mariakarlsson - my name is called religion

Eftersom tangentbordet är halvsidesförlamat känns det mer eller mindre lönlöst att skriva ett inlägg som egentligen ingen intresserar sig för . Men jag gör det ändå, för det är så förbannat mycket roligare, åtminstone för mig, än att skriva hemtenta om kalla, jävla, kriget. Det tar för mycket energi att behöva skriva onödigt bullshit på denna värdelösa dator. . Inte nog med att den kraschade och tog med sig allt in i döden, så har, som sagt, även tangentbordet gett opp. Projektarbetet, hela min bok, är borta. Allt skolarbete jag gjort de senaste tre åren är borta. Alla bilder jag tagit sedan två år tillbaka är borta. Det går att likna vid en stroke, eller en hjärnblödning. När datorn återupplivades var han inte densamme, och jag har svårt att älska denna nya sida av honom. Jag måste umgås med honom, jag måste lära mig älska honom igen, men det kommer att ta tid, och jag kan nog aldrig lita på honom som jag kunde förr.   Bortsett från datorkraschen är jag fortfarande sjuk. Kan bero på att jag inte fått sova på väldigt länge. Får ideligen pushar från min välbetalda, landstingsanställda, låtsasvän att knapra diverse piller, Vilket jag vägrar in i döden. Hellre är jag vaken än vecka än att svälja piller. Jag är livrädd efter att ha varit så nära nära-döden. Hursom, febern går i små vågor, hostan håller ihärdigt i sig och snoret rinner oavbrutet. Jag lät det dock inte hindra mig från att umgås med mina älskade vänner i helgen. Oförglömligt. För att mildra sorgen efter data-döden så åkte jag även en sväng till mormor och gjorde av med åtskilliga tusenlappar, vilket måste vara den bästa smärtlindring there is. Kläder, skor och alkohol inhandlades. Otaliga timmar spenderade jag med huvudet i min älskade mormors knä, och vi diskuterade allt och ingenting. En välbehövlig paus. Jag planerar att vara tillbaka i livet efter onsdag, då allt skolarbete är över. Då börjar jag höra av mig igen, och framförallt till Linnea. Jag saknar dig så jag gråter en skvätt lite då och då! Förlåt mig för min frånvaro. Jag tänker på dig 24/7.   Enter/retur är, som synes, en av de tangenter som är ur funktion. Hur kul som helst då man har två vetenskapliga rapporter att skriva om, eftersom datadöden tog dem med sig. Det finns ingen röd tråd här, men det skiter jag i. Back to work, sömn blir det ändå inte. Tja!