hända, men hon insisterade på att inte prata om det, så jag lät det så gott jag kunde vara.
Trots detta så nämnde hon det ett par gånger och i tisdags så berättade hon, utan att ge några detaljer, att hon skulle på rättegång.
Blev jävligt orolig, men eftersom hon fortfarandeinte ville gå in på detaljer lät jag det vara.

Så igår tänkte jag mest hela dagen på henne och hoppades att det skulle gå bra, så jag ringde henne vid 4, hade köpt lite vin, lånat hem ett par filmer, köpt fika och städat lite.
Hon skulle då träffa Malin och ringa senare, så jag spenderade tid med datapatan och väntade på att hon skulle höra av sig.
Så ringde hon vid 2130 och frågade om hon kunde komma förbi och självklart kunde hon det. Hon har egen nyckel till min lya, så jag behövde inte oroa mig för att gå ner och öppna.

Så dök hon upp efter nån kvart och såg förvånansvärt glad ut.
'Jag är så nöjd! Jag åkte inte dit, bara de två andra.. blablabla'
Blev såklart jävligt glad för hennes skull men kände fortfarande att jag inte ville fråga för mycket.
så utbrister den lilla jävlen
'SÅG DU BREVINKASTET?!?!?!?!?'
'Nej..?'
'DET ÖPPNADES!!!'

blev så sjukt rädd så jag kissade i soffan där jag satt. Stirrade intensivt på brevinkastet som sakta öppnades och stannade öppet.
Ropade så stadigt och tufft jag kunde:'Hallå!?' utan att få något svar.
Hela världen försvann och jag insåg att om två minuter är jag död.
Jag har en försvunnen nyckel som vem som helst kunnat få tag på och nu är de här för att döda mig.
Viskade till Linda och frågade om hon låste, vilket hon naturligtvis inte gjort och jag ville dö. Verkligen kasta mig utför balkongen så jag åtminstone slapp bli mördad.

Ser handtaget röra sig och dörren öppnas och tårarna steg i mina stackars ögon.
Så långsamt har en dörr aldrig öppnats tidigare och in kommer JOHAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag blev så arg och så lycklig att jag kramade om honom och knuffade in linda i garderoben.
Insåg att hon inte alls vart på nån förbannad rättegång, utan agt det så hon skulle kunna gå och möta Johan på tåget utan att jag skulle följa med eller whatever.

Darrade som ett full katt resten av kvällen och har inte riktigt vart mig själv sen dess.
Fyfan! VILKEN JÄVLA HÄMND NI KAN VÄNTA ER!

Idag var planen att skejta hela dagen tillsammans med Linda, Johan och Thomas. Efter 10 minuter på brädan stöp jag som ingen tidigare gjort. Det tog tvärstopp av okänd anledning och jag föll hjälplös, raklång på asfalten. Försökte knäcka vägen med min panna men den knäckte mitt huvud istället. Skrapade upp händer, mage, knän och armbågar och fickinte tag på plåster förrän 2 timmar senare. Min mandodiao tröja är nu även wannabe-mördartröja.
:(
Träffade ungefär alla jag känner på stan och var tvungen att dra historien 20837592875982437593 ggr. Såg ut som nyhemkommen från kriget. Preview med andra ord.
Belönade mig själv efter dessa två hårda dagar med mat för 500 spänn.
Party i morgon, vilket jag ser fram emot.

Nu natt, och jag önskar jag var hos mamma i italien.
Mamma, om du läser innan ni beger er ut på äventyr; SKIT I ITALIEN OCH KOM HEM OCH TA HAND OM MIG OCH MITT HUVUD ISTÄLLET! jag saknar och älskar dig!