devoted
20.0 i snitt eller hälsan i behåll?
Var jag inte så rädd för doktorer skulle jag uppsöka en snarast. Jag vet inte hur många skavanker, missbildningar och blodproppar jag bär omkring på atm.
Uppvaknandet på golvet med glassplitter all over the place var rätt skrämmande och kanske en av de tjockaste väckarklockorna ever att det är dags att lugna ner sig.
Orka svimma när man är ensam?
Rätt skoj i all tragik är den första tanken som slog mig när jag vaknade till. Jag låg och stirrade in under köksskåpen och såg massa damm och fick för mig att jag rullat ner från sängen och låg där.
Så tänkte jag att jag måste städa det första jag gör i morgon. När jag sedan upptäckte var jag låg och det slog mig vad som hänt var det iofs inte lika skoj. But still?!
Jag tänker aldrig på att städa, men det är den första tanken som slår mig när jag vaknar efter att ha svimmat.
Kanske borde jag svimma oftare, vad rent jag skulle ha det!
Idag har jag bara legat. Bulan i huvudet och blåmärket under hakan gör så förbannat ont att jag inte kunnat göra mycket annat. Det är med andra ord väldigt synd om mig.
Vidare vill jag klaga på att jag verkligen inte har tid att ta det lugnt. Bara i morgon har jag två eximinationer och ett seminarium. MAGSÅR!
Nåväl, träden börjar bli gröna på allvar och de flesta gatorna är sopade så det blir en väldans massa longboardande. Och löpning! Alla älskar löpning.
Vad mer finns där att jubla över?
Kaj och Isak är hemma. Studentpartajen är inte långt borta. Sahara hotnights spelning på scharinska. Uteserveringarna. Morgonsol på balkongen. Highheels går att använda utomhus och klänning behöver inte kombineras med kofta. Sommarfashion är så jävla mycket trevligare. Annat också.
Vad som inte är nice är den tidigmoderna perioden jag ska ägna natten åt att lära mig allt om.
på återseende.