how love could ever stand a chance
För ett år sedan vaknade jag vid den här tiden efter Svennes 25-års fest.
Tiden går relativt fort när man tänker i de banorna. Bekantskaper kommer och går rätt fort när man tänker i de banorna. Livet går rätt fort när man tänker i de banorna.
Well, inget att grämmes över som vissa bonniga bönder från urskogarna skulle sagt, and i really don't. Grämmes alltså.
Det har vart en rätt turbulent tid i livet, sedan maj förra året. Varken mer eller mindre turbulent än något annat år, men different turbulence, fo' sho'! Bumpy rides och airholes på olika höjder som fått konsekvenser av alla de slag.
Jag har gjort resan som allt från bitterfitta till hospitaliserad mentalstörd till hjälte till partyprinsessa till förälskad till besviken/besvikelse till årets vän till årets absolutinte-vän till .. gud vet vad. På gott och ont.
Och andra människor involverade i mitt liv har i mina ögon gjort liknande resor. På gott och ont.
Turbulens go' vänner är ledordet för maj -06 till maj-07.
Varför jag gör en årssummering helt utan vidare denna soliga maj morgon vet man inte så noga. Andan föll på och jag kände mig taggad på det bara.
Kan ha mycket att göra med de stundande avsluten som studenten innebär; ett bra riktmärke för var någon slutar och något annat tar vid, för de flesta.
Försöker desperat hitta inspiration till studenttalet men vill egentligen bara skratta och skåla ut min lycka över drömmarna jag hittat och skall förverklige, tillskillnad från 90% av studenterna vid JBgymnasium.
Kanske hittar jag inspirationen om 10 minuter, då jag sätter mig och solar på min balkong med en kick-ass bok och min smoothie? We'll see about that.
Något jag konstaterat är att livet är skönare, dock mindre intressant, utan turbulens.
Som nu for example; lugnt, fridfullt och bra. Fokus3000 och inga vidare utsvävningar.
Annat var det 'på den tiden' (hö-hö-hö) då man förgäves sökte bekräftelse och förälskelser än till höger än till vänster.
Ni kan inte frångå att det var skojigare att läsa om mitt liv back then?
Men ledsen readers, efter alla misslyckanden, tafatta försök och kanske framförallt insikter om vad det innebär är jag less.
Senaste crushen var väl iofs lyckad, det kan jag inte sticka under stolen, soffan eller ens sängen med;
Denna man jag spanat in sedan begynnelsen, som i mina ögon var mer av en gud (vilket jag nu förnekar att jag någonsin tyckt), sex personifierad, lyckad, skoj, lattjo, allt. Han tackade gladeligen och sjukt otippat ja till en berusad förfrågan om en 'dejt'. En dejt som förvisso aldrig riktigt blev av, men ändå blev av, i allra högsta grad.
Tog vad jag önskade, gav vad jag kunde, kände mig jävligt nöjd vilket måste ha varit ömsesidigt.
Insåg ungefär då mitt ointresse och gick vidare i livet. Dock utan att kunna handla jeans på ett par veckor, men ändå. Saknar kylskåpet, men det är väl allt.
Kan inte annat än konstatera att JAG är så mycket intressantare än någon annan. Att få satsa all min värdefulla energi på mig själv och ingen störningsmoment som en förälskelse eller kärlek. Visst innebär väl kärlek or whatever, att intresset jag har för mig själv blir dubbelt i form av en partner ( för de ska väl vara intresserade de också, vad jag förstått?), men.. ..nae. Tack men nej tack.
Kanske får jag äta upp mina ord om jag springer på nån knight in shining armor (m90?) men det känns högst o-troligt.
För det första så krävs det av denna riddare att han springer på mig, dock utan att störa mig, och därefter uppfyller allt som krävs, för jag tänker definitivt inte bege mig ut och springa.
För det andra krävs det att han är en hon. SHOCKER, men jag inser för varje L-word hur lesbisk jag är. å andra sidan känns det omständligt att sadla om och lära sig på nytt. Vet perfectly well hur man får omkull en man på 10 röda och vet med mig så väl att det är oj så mycket omständligare att träffa en decent kvinna. För hon ska ju vara som jag. Eller en livs levande Shane.
Vi får se hur jag gör med min kärlekskarriär som lesbisk. Det känns lockande på alla nivåer, och de få previews jag fått talar för. Puss brudar!
whoo! Det var ett utvik av rang!?
(Även detta var aktuellt för ett år sedan: " Jag är peppad!! Lite drygt ett år och två månader till inryck."
Still going strong när man tänker i de banorna.)